Hesekiel 16-17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dom och nåd över Jerusalem
16 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, låt Jerusalem få veta om sina avskyvärda handlingar! 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Du härstammar från och är född i kanaanéernas land. Din far var en amoré och din mor en hettit. 4 När du föddes var det ingen som klippte av din navelsträng, du blev inte tvättad ren[a] och ingniden med salt, inte heller lindad. 5 Ingen visade det minsta medlidande för dig och gjorde något av detta för dig, ingen hade förbarmande med dig. Den dag du föddes kastades du ut på marken, avskydd som du var.
6 Men jag kom förbi och fick se dig där, sprattlande i ditt eget blod, och jag sa till dig, där du låg i ditt eget blod: ”Du ska leva!” 7 Jag lät dig växa upp som en planta på fältet. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst formades och ditt hår växte, men du var naken och oskyddad.
8 Jag gick förbi och såg dig, och nu var din tid inne, tiden för kärleken. Jag svepte min mantel omkring dig och täckte din nakenhet. Jag svor dig trohet och ingick ett förbund med dig, säger Herren, Herren, och så blev du min.
9 Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 Jag klädde dig i broderade kläder och satte på dig sandaler av delfinskinn. Jag klädde dig i fint linne och täckte dig med dyrbara kläder.[b] 11 Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina händer och en kedja om din hals. 12 Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron och satte en vacker krona på ditt huvud. 13 Så blev du smyckad med guld och silver, dina kläder var av fint linne och siden med fina broderier. Du åt finaste mjöl, honung och olja. Du blev allt skönare och skönare. Du steg upp som en drottning. 14 Det gick ett rykte om dig bland folken för din skönhet, för den var fullkomlig på grund av all den prakt jag försett dig med, säger Herren, Herren.
15 Men du förlitade dig på din skönhet och utnyttjade ditt rykte till att prostituera dig. Så bjöd du ut din otukt åt var och en som kom förbi. 16 Dina kläder använde du för att göra granna offerplatser för din prostitution. Något sådant har aldrig hänt tidigare och ska inte heller hända.[c] 17 Du tog dina underbara smycken av guld och silver, som jag hade gett dig, och tillverkade bilder av män, som du sedan bedrev otukt med. 18 Du tog dina broderade kläder och svepte om dessa. Min olja och min rökelse ställde du framför dem. 19 Maten du fått av mig, det fina mjölet, oljan och honungen, ställde du framför dem som en ljuvlig doft. Så blev det, säger Herren, Herren.
20 Du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt dessa. Räckte det inte med din prostitution? 21 Måste du också slakta mina barn och offra dem åt avgudarna? 22 Och medan du begick dina avskyvärda handlingar och prostituerade dig tänkte du aldrig på din ungdomstid, då du låg naken och sprattlade i ditt eget blod.
23 Efter all denna din ondska – ve dig, ve dig! säger Herren, Herren – 24 byggde du en höjd åt dig och inrättade en bordell på varje öppen plats.[d] 25 I varje gathörn gjorde du åt dig en höjd och smutsade ner din skönhet. Du spärrade ut benen åt varje förbipasserande i allt ökande otukt. 26 Du prostituerade dig med egypterna, dina vällustiga grannar, och genom att du framhärdade i din otukt provocerade du min vrede. 27 Då räckte jag ut min hand mot dig och minskade ditt område. Jag överlämnade dig åt deras lystnad som hatar dig, åt filistéernas döttrar, som är chockerade över ditt otuktiga leverne.
28 Du bedrev otukt med assyrierna eftersom du inte fått nog. Och trots att du bedrev otukt med dem var du ändå inte tillfredsställd. 29 Du fortsatte med din otukt med handelsnationen Kaldéen, men inte heller nu blev du tillfredsställd.
30 Hur ursinnig är jag inte för din skull,[e] säger Herren, Herren, när du kan göra allt det här och bete dig som en skamlös prostituerad! 31 När du byggde din bordell vid varje gathörn och reste upp dina höjder på varje torg, var du olik andra prostituerade, eftersom du föraktade betalning.[f]
32 Som en äktenskapsbryterska har du tagit andra män i stället för din egen man. 33 Alla andra prostituerade får betalt, men du gav gåvor till alla dina älskare och mutade dem för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig. 34 I din prostitution gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva otukt, och du betalade i stället för att få betalt. Så annorlunda är du.
