Maning till uthållighet

12 (A) När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. (B) Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå[a] den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. (C) Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. (D) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

Min son, förakta inte Herrens fostran
    och tappa inte modet
        när han tuktar dig,
för den Herren älskar tuktar han
    och han agar var son
        han har kär.[b]

Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. (E) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 (F) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 (G) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 (H) Gör stigarna raka för era fötter[c], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 (I) Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 (J) Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 (K) Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt[d] för ett enda mål mat. 17 (L) Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig[e], trots att han sökte välsignelsen under tårar.

18 (M) Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 (N) till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.[f] 21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.[g]

22 (O) Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 (P) till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 (Q) Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet[h] som talar starkare än Abels blod.

25 (R) Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.[i] 27 (S) Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

28 (T) När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 (U) för vår Gud är en förtärande eld.

Footnotes

  1. 12:2 För att nå   Annan översättning: "I stället för" (att slippa lidandets väg genom att ta sig jordisk makt, jfr Matt 4:8f).
  2. 12:5f Ords 3:11f.
  3. 12:13 Ords 4:26.
  4. 12:16 förstfödslorätt   Den äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud.
  5. 12:17 ändra sig   Annan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig".
  6. 12:20 2 Mos 19:12f.
  7. 12:21 5 Mos 9:19.
  8. 12:24 det renande blodet   Ordagrant: “bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f).
  9. 12:26 Hagg 2:7f.

Maning till uthållighet

12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,
när du tuktas av honom.[a]
Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son
som han har kär.

Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.[b] 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak[c] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19 inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.[d] 21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.[e] 22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet[f] som talar starkare än Abels blod.

25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.[g] 27 Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 Ty vår Gud är en förtärande eld.

Footnotes

  1. Hebreerbrevet 12:5 Ords 3:11f.
  2. Hebreerbrevet 12:16 förstfödslorätt Den gav en privilegierad ställning åt den äldste sonen, som vid faderns död blev familjens överhuvud.
  3. Hebreerbrevet 12:17 Isak . . . Esau I stället för namnen har grekiskan i båda fallen ordet "han". Subjektsväxling är i grekiskan mycket vanlig. Vad som är subjekt markeras av verbets innehåll, varför oklarhet inte behöver uppstå.
  4. Hebreerbrevet 12:20 2 Mos 19:12f.
  5. Hebreerbrevet 12:21 5 Mos 9:19.
  6. Hebreerbrevet 12:24 det renande blodet Ordagrant: "bestänkelseblodet".
  7. Hebreerbrevet 12:26 Hagg 2:7f.

Guds fostran bevisar hans kärlek

12 Låt tanken på alla dessa trons hjältar sporra oss så som en idrottsman sporras av sin publik. Och låt oss göra oss av med allt som hindrar oss och håller oss tillbaka, framför allt synden som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss löpa med uthållighet i det lopp vi har framför oss.

Se på Jesus, som både har visat oss trons väg och vill hjälpa oss att nå målet. Han var villig att dö en skamlig död på korset, eftersom han visste vilken glädje han skulle vinna efteråt. Nu sitter han på hedersplatsen vid Guds tron.

Tänk på det tålamod han hade, när syndiga människor visade honom sitt hat och sin fiendskap. Då behöver ni inte tappa modet eller bli utmattade.

Egentligen har ni ju ännu inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.

Och har ni alldeles glömt bort de uppmuntrande ord som Gud talade till er som hans barn? Han sa: Min son, var tacksam för Herrens fostran. Tappa inte modet, när han måste straffa dig.

För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn.

Låt Gud fostra er, för han gör bara vad varje kärleksfull far gör med sina barn. Vem har någonsin hört om en son som aldrig har blivit tillrättavisad?

Om Gud inte handlar med er som andra fäder gör med sina barn och fostrar er när det behövs, visar det ju att ni inte tillhör hans familj.

Våra föräldrar här på jorden tillrättavisade oss, och ändå respekterar vi dem. Ska vi då inte ännu mer böja oss för Guds fostran, så att vi vinner det eviga livet?

10 Våra jordiska föräldrar uppfostrade oss under några korta år och gjorde så gott de kunde, men vi vet att Guds tillrättavisningar alltid är rätta och tjänar vårt bästa, så att vi kan få dela hans helighet.

11 Man njuter inte av straffet medan det pågår! Men den som på detta sätt har lärt sig att lyda har också lärt sig att leva i Guds frid och efter hans vilja.

12 Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben.

13 Gör en rak, jämn väg för era fötter, så att de svaga och haltande som kommer efter er inte faller och gör sig illa utan i stället blir starka.

