Add parallel Print Page Options

Avgudadyrkan fördöms

14 Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig framför mig. Herrens ord kom till mig: ”Du människa, avgudarna har fått makt över dessa män. De har ställt framför sig en synd som blir deras fall. Skulle då jag låta dem be mig om råd? Tala därför till dem och säg: ’Så säger Herren, Herren: Om någon israelit låter avgudarna ta makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall, och sedan kommer till en profet, så ska jag, Herren, själv svara honom efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. Jag ska gripa tag i israeliternas hjärtan som alla har vänt sig bort från mig för sina avgudars skull.’

Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Omvänd er! Vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era avskyvärdheter!

Om någon israelit eller någon av de främlingar som bor i Israel överger mig och låter avgudar få makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall och sedan ändå kommer till profeten för att genom honom rådfråga mig, ska jag, Herren, själv svara honom. Jag ska vända mig mot den mannen och göra honom till ett varnande exempel och ett ordspråk, och jag ska utrota honom ur mitt folk. Då ska ni inse att jag är Herren.

Och om profeten förleds till att tala, så är det jag, Herren, som förlett den profeten.[a] Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära sin skuld, den som frågade är lika skyldig som profeten, 11 så att Israels folk inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren, Herren.’ ”

12 Herrens ord kom till mig: 13 ”Du människa, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, och jag räckte ut min hand mot det, stoppade dess tillgång på livsmedel och lät hungersnöd drabba det och gjorde slut på både människor och djur, 14 om då dessa tre män, Noa, Daniel[b] och Job var där, skulle de med sin rättfärdighet bara kunna rädda sig själva, säger Herren, Herren.

15 Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, så att det blev så öde att ingen vågade färdas genom det för djurens skull, 16 och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas.

17 Eller om jag lät svärdet drabba landet och befallde det att dra genom landet, om jag utrotade både människor och djur, 18 och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade.

19 Om jag sände pest till landet och tömde ut min vrede genom ett blodbad där, för att utrota både människor och djur, 20 och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sin egen son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara kunna rädda sig själva.

21 Så säger Herren, Herren: Värre ska det bli när jag sänder mina fyra fruktansvärda domar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, för att utrota både människor och djur. 22 Några kommer dock att överleva och föras bort, både söner och döttrar. De ska komma till er, och när ni ser hur de lever och handlar, ska ni finna tröst för det onda som jag har låtit drabba Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över det. 23 Ni ska finna tröst i att se hur de lever och handlar. Då ska ni inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort där, säger Herren, Herren.”

Footnotes

  1. 14:9 Utsagan kan tolkas så att Herren låter den som inte är villig att höra sanningen höra en osanning. Jfr 1 Kung 22:19-23.
  2. 14:14 Troligen avses någon tidigare Daniel än den som var samtida med Hesekiel och som är känd från Daniels bok. Sättet att skriva namnet avviker också lite från Danielsbokens Daniel.

14 Then came certain of the elders of Israel unto me, and sat before me.

And the word of the Lord came unto me, saying,

Son of man, these men have set up their idols in their heart, and put the stumblingblock of their iniquity before their face: should I be enquired of at all by them?

Therefore speak unto them, and say unto them, Thus saith the Lord God; Every man of the house of Israel that setteth up his idols in his heart, and putteth the stumblingblock of his iniquity before his face, and cometh to the prophet; I the Lord will answer him that cometh according to the multitude of his idols;

That I may take the house of Israel in their own heart, because they are all estranged from me through their idols.

Therefore say unto the house of Israel, Thus saith the Lord God; Repent, and turn yourselves from your idols; and turn away your faces from all your abominations.

For every one of the house of Israel, or of the stranger that sojourneth in Israel, which separateth himself from me, and setteth up his idols in his heart, and putteth the stumblingblock of his iniquity before his face, and cometh to a prophet to enquire of him concerning me; I the Lord will answer him by myself:

And I will set my face against that man, and will make him a sign and a proverb, and I will cut him off from the midst of my people; and ye shall know that I am the Lord.

And if the prophet be deceived when he hath spoken a thing, I the Lord have deceived that prophet, and I will stretch out my hand upon him, and will destroy him from the midst of my people Israel.

10 And they shall bear the punishment of their iniquity: the punishment of the prophet shall be even as the punishment of him that seeketh unto him;

11 That the house of Israel may go no more astray from me, neither be polluted any more with all their transgressions; but that they may be my people, and I may be their God, saith the Lord God.

12 The word of the Lord came again to me, saying,

13 Son of man, when the land sinneth against me by trespassing grievously, then will I stretch out mine hand upon it, and will break the staff of the bread thereof, and will send famine upon it, and will cut off man and beast from it:

14 Though these three men, Noah, Daniel, and Job, were in it, they should deliver but their own souls by their righteousness, saith the Lord God.

15 If I cause noisome beasts to pass through the land, and they spoil it, so that it be desolate, that no man may pass through because of the beasts:

16 Though these three men were in it, as I live, saith the Lord God, they shall deliver neither sons nor daughters; they only shall be delivered, but the land shall be desolate.

17 Or if I bring a sword upon that land, and say, Sword, go through the land; so that I cut off man and beast from it:

18 Though these three men were in it, as I live, saith the Lord God, they shall deliver neither sons nor daughters, but they only shall be delivered themselves.

19 Or if I send a pestilence into that land, and pour out my fury upon it in blood, to cut off from it man and beast:

20 Though Noah, Daniel, and Job were in it, as I live, saith the Lord God, they shall deliver neither son nor daughter; they shall but deliver their own souls by their righteousness.

21 For thus saith the Lord God; How much more when I send my four sore judgments upon Jerusalem, the sword, and the famine, and the noisome beast, and the pestilence, to cut off from it man and beast?

22 Yet, behold, therein shall be left a remnant that shall be brought forth, both sons and daughters: behold, they shall come forth unto you, and ye shall see their way and their doings: and ye shall be comforted concerning the evil that I have brought upon Jerusalem, even concerning all that I have brought upon it.

23 And they shall comfort you, when ye see their ways and their doings: and ye shall know that I have not done without cause all that I have done in it, saith the Lord God.