35 Hör därför Herrens ord, du sköka: 36 Så säger Herren, Herren: Du har bjudit ut din liderlighet[g] och blottat din nakenhet när du bedrivit otukt med dina älskare. Du har haft avskyvärda avgudar och utgjutit dina barns blod åt dem. 37 Därför kommer jag att samla alla dina älskare som du har delat din njutning med, både dem du älskat och dem du hatat. Jag ska samla dem från alla håll och ställa fram dig naken inför dem, så att de ser all din nakenhet. 38 Jag ska döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Jag ska låta min vredes och svartsjukas blodshämnd drabba dig. 39 Jag ska överlämna dig till dina älskare, och de ska riva ner din bordell och dina höjder, klä av dig naken, ta ifrån dig dina dyrbara smycken och lämna dig där naken och blottad. 40 De ska samla en skara mot dig, som ska stena dig och hugga dig i bitar med sina svärd. 41 De ska bränna ner dina hus och verkställa din dom inför ögonen på många kvinnor. Jag ska göra slut på din prostitution, och du ska inte mer ge några gåvor som betalning.
42 Så ska jag släcka min vrede mot dig, och min svartsjuka ska vändas ifrån dig. Jag ska få ro och inte längre vara vred.
43 Eftersom du inte tänkte på din ungdomstid utan provocerade min vrede med allt detta, ska jag också låta allt du gjort drabba dig själv, säger Herren, Herren. Lade du inte också otukten till alla dina avskyvärda handlingar?
44 Alla som använder ordspråk kommer att säga om dig. ”Sådan mor, sådan dotter!” 45 Du är din mors dotter, som föraktade sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, som föraktade sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far en amoré. 46 Din äldre syster var Samaria, som bodde tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde tillsammans med sina döttrar söder om dig, var Sodom. 47 Du har inte nöjt dig med deras leverne, så att du bara följt deras avskyvärdheter, utan snart överträffade du dem i det fördärvliga. 48 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, din syster Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.
49 Detta var din syster Sodoms synd: hennes och hennes döttrars högfärd, överflöd av mat och bekymmerslös ro, och de hjälpte inte den svage och fattige. 50 De blev högfärdiga och gjorde vad jag har avsky för. Därför gjorde jag slut på dem när jag såg det.[h] 51 Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har gjort mer avskyvärda ting än de, och genom alla dina förfärliga handlingar har du fått dina systrar att närmast framstå som rättfärdiga! 52 Nu får du bära skammen för att du gett dina systrar en upprättelse. Dina synder har varit vidrigare än deras, och därför framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du skämmas och bära din vanära, eftersom du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
53 Men jag ska återupprätta dem, både Sodom med sina döttrar och Samaria med sina, och även dig bland dem: 54 du ska få skämmas och bära vanäran för allt du har gjort för att trösta dem. 55 Dina systrar, Sodom med sina döttrar och Samaria med sina döttrar, ska bli vad de en gång var, och du och dina döttrar ska också bli vad ni en gång var. 56 Under din högfärds dagar ville du inte ens nämna din syster Sodom, 57 innan din egen ondska avslöjades. Nu hånas du[i] av Edoms döttrar och av alla dess grannar och av filistéernas döttrar, av dessa runt omkring dig som föraktar dig. 58 Du får ta konsekvenserna av din liderlighet och avskyvärda handlingar, säger Herren.
59 Så säger Herren, Herren: Jag ska ge dig vad du förtjänar, eftersom du har föraktat eden och brutit förbundet. 60 Men jag ska ändå komma ihåg det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig. 61 Du ska med skam tänka på hur du har levt, när du får ta emot dina systrar, såväl dem som är äldre än du och dem som är yngre. Jag ska göra dem till dina döttrar, men inte på grund av ditt förbund.[j] 62 Jag ska upprätta mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Herren. 63 Då ska du komma ihåg det och skämmas och aldrig mer öppna munnen i din förödmjukelse, när jag bringar försoning för dig för allt du har gjort, säger Herren, Herren.’ ”
Örnen, cedern och vinrankan
17 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren: En stor örn med starka vingar och långa vingpennor, med täta fjädrar i många färger kom till Libanon och tog cederträdets topp. 4 Han bröt av toppskottet och tog det med sig till handelsmännens land. Där planterade han det i handelsstaden.
