De fyra väsendena och Herrens tron

I det trettionde året,[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,[b] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

På femte dagen i månaden under det femte året[c] sedan kung Jojakin hade förts bort i fångenskap, kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande väsen. De såg ut som människor, och varje väsen hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. 10 Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten. 11 Så var det med deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Varje väsen hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. 12 De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. 13 Till utseendet liknade väsendena eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. 14 Väsendena skyndade fram och tillbaka som blixtar.

15 Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid väsendena med de fyra ansiktena. 16 Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, 17 så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. 18 Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. 19 När väsendena gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. 20 Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för väsendenas ande var i hjulen. 21 När väsendena gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden, höjde sig också hjulen, ty väsendenas ande var i hjulen.

22 Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. 23 Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje väsen hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen, och två som täckte den andra sidan. 24 När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån, likt dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. 25 Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

26 Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken. 28 Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Detta var den syn som liknade Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Footnotes

  1. Hesekiel 1:1 I det trettionde året avser förmodligen profetens egen ålder.
  2. Hesekiel 1:1 floden Kebar var en biflod till Eufrat.
  3. Hesekiel 1:2 femte året 593 f. Kr.

Synen med de levande varelserna

1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.

I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.

Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,

men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.

Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.

Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.

De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.

10 Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

11 Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.

12 Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.

13 De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.

14 De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

15 Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.

16 Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.

17 Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.

18 Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.

19-21 När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.

22 Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.

23 Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.

24 När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.

25 När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.

26 Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.

27-28 Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.