Hebreos 12
La Biblia de las Américas
La carrera del cristiano
12 Por tanto, puesto que tenemos en derredor nuestro tan gran nube de testigos, despojémonos también de todo peso y del pecado(A) que tan fácilmente nos envuelve, y corramos(B) con paciencia[a](C) la carrera que tenemos por delante, 2 puestos los ojos en[b] Jesús, el autor y consumador[c] de la fe(D), quien por el gozo puesto delante de Él soportó la cruz(E), menospreciando la vergüenza(F), y se ha sentado a la diestra del trono de Dios(G). 3 Considerad, pues, a aquel que soportó tal hostilidad de[d] los pecadores contra sí mismo(H), para que no os canséis ni os desaniméis en vuestro corazón[e](I). 4 Porque todavía, en vuestra lucha contra el pecado, no habéis resistido(J) hasta el punto de derramar sangre[f](K); 5 además, habéis olvidado la exhortación que como a hijos se os dirige:
Hijo mío, no tengas en poco la disciplina del Señor,
ni te desanimes(L) al ser reprendido por Él(M);
6 porque el Señor al que ama, disciplina(N),
y azota a todo el que recibe por hijo(O).
7 Es para vuestra corrección[g] que sufrís[h]; Dios os trata como a hijos(P); porque ¿qué hijo hay a quien su padre no discipline? 8 Pero si estáis sin disciplina, de la cual todos han sido hechos participantes, entonces sois hijos ilegítimos y no hijos verdaderos(Q). 9 Además, tuvimos padres terrenales[i] para disciplinarnos, y los respetábamos(R), ¿con cuánta más razón no estaremos sujetos al Padre de nuestros[j] espíritus(S), y viviremos(T)? 10 Porque ellos nos disciplinaban por pocos días como les parecía, pero Él nos disciplina para nuestro bien, para que participemos de su santidad(U). 11 Al presente ninguna[k] disciplina parece ser[l] causa de gozo, sino de tristeza[m](V); sin embargo, a los que han sido ejercitados[n] por medio de[o] ella, les da después fruto apacible de justicia(W). 12 Por tanto, fortaleced[p] las manos débiles[q] y las rodillas que flaquean(X), 13 y haced sendas derechas para vuestros pies(Y), para que la pierna coja no se descoyunte, sino que se sane(Z).
Exhortación a la fidelidad
14 Buscad[r] la paz con todos(AA) y la santidad(AB), sin la cual nadie verá al Señor(AC). 15 Mirad bien de que nadie deje de alcanzar la gracia de Dios(AD); de que ninguna raíz de amargura(AE), brotando, cause dificultades y por ella muchos sean contaminados(AF); 16 de que no haya ninguna persona inmoral(AG) ni profana(AH) como Esaú, que vendió su primogenitura por una comida(AI). 17 Porque sabéis que aun después, cuando quiso heredar la bendición, fue rechazado, pues no halló ocasión para el arrepentimiento, aunque la buscó con lágrimas(AJ).