5 Han tog en planta från landet och planterade den i bördig jord. Han satte den som ett pilträd vid rikligt vatten. 6 Det slog rot och blev en lågväxande, utbredd vinstock. Dess rankor vände sig mot honom, och dess rötter förblev under honom. Så blev den till en vinstock, som fick grenar och sköt skott.
7 Men det kom en annan stor örn med stora vingar och täta fjädrar. Då sköt denna vinstock sina rötter mot honom och sträckte sina grenar mot honom från den plats där den var planterad, för att han skulle ge den vatten. 8 Den var redan planterad i god jord vid rikligt vatten, så att den kunde få rankor, bära frukt och bli till en utsökt vinstock.’
9 Säg: ’Så säger Herren, Herren: Ska den komma att grönska? Ska han inte dra upp dess rötter och riva av frukten, så att den torkar och de friska skotten vissnar? Det krävs ingen stor kraft eller människoskara för att rycka upp den med rötterna. 10 Den är planterad. Ska den komma att grönska? Kommer den inte att torka bort när östanvinden slår den, vissna på den plats där den var planterad?’ ”
11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Säg nu till detta upproriska släkte: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg till dem: ’Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babylon. 13 Sedan tog han en ättling av den kungliga familjen och slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Han förde bort de mäktiga i landet, 14 för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara genom att hålla fast vid förbundet med honom skulle det bestå.
15 Men kungen gjorde uppror mot honom och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram hästar och en stark armé. Kommer han att lyckas? Kan den som gör så komma undan? Kan den som bryter förbundet komma undan?
16 Så sant jag lever, säger Herren, han ska dö i Babylon, den kungens land som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit honom och bröt förbundet han slutit med honom. 17 Farao och hans mäktiga armé och stora här ska inte vara till någon hjälp för honom i kriget, när belägringsvallar reses och stormningsramper byggs för att förgöra många liv. 18 Han föraktade eden och bröt förbundet. Han gjorde allt detta, trots att han gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.
19 Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag ska låta det komma över honom att han föraktade den ed han svurit i mitt namn och bröt mitt förbund. 20 Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig. 21 Alla hans flyende trupper ska falla för svärdet och de överlevande skingras för alla vindar. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat.
22 Så säger Herren, Herren: Jag ska själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska ta ett litet skott från den översta grenen och själv plantera det på toppen av ett högt och mäktigt berg. 23 På det höga berget i Israel ska jag plantera det. Det ska få grenar och bära frukt och bli till en ståtlig ceder. Alla slags fåglar ska bo där, bland dess grenar ska de finna skugga. 24 Alla markens träd ska förstå att det är jag, Herren, som gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet skjuta i höjden, att det är jag som låter det gröna trädet vissna och det torra trädet grönska.
Jag, Herren, har talat, och jag kommer också att göra det.’ ”
Footnotes
- 16:4 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 16:10 Det är osäkert hur detaljerna i klädseln bör översättas; bl.a. kan fint linne syfta på en huvudbindel och dyrbara kläder på en slöja av dyrbart tyg (siden). Tanken tycks vara att hon skulle kläs som en drottning från topp till tå (v. 13).
- 16:16 Grundtextens innebörd av den sista satsen är osäker.
- 16:24 Innebörden av grundtextens ord som här översätts höjd och bordell är osäker, men de verkar vara mer eller mindre synonyma. Enligt Septuaginta var de helt enkelt prostitutionshus.
- 16:30 Grundtextens innebörd är osäker. En annan vanlig tolkning: Hur kärlekssjuk är du inte…
- 16:31 Se not till v. 24.
- 16:36 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 16:50 Eller: Därför gjorde jag slut på dem, som du har sett.
- 16:57 Nu hånas du är en osäker översättning; grundtextens innebörd är oviss.
- 16:61 Grundtextens innebörd är osäker i slutet av versen.
Hesekiel 16-17
Svenska 1917
16 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du människobarn, förehåll Jerusalem dess styggelser
3 och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land stammar du, och där är du född; din fader var en amoré och din moder en hetitisk kvinna.
4 Och vid din födelse gick det så till. När du föddes, skar ingen av din navelsträng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej heller ingniden med salt och lindad.
