Gåtan om den stora örnen

17 Sedan kom detta budskap från Herren till mig:

² Du människa, ge Israels folk den här gåtan:

^3-4 En stor örn med starka vingar och med fjädrar i många färger kom till Libanon. Han bröt av toppskottet på den högsta cedern och tog det med sig till ett land som bedrev handel. Där planterade han det i en stad med många köpmän.

⁵ Han planterade utsäde från sitt land i bördig jord bredvid en bred flod, där det växte upp lika snabbt som pilträd.

⁶ Det slog rot och blev en lågväxande men utbredd vinstock, som vände sig mot örnen och fick starka grenar med rikt lövverk.

⁷ Men när en annan stor örn med väldiga vingar och stora fjädrar kom, sträckte vinstocken sina rötter och grenar mot honom i stället,

⁸ fastän det redan var planterat i god jord och fick tillräckligt med vatten så att det kunde bära löv och frukt.

⁹ Herren Gud frågar: Ska jag låta detta träd fortsätta att frodas och grönska? Nej! Jag ska dra upp det med rötterna! Jag ska hugga av dess grenar och låta löven falla av och vissna. Det kommer inte att krävas stor kraft att rycka upp det.

¹⁰ Ska vinstocken få växa vidare i sin nya jord? Nej, den kommer att fullständigt torka bort när östanvinden blåser och dö i den jord där den växte så fint.

¹¹ Sedan kom detta budskap till mig från Herren:

^12-13 Fråga rebellerna i Israel: Förstår ni gåtan om örnen? Jag ska berätta vad den betyder för er. Kung Nebukadnessar i Babylon, den första av de båda örnarna, kom till Jerusalem och förde bort dess kung och furstar, trädets högst belägna knoppar och skott, och tog dem med sig till Babylon. Nebukadnessar träffade en överenskommelse med en medlem av den kungliga familjen och fick honom att avlägga en trohetsed. Han tog en planta och planterade den i fruktbar jord bredvid en bred flod, och de högsta männen i Israels regering tog han som gisslan

¹⁴ för att Israel inte skulle kunna bli starkt igen och göra uppror. Men genom att ändå hålla sina löften kunde Israel bli respekterat och överleva som nation.

¹⁵ Men ändå gjorde Sidkia uppror mot Babylon och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram en stark armé med hästar så att han kunde strida mot Nebukadnessar. Men kommer Israel att lyckas efter att ha brutit alla sina löften på det sättet? Kommer hon att ha någon framgång?

¹⁶ Nej, för så sant jag lever, säger Herren, ska Israels kung dö. Nebukadnessar kommer att rycka upp trädet med rot och allt! Sidkia ska dö i Babylon, där den kung bor som gav honom makten och vars förbund han övergav och bröt.

¹⁷ Farao och hela hans armé ska misslyckas med att hjälpa Israel, när Babylons kung belägrar Jerusalem igen och dödar många.

¹⁸ Kungen i Israel bröt det löfte han gett, och därför ska han inte komma undan.

¹⁹ Herren Gud säger: Så sant jag lever ska jag straffa honom för att han bröt den ed han avlagt i mitt namn.

²⁰ Jag ska kasta mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag straffa honom för hans förräderi mot mig.

²¹ De bästa soldaterna i Israel kommer att dödas i krig, och de som blir kvar i staden kommer att spridas för alla vindar. Då ska du veta att det är jag, Herren, som har talat.

^22-23 Herren Gud säger: Jag ska själv ta den finaste och spädaste kvisten från den högsta cederns topp och plantera den på toppen av Israels högsta berg. Den ska bli en ståtlig ceder som ska bära rikligt med frukt på sina grenar. Alla slags djur ska samlas under den, och fåglar ska bygga bo bland dess grenar.

²⁴ Och alla ska förstå att det är jag, Herren, som hugger ner de höga träden och låter de låga träden skjuta i höjden, att det är jag som låter gröna träd vissna och torra träd grönska. Jag, Herren, har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra det.