Add parallel Print Page Options

I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.[a] I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. 10 Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

11 Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.[b] 12 Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.[c]

13 Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så, visar att de söker ett hemland. 15 Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, 16 men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 11:8 Jfr 1 Mos 12:1-5.
  2. 11:11 Annan tolkning: Genom tron fick Sara kraft att bli mor, trots att hon nu var alldeles för gammal. Hon litade på honom som hade gett löftet. Jfr 1 Mos 17:15-19.
  3. 11:12 Jfr 1 Mos 22:17.