5 Ingen såg på dig med så mycken ömkan, att han villa göra något sådant med dig eller visa dig någon misskund, utan man kastade ut dig på öppna fältet den dag du föddes; så ringa aktade man ditt liv.
6 Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: »Du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod.» Ja, jag sade till dig: »Du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod;
7 ja, jag skall föröka dig till många tusen, såsom växterna äro på marken.» Och du sköt upp och blev stor och mycket fager; dina bröst hade höjt sig, och ditt hår hade växt, men du var ännu naken och blottad.
8 Då gick jag åter förbi där du var och fick se att din tid var inne, din älskogstid; och jag bredde min mantel över dig och betäckte din blygd. Och så gav jag dig min ed och ingick förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.
9 Och jag tvådde dig med vatten och sköljde blodet av dig, och smorde dig med olja,
10 och klädde på dig brokigt vävda kläder och satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av silke.
11 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband på dina armar och en kedja om din hals,
12 jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en härlig krona på ditt huvud.
13 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder voro av fint linne, av siden och av tyg i brokig vävnad. Fint mjöl, honung och olja fick du äta. Du blev övermåttan skön, och så vart du omsider en drottning.
14 Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader som jag hade satt på dig, säger Herren, HERREN.
15 Men du förlitade dig på din skönhet och bedrev otukt, sedan du nu hade fått sådant rykte; du slösade din otukt på var och en som gick där fram: det vore ju något för honom.
16 Och du tog dina kläder och gjorde dig med dem brokiga offerhöjder och bedrev på dessa otukt, sådana gärningar som eljest aldrig någonsin hava förekommit, ej heller mer skola göras.
17 Och du tog dina härliga smycken, det guld och silver som jag hade givit dig, och gjorde dig så mansbilder, med vilka du bedrev otukt.
18 Och du tog dina brokigt vävda kläder och höljde dem i dessa; och min olja och min rökelse satte du fram för dem.
19 Och det bröd som jag hade givit dig -- ty fint mjöl, olja och honung hade jag ju låtit dig få att äta -- detta satte du fram för dem till en välbehaglig lukt; ja, därhän kom det, säger Herren, HERREN.
20 Och du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dessa åt dem till spis. Var det då icke nog att du bedrev otukt?
21 Skulle du också slakta mina söner och giva dem till pris såsom offer åt dessa?
22 Och vid alla dina styggelser och din otukt tänkte du icke på din ungdoms dagar, då du var naken och blottad och låg där sprattlande i ditt blod.
23 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! säger Herren, HERREN --
24 byggde du dig kummel och gjorde dig höjdaltaren på alla öppna platser.
25 I alla gathörn byggde du dig höjd altaren och lät din skönhet skända och spärrade ut benen åt alla som gingo där fram; ja, du bedrev mycken otukt.
26 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora köttet, ja, mycken otukt till att förtörna mig.
27 Men se, då uträckte jag min hand mot dig och minskade ditt underhåll och gav dig till pris åt dina fiender, filistéernas döttrar, som blygdes över ditt skändliga väsende.
28 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade ännu icke blivit mätt; ja, du bedrev otukt med dem och blev ändå icke mätt.
29 Du gick med din otukt ända bort till krämarlandet, kaldéernas land; men icke ens så blev du mätt.
30 Huru älskogskrankt var icke ditt hjärta, säger Herren, HERREN, eftersom du gjorde allt detta, sådana gärningar som allenast den fräckaste sköka kan göra.
31 Med dina döttrar uppförde du åt dig kummel i alla gathörn och höjdaltaren på alla öppna platser. Men däri var du olik andra skökor, att du försmådde skökolön,
32 du äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade tog andra män till dig.
33 Åt alla andra skökor måste man giva skänker, men här var det du som gav skänker åt alla dina älskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig.
34 Så gjorde du vid din otukt tvärt emot vad andra kvinnor göra; efter dig lopp ingen för att bedriva otukt, men du gav skökolön, utan att själv få någon skökolön; du gjorde tvärt emot andra.
35 Hör därför HERRENS ord, du sköka.
36 Så säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig med din skam och blottat din blygd i otukt med din älskare, därför, och för alla dina vederstyggliga eländiga avgudars skull och för dina söners blods skull, dina söners, som du gav åt dessa,
37 se, därför skall jag församla alla dina älskare, dem som du har varit till behag, ja, alla dem som du har älskat mer eller mindre; dem skall jag församla mot dig från alla håll och blotta din blygd inför dem, så att de få se all din blygd.
