Hebrews 12
New American Bible (Revised Edition)
Chapter 12
God Our Father.[a] 1 Therefore, since we are surrounded by so great a cloud of witnesses, let us rid ourselves of every burden and sin that clings to us[b] and persevere in running the race that lies before us 2 while keeping our eyes fixed on Jesus, the leader and perfecter of faith. For the sake of the joy that lay before him he endured the cross, despising its shame, and has taken his seat at the right of the throne of God.(A) 3 Consider how he endured such opposition from sinners, in order that you may not grow weary and lose heart. 4 In your struggle against sin you have not yet resisted to the point of shedding blood. 5 You have also forgotten the exhortation addressed to you as sons:
“My son, do not disdain the discipline of the Lord(B)
or lose heart when reproved by him;
6 for whom the Lord loves, he disciplines;
he scourges every son he acknowledges.”
7 Endure your trials as “discipline”; God treats you as sons. For what “son” is there whom his father does not discipline?(C) 8 If you are without discipline, in which all have shared, you are not sons but bastards. 9 Besides this, we have had our earthly fathers to discipline us, and we respected them. Should we not [then] submit all the more to the Father of spirits and live?(D) 10 They disciplined us for a short time as seemed right to them, but he does so for our benefit, in order that we may share his holiness. 11 At the time, all discipline seems a cause not for joy but for pain, yet later it brings the peaceful fruit of righteousness to those who are trained by it.(E)
12 So strengthen your drooping hands and your weak knees.(F) 13 Make straight paths for your feet, that what is lame may not be dislocated but healed.(G)
Penalties of Disobedience. 14 (H)Strive for peace with everyone, and for that holiness without which no one will see the Lord. 15 [c]See to it that no one be deprived of the grace of God, that no bitter root spring up and cause trouble, through which many may become defiled,(I) 16 that no one be an immoral or profane person like Esau, who sold his birthright for a single meal.(J) 17 For you know that later, when he wanted to inherit his father’s blessing, he was rejected because he found no opportunity to change his mind, even though he sought the blessing with tears.(K)
18 [d]You have not approached that which could be touched[e](L) and a blazing fire and gloomy darkness and storm 19 and a trumpet blast and a voice speaking words such that those who heard begged that no message be further addressed to them,(M) 20 for they could not bear to hear the command: “If even an animal touches the mountain, it shall be stoned.”(N) 21 Indeed, so fearful was the spectacle that Moses said, “I am terrified and trembling.”(O) 22 No, you have approached Mount Zion and the city of the living God, the heavenly Jerusalem, and countless angels in festal gathering,(P) 23 and the assembly of the firstborn enrolled in heaven,[f] and God the judge of all, and the spirits of the just made perfect,(Q) 24 and Jesus, the mediator of a new covenant, and the sprinkled blood that speaks more eloquently[g] than that of Abel.(R)
25 See that you do not reject the one who speaks. For if they did not escape when they refused the one who warned them on earth, how much more in our case if we turn away from the one who warns from heaven.(S) 26 His voice shook the earth at that time, but now he has promised, “I will once more shake not only earth but heaven.”(T) 27 That phrase, “once more,” points to [the] removal of shaken, created things, so that what is unshaken may remain.(U) 28 Therefore, we who are receiving the unshakable kingdom should have gratitude, with which we should offer worship pleasing to God in reverence and awe.(V) 29 For our God is a consuming fire.(W)
Footnotes
- 12:1–13 Christian life is to be inspired not only by the Old Testament men and women of faith (Hb 12:1) but above all by Jesus. As the architect of Christian faith, he had himself to endure the cross before receiving the glory of his triumph (Hb 12:2). Reflection on his sufferings should give his followers courage to continue the struggle, if necessary even to the shedding of blood (Hb 12:3–4). Christians should regard their own sufferings as the affectionate correction of the Lord, who loves them as a father loves his children.
- 12:1 That clings to us: the meaning is uncertain, since the Greek word euperistatos, translated cling, occurs only here. The papyrus P46 and one minuscule read euperispastos, “easily distracting,” which also makes good sense.
- 12:15–17 Esau serves as an example in two ways: his profane attitude illustrates the danger of apostasy, and his inability to secure a blessing afterward illustrates the impossibility of repenting after falling away (see Hb 6:4–6).
- 12:18–29 As a final appeal for adherence to Christian teaching, the two covenants, of Moses and of Christ, are compared. The Mosaic covenant, the author argues, is shown to have originated in fear of God and threats of divine punishment (Hb 12:18–21). The covenant in Christ gives us direct access to God (Hb 12:22), makes us members of the Christian community, God’s children, a sanctified people (Hb 12:23), who have Jesus as mediator to speak for us (Hb 12:24). Not to heed the voice of the risen Christ is a graver sin than the rejection of the word of Moses (Hb 12:25–26). Though Christians fall away, God’s kingdom in Christ will remain and his justice will punish those guilty of deserting it (Hb 12:28–29).
- 12:18 This remarkably beautiful passage contrasts two great assemblies of people: that of the Israelites gathered at Mount Sinai for the sealing of the old covenant and the promulgation of the Mosaic law, and that of the followers of Jesus gathered at Mount Zion, the heavenly Jerusalem, the assembly of the new covenant. This latter scene, marked by the presence of countless angels and of Jesus with his redeeming blood, is reminiscent of the celestial liturgies of the Book of Revelation.
- 12:23 The assembly of the firstborn enrolled in heaven: this expression may refer to the angels of Hb 12:22, or to the heroes of the Old Testament (see Hb 11), or to the entire assembly of the new covenant.
- 12:24 Speaks more eloquently: the blood of Abel, the first human blood to be shed, is contrasted with that of Jesus. Abel’s blood cried out from the earth for vengeance, but the blood of Jesus has opened the way for everyone, providing cleansing and access to God (Hb 10:19).
Hebreerbrevet 12
Svenska Folkbibeln
Maning till uthållighet
12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:
Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,
när du tuktas av honom.[a]
6 Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son
som han har kär.
7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.[b] 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak[c] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19 inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.[d] 21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.[e] 22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet[f] som talar starkare än Abels blod.
25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.[g] 27 Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 Ty vår Gud är en förtärande eld.
Footnotes
- Hebreerbrevet 12:5 Ords 3:11f.
- Hebreerbrevet 12:16 förstfödslorätt Den gav en privilegierad ställning åt den äldste sonen, som vid faderns död blev familjens överhuvud.
- Hebreerbrevet 12:17 Isak . . . Esau I stället för namnen har grekiskan i båda fallen ordet "han". Subjektsväxling är i grekiskan mycket vanlig. Vad som är subjekt markeras av verbets innehåll, varför oklarhet inte behöver uppstå.
- Hebreerbrevet 12:20 2 Mos 19:12f.
- Hebreerbrevet 12:21 5 Mos 9:19.
- Hebreerbrevet 12:24 det renande blodet Ordagrant: "bestänkelseblodet".
- Hebreerbrevet 12:26 Hagg 2:7f.
Scripture texts, prefaces, introductions, footnotes and cross references used in this work are taken from the New American Bible, revised edition © 2010, 1991, 1986, 1970 Confraternity of Christian Doctrine, Inc., Washington, DC All Rights Reserved. No part of this work may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording, or by any information storage and retrieval system, without permission in writing from the copyright owner.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln