Sorgesång över Israels kungahus

19 Stäm upp en sorgesång över Israels furstar (A) och säg:

Vilken lejoninna var inte din mor!
    Hon låg bland lejon,[a]
        hon födde upp sina ungar
            bland unga lejon.
(B) En av sina ungar[b] födde hon upp
        till ett kraftigt lejon.
    Han lärde sig ta rov,
        han åt människor.
(C) Men hednafolken fick höra
        om honom.
    Han blev fångad i deras grop,
        och de förde honom
            med krok i nosen
    till Egyptens land.
(D) När lejoninnan såg
    att hon fick vänta förgäves,
        att hennes hopp blev om intet,
    tog hon en annan av sina ungar[c]
        och gjorde honom till
            ett kraftigt lejon.
Han gick omkring bland lejonen,
        ja, han blev ett kraftigt lejon.
    Han lärde sig ta rov
        och att äta människor.
Han kränkte deras änkor
        och ödelade deras städer.
    Landet och allt som fanns där
        greps av förfäran
            vid ljudet av hans rytande.

Då kom folken upp mot honom
        från länderna runt omkring.
    De bredde ut sitt nät över honom,
        och han blev fångad
            i deras grop.
(E) Sedan satte de honom i en bur,
        med krok i nosen[d],
    och förde honom till Babels kung
        och satte honom i säkert förvar,
    för att hans röst inte mer
        skulle höras bort till Israels berg.

10 (F) Din mor är som en vinstock
        i din vingård,[e]
    planterad vid vatten,
        fruktbar och rik på skott,
    för där fanns mycket vatten.
11 Den fick starka grenar,
        användbara till härskarspiror,
    och stammen växte hög,
        omgiven av lövverk,
    så att den syntes
        genom sin ståtliga växt
            och sin rikedom på rankor.
12 (G) Men den blev uppryckt i vrede
        och kastad till marken,
    östanvinden förtorkade
        dess frukt.
    De starka grenarna
        bröts av och vissnade,
            och elden förtärde dem.
13 Nu är den planterad i öknen,
    i ett torrt och törstande land.
14 (H) Eld har gått ut från
    en av de yppersta grenarna
        och har förtärt frukten.
    Ingen stark gren finns kvar,
        ingen härskarspira!

Detta är en sorgesång, och den ska användas som sorgesång.[f]

Footnotes

  1. 19:2 lejon   Vanliga i dåtidens Mellanöstern (Dom 14:5, 1 Sam 17:34) och därför en ofta använd bild för kungar (t ex Ords 30:30f, Nah 2:11 med not). Kungastammen Juda liknades vid ett lejon med ”härskarspira” (vers 14, 1 Mos 49:9-10).
  2. 19:3 En av sina ungar   Joahas (2 Kung 23:31f), bortförd efter tre månader som kung.
  3. 19:5 en annan av sina ungar   Jojakin (2 Kung 24:8f), också bortförd efter tre månader.
  4. 19:9 krok i nosen   Så ledde assyrierna sina fångar med våld (jfr Jes 37:29).
  5. 19:10 i din vingård   Andra handskrifter: ”i ditt blod”.
  6. 19:14 ska användas som sorgesång   Annan översättning: ”har blivit en sorgesång”.

Klagosång över Israels ledare

19 Sjung denna klagosång för ledarna i Israel:

Din mor var som en lejoninna bland sina lejonungar!

En av hennes ungar, kung Joahas, växte upp till ett starkt, ungt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.

Då sände folken ut sina jägare och fångade honom i en grop och förde honom i bojor till Egypten.

När Israel, moderlejonet, såg att allt hopp var ute för honom, tog hon en annan av sina ungar, kung Jojakin, och uppfostrade honom till ett starkt lejon.

Han blev en ledare bland lejonen, slet sitt byte i stycken och blev också en människoätare.

Han förstörde de kringliggande folkens palats och lade deras städer i ruiner. Alla i landet darrade av förskräckelse när de hörde honom ryta.

Men då omringade folkens arméer honom. De anföll från alla håll och fångade honom i en grop.

De satte honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon. Han hölls i fångenskap, så att hans rytande aldrig mer kunde höras på Israels berg.

10 Din mor var som en vinstock i vingården, planterad nära vatten, och med många grenar och mycket frukt på grund av överflödet på vatten.

11 Den starkaste grenen blev en härskares spira, och den var stor, höjde sig över de andra och syntes på långt håll.

12 Men man ryckte upp vinstocken i ilska och kastade den på marken. Dess grenar bröts av och torkade bort i östanvinden. Frukten förstördes av eld.

13 Nu är vinstocken planterad i öknen, där jorden är hård och torr.

14 Den försvagas inifrån, och inga starka grenar finns längre kvar. Uppfyllelsen av denna sorgliga profetia har redan börjat, och mer kommer.