38 Och jag skall döma dig efter den lag som gäller för äktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall låta dig bliva ett blodigt offer för min vrede och nitälskan.
39 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola slå ned dina kummel och bryta ned dina höjdaltaren, och slita av dig kläderna och taga ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad.
40 Och de skola sammankalla en församling mot dig, och man skall stena dig och hugga sönder dig med svärd;
41 och dina hus skall man bränna upp i eld. Så skall man hålla dom över dig inför många kvinnors ögon. Och så skall jag göra slut på din otukt, och du skall icke mer kunna giva någon skökolön.
42 Och jag skall släcka min vrede på dig, så att min nitälskan kan vika ifrån dig, och så att jag får ro och slipper att mer förtörnas.
43 Eftersom du icke tänkte på din ungdoms dagar, utan var avog mot mig i allt detta, se, därför skall också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, på det att du icke mer må lägga sådan skändlighet till alla dina andra styggelser.
44 Se, alla som bruka ordspråk skola på dig tillämpa det ordspråket: »Sådan moder, sådan dotter.»
45 Ja, du är din moders dotter, hennes som övergav sin man och sina barn; du är dina systrars syster deras som övergåvo sina män och sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en amoré.
46 Din större syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norrut från dig; och din mindre syster, som bodde söderut från dig, var Sodom med sina döttrar.
47 Men du nöjde dig icke med att vandra på deras vägar och att göra efter deras styggelser; inom kort bedrev du värre ting än de, på alla dina vägar.
48 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: din syster Sodom och hennes döttrar hava icke gjort vad du och dina döttrar haven gjort.
49 Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.
50 Tvärtom blevo de högfärdiga och bedrevo vad styggeligt var inför mig; därför försköt jag dem, när jag såg detta.
51 Ej heller Samaria har syndat hälften så mycket som du. Du har gjort så många flera styggelser än dessa, att du genom alla de styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas rättfärdiga.
52 Så må också du nu bara din skam, du som nu kan lända dina systrar till ursäkt; ty därigenom att du har bedrivit ännu vederstyggligare synder än de, stå nu såsom rättfärdiga i jämförelse med dig. Ja, blygs och bär din skam över att du så har kommit dina systrar att synas rättfärdiga.
53 Därför skall jag ock åter upp rätta dem, Sodom med hennes döttrar och Samaria med hennes döttrar. Dig skall jag ock åter upprätta mitt ibland dem,
54 för att du må bära din skam och skämmas för allt vad du har gjort, och därmed bliva dem till tröst.
55 Och med dina systrar skall så ske: Sodom och hennes döttrar skola åter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes döttrar skola åter bliva vad de fordom voro Också du själv och dina döttrar skolen åter bliva vad I fordom voren.
56 Men om du förr icke ens hördes nämna din syster Sodom, under din höghetstid,
57 innan ännu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- såsom den blev på den tid då du vart till smälek för Arams döttrar och för alla de kringboende filistéernas döttrar, som hånade dig på alla sidor --
58 Så måste du nu själv bära på din skändlighet och dina styggelser, säger HERREN.
59 Ty så säger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina gärningar, ty du hade ju föraktat eden och brutit förbundet.
60 Men jag vill nu tänka på det förbund som jag slöt med dig i din ungdoms dagar, och upprätta med dig ett evigt förbund.
61 Då skall du tänka tillbaka på dina vägar och skämmas, när du får taga till dig dina systrar, de större jämte de mindre; ty jag skall giva dem åt dig till döttrar, dock icke för din trohet i förbundet.
62 Men jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall förnimma att jag är HERREN;
63 och så skall du tänka därpå och blygas, så att du av skam icke mer kan upplåta din mun, då när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, HERREN.
17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse;
3 säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
4 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet och satte den i en köpmansstad.
5 Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns.
6 Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.
7 Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
8 Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt och bliva ett härligt vinträd.
9 Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.
10 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?
11 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
12 Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i Babel.
13 Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig,
14 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.
15 Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?
16 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade, och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.
17 Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur bygges, till undergång för många människor.
18 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma.
19 Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.
20 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått mot mig.
21 Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.
22 Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.
23 På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.
24 Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN, som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.