Avgudadyrkan fördöms

14 Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig framför mig. ² Herrens ord kom till mig: ³ ”Du människa, avgudarna har fått makt över dessa män. De har ställt framför sig en synd som blir deras fall. Skulle då jag låta dem be mig om råd? ⁴ Tala därför till dem och säg: ’Så säger Herren, Herren: Om någon israelit låter avgudarna ta makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall, och sedan kommer till en profet, så ska jag, Herren, själv svara honom efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. ⁵ Jag ska gripa tag i israeliternas hjärtan som alla har vänt sig bort från mig för sina avgudars skull.’

⁶ Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Omvänd er! Vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era avskyvärdheter!

⁷ Om någon israelit eller någon av de främlingar som bor i Israel överger mig och låter avgudar få makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall och sedan ändå kommer till profeten för att genom honom rådfråga mig, ska jag, Herren, själv svara honom. ⁸ Jag ska vända mig mot den mannen och göra honom till ett varnande exempel och ett ordspråk, och jag ska utrota honom ur mitt folk. Då ska ni inse att jag är Herren.

⁹ Och om profeten förleds till att tala, så är det jag, Herren, som förlett den profeten.^[a] Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. ¹⁰ De ska båda bära sin skuld, den som frågade är lika skyldig som profeten, ¹¹ så att Israels folk inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren, Herren.’ ”

¹² Herrens ord kom till mig: ¹³ ”Du människa, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, och jag räckte ut min hand mot det, stoppade dess tillgång på livsmedel och lät hungersnöd drabba det och gjorde slut på både människor och djur, ¹⁴ om då dessa tre män, Noa, Daniel^[b] och Job var där, skulle de med sin rättfärdighet bara kunna rädda sig själva, säger Herren, Herren.

¹⁵ Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, så att det blev så öde att ingen vågade färdas genom det för djurens skull, ¹⁶ och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas.

¹⁷ Eller om jag lät svärdet drabba landet och befallde det att dra genom landet, om jag utrotade både människor och djur, ¹⁸ och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade.

¹⁹ Om jag sände pest till landet och tömde ut min vrede genom ett blodbad där, för att utrota både människor och djur, ²⁰ och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sin egen son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara kunna rädda sig själva.

²¹ Så säger Herren, Herren: Värre ska det bli när jag sänder mina fyra fruktansvärda domar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, för att utrota både människor och djur. ²² Några kommer dock att överleva och föras bort, både söner och döttrar. De ska komma till er, och när ni ser hur de lever och handlar, ska ni finna tröst för det onda som jag har låtit drabba Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över det. ²³ Ni ska finna tröst i att se hur de lever och handlar. Då ska ni inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort där, säger Herren, Herren.”

Jerusalem – en värdelös vinstock

15 Herrens ord kom till mig: ² ”Människa, på vilket sätt är träet i en vinstock bättre än träet i alla andra träslag i skogen? ³ Tar man virke av den för att tillverka något? Kan man ens göra en pinne av den för att hänga upp något på? ⁴ Om den har lagts som ved på elden, och elden har förtärt dess båda ändar, och den är svedd även på mitten, duger den då till något? ⁵ Om den var så oanvändbar medan den ännu var hel, hur mycket mindre kan den användas till någonting när elden har förtärt och bränt den?

⁶ Därför säger Herren, Herren: Så som jag av skogens träd har lagt vinstocken som ved på elden, så ska jag göra med Jerusalems invånare. ⁷ Jag ska vända mig mot dem. De har kommit ut ur elden, ändå ska elden förtära dem. Ni ska inse att jag är Herren, när jag vänder mig mot dem. ⁸ Jag ska ödelägga landet därför att de varit trolösa, säger Herren, Herren.”

Behandla alla människor lika

2 Mina syskon, ni tror ju på vår förhärligade Herre Jesus Kristus, så favorisera ingen människa.

² Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och in kommer en man med en guldring på fingret och klädd i fina kläder, likaså en fattig man i smutsiga kläder. ³ Om ni då genast fäster er blick på den finklädde och erbjuder honom den bästa platsen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig”, ⁴ pågår det då inte en diskriminering bland er, och fäller ni inte orätta domar?

⁵ Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon till att vara rika i tron och ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? ⁶ Ändå föraktar ni de fattiga. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol? ⁷ Är det inte de som hånar hans härliga namn, hans som kallade er?

⁸ Om ni följer den kungliga lagen,^[a] den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”^[b], då gör ni rätt. ⁹ Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den. ¹⁰ Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud har brutit mot allt. ¹¹ Han som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap” har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.”^[c] Så om du mördar någon har du brutit mot lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap.

¹² Tala och handla som de som ska dömas efter frihetens lag. ¹³ Domen blir obarmhärtig för den som inte har visat barmhärtighet, medan barmhärtigheten triumferar över domen.

Tro utan handlingar är bara tomma ord

¹⁴ Mina syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon? ¹⁵ Om en troende bror eller syster har varken mat eller kläder, ¹⁶ räcker det då med att säga till dem: ”Var lugna. Klä er varmt och ät ordentligt”, om ni inte ger dem vad de behöver?

¹⁷ Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död.

¹⁸ Nu kanske någon invänder: ”Har du tro, så har jag gärningar.” Visa^[d] mig din tro utan gärningar, så kan jag utifrån mina gärningar visa dig min tro. ¹⁹ Du tror att det finns en Gud. Det är bra. Det tror till och med de onda andarna och darrar. ²⁰ Inser du inte, du tanklösa människa, att tron är meningslös om den inte omsätts i praktisk handling?

²¹ Var inte vår förfader Abraham rättfärdig därför att han var villig att offra sin son Isak på altaret?^{[e] 22} Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och hans tro fullkomnades i och med att den omsattes i praktisk handling. ²³ Genom detta uppfylldes det som står i Skriften: ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”^[f] och kallades Guds vän^[g]. ²⁴ Ni ser alltså att människan blir rättfärdig på grund av sina handlingar och inte bara genom tro.

²⁵ Så var det ju också med Rachav, den prostituerade kvinnan: hon blev rättfärdig genom sina handlingar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg. ²⁶ Liksom en kropp utan livsande är död, så är en tro som inte omsätts i praktisk handling död.