Bild av folkets landsflykt

12 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. ³ Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk. ⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. ⁵ Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. ⁶ Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade: ⁹ "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? ¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden. ¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap. ¹² Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. ¹³ Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö. ¹⁴ Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem. ¹⁵ De skall inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. ¹⁶ Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är Herren."

¹⁷ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁸ "Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. ¹⁹ Säg till folket i landet: Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. ²⁰ De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är Herren."

²¹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²² "Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? ²³ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. ²⁴ Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. ²⁵ Ty jag, Herren, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, Herren."

Profetians uppfyllelse är nära förestående

²⁶ Herrens ord kom till mig: ²⁷ "Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. ²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, Herren."