Contraste entre el monte Sinaí y el monte Sión
18 Porque no os habéis acercado(AK) a un monte que se puede tocar, ni a fuego ardiente, ni a tinieblas, ni a oscuridad, ni a torbellino(AL), 19 ni a sonido de trompeta(AM), ni a ruido de palabras(AN) tal, que los que oyeron rogaron que no se les hablara más(AO); 20 porque no podían soportar el mandato: Si aun una bestia toca el monte, será apedreada[s](AP). 21 Tan terrible era el espectáculo, que Moisés dijo: Estoy aterrado y temblando(AQ). 22 Vosotros, en cambio, os habéis acercado al monte Sión(AR) y a la ciudad(AS) del Dios vivo(AT), la Jerusalén celestial(AU), y a miríadas de ángeles(AV), 23 a la asamblea general[t] e iglesia de los primogénitos(AW) que están inscritos en los cielos(AX), y a Dios, el Juez de todos(AY), y a los espíritus de los justos hechos ya perfectos(AZ), 24 y a Jesús, el mediador del nuevo pacto(BA), y a la sangre rociada(BB) que habla mejor que la sangre de Abel(BC). 25 Mirad que no rechacéis(BD) al que habla(BE). Porque si aquellos no escaparon[u](BF) cuando rechazaron(BG) al que les amonestó[v] sobre la tierra(BH), mucho menos[w] escaparemos nosotros si nos apartamos de aquel que nos amonesta[x] desde el cielo(BI). 26 Su voz hizo temblar entonces la tierra(BJ), pero ahora Él ha prometido, diciendo: Aún una vez más, yo haré temblar no solo la tierra, sino también el cielo(BK). 27 Y esta expresión: Aún, una vez más, indica la remoción de las cosas movibles(BL), como las cosas creadas, a fin de que permanezcan las cosas que son inconmovibles. 28 Por lo cual, puesto que recibimos un reino que es inconmovible(BM), demostremos[y] gratitud, mediante la cual ofrezcamos a Dios un servicio aceptable(BN) con temor y reverencia; 29 porque nuestro Dios es fuego consumidor(BO).
Footnotes
- Hebreos 12:1 O, perseverancia
- Hebreos 12:2 Lit., mirando a
- Hebreos 12:2 O, perfeccionador
- Hebreos 12:3 O, por parte de
- Hebreos 12:3 Lit., vuestras almas
- Hebreos 12:4 Lit., hasta la sangre
- Hebreos 12:7 O, disciplina, o, instrucción
- Hebreos 12:7 O, soportáis, o, sobrelleváis
- Hebreos 12:9 Lit., de nuestra carne
- Hebreos 12:9 O, los
- Hebreos 12:11 Lit., toda
- Hebreos 12:11 Lit., parece no ser
- Hebreos 12:11 O, pesar
- Hebreos 12:11 O, adiestrados, o, entrenados
- Hebreos 12:11 O, en
- Hebreos 12:12 Lit., enderezad
- Hebreos 12:12 O, caídas
- Hebreos 12:14 O, Seguid
- Hebreos 12:20 Algunos mss. posteriores agregan: o traspasada con dardo
- Hebreos 12:23 O, y a miríadas de ángeles en festiva asamblea
- Hebreos 12:25 Lit., no escapaban
- Hebreos 12:25 O, advirtió
- Hebreos 12:25 Lit., más
- Hebreos 12:25 O, advierte
- Hebreos 12:28 Lit., tengamos
Hebreerbrevet 12
Svenska Folkbibeln 2015
Maning till uthållighet
12 (A) När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 2 (B) Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå[a] den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 (C) Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.
4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 (D) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:
Min son, förakta inte Herrens fostran
och tappa inte modet
när han tuktar dig,
6 för den Herren älskar tuktar han
och han agar var son
han har kär.[b]
7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 (E) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 (F) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 (G) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 (H) Gör stigarna raka för era fötter[c], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 (I) Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 (J) Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 (K) Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt[d] för ett enda mål mat. 17 (L) Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig[e], trots att han sökte välsignelsen under tårar.
18 (M) Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 (N) till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.[f] 21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.[g]
22 (O) Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 (P) till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 (Q) Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet[h] som talar starkare än Abels blod.
25 (R) Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.[i] 27 (S) Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
28 (T) När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 (U) för vår Gud är en förtärande eld.
Footnotes
- 12:2 För att nå Annan översättning: "I stället för" (att slippa lidandets väg genom att ta sig jordisk makt, jfr Matt 4:8f).
- 12:5f Ords 3:11f.
- 12:13 Ords 4:26.
- 12:16 förstfödslorätt Den äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud.
- 12:17 ändra sig Annan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig".
- 12:20 2 Mos 19:12f.
- 12:21 5 Mos 9:19.
- 12:24 det renande blodet Ordagrant: “bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f).
- 12:26 Hagg 2:7f.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