Var uppmärksamma

14 Försök att hålla er utanför alla stridigheter och lev rent och heligt, för den som inte är helig kommer inte att få se Herren.

15 Ta hand om varandra så att ingen av er går miste om Guds rika välsignelser. Se till att ingen bitterhet slår rot ibland er, för där den växer upp orsakar den bara svårigheter och skadar många i deras andliga liv.

16 Se till att ingen av er blir inblandad i sexuella synder eller blir vårdslös inför Gud som Esau blev. Han sålde sina rättigheter som äldste son för ett enda mål mat.

17 När han efteråt ville ha dem tillbaka var det för sent, fastän han ångrade sig och bad med bittra tårar. Kom ihåg detta och var försiktiga!

18 Ni har inte varit tvungna att skräckslagna stå vid ett berg av flammande eld och i nattsvart mörker, eller i våldsamma stormvindar, som israeliterna fick göra på Sinai berg, när Gud gav dem sina lagar.

19 De fick ju höra en mäktig basunstöt och en röst med ett så fruktansvärt budskap att de bad Gud sluta tala.

20 De ryggade tillbaka inför Guds befallning att om det så bara var ett djur som kom i beröring med berget, så måste det dö.

21 Mose själv var så rädd inför vad han såg att han skakade av skräck.

22 Nej, ni har kommit direkt till Sions berg, till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en skara änglar som ingen kan räkna.

23 Ni har kommit till Guds församling, som består av alla vars namn är skrivna i himlen och ni har tagit er tillflykt till Gud som är allas domare. Ni tillhör samma stora församling som alla dessa rättfärdigas andar som nu nått fram till fullkomlighet i himlen.

24 Ni har kommit till Jesus själv, som har gett oss detta underbara nya förbund och till det blod som han gav på korset, och som kärleksfullt ger förlåtelse i stället för att ropa på hämnd som Abels blod gjorde.

25 Se därför till att ni lyder honom som talar till er. För om Israels barn blev straffade när de vägrade att lyssna till den jordiske budbäraren Mose, hur stor är då inte risken för oss om vi inte lyssnar till Gud, som talar till oss från himlen.

26 När han talade från Sinai berg, fick hans röst jorden att skaka. Nästa gång, säger han genom profeterna, ska ljudet av min röst skaka inte bara jorden utan också himlarna.

27 Med detta menar han att han ska rasera allt som är utan fast grund, så att bara det som är orubbligt kommer att finnas kvar.

28 Eftersom vi har ett rike som ingen kan förstöra, bör vi glädja Gud genom att tjäna honom med tacksamhet och göra hans vilja med helig fruktan och med respekt.

29 För vår Gud är en förintande eld.

12 Wherefore seeing we also are compassed about with so great a cloud of witnesses, let us lay aside every weight, and the sin which doth so easily beset us, and let us run with patience the race that is set before us,

Looking unto Jesus the author and finisher of our faith; who for the joy that was set before him endured the cross, despising the shame, and is set down at the right hand of the throne of God.

For consider him that endured such contradiction of sinners against himself, lest ye be wearied and faint in your minds.

Ye have not yet resisted unto blood, striving against sin.

And ye have forgotten the exhortation which speaketh unto you as unto children, My son, despise not thou the chastening of the Lord, nor faint when thou art rebuked of him:

For whom the Lord loveth he chasteneth, and scourgeth every son whom he receiveth.

If ye endure chastening, God dealeth with you as with sons; for what son is he whom the father chasteneth not?

But if ye be without chastisement, whereof all are partakers, then are ye bastards, and not sons.

Furthermore we have had fathers of our flesh which corrected us, and we gave them reverence: shall we not much rather be in subjection unto the Father of spirits, and live?

10 For they verily for a few days chastened us after their own pleasure; but he for our profit, that we might be partakers of his holiness.

11 Now no chastening for the present seemeth to be joyous, but grievous: nevertheless afterward it yieldeth the peaceable fruit of righteousness unto them which are exercised thereby.

12 Wherefore lift up the hands which hang down, and the feeble knees;

13 And make straight paths for your feet, lest that which is lame be turned out of the way; but let it rather be healed.

14 Follow peace with all men, and holiness, without which no man shall see the Lord:

15 Looking diligently lest any man fail of the grace of God; lest any root of bitterness springing up trouble you, and thereby many be defiled;

16 Lest there be any fornicator, or profane person, as Esau, who for one morsel of meat sold his birthright.

17 For ye know how that afterward, when he would have inherited the blessing, he was rejected: for he found no place of repentance, though he sought it carefully with tears.

18 For ye are not come unto the mount that might be touched, and that burned with fire, nor unto blackness, and darkness, and tempest,

19 And the sound of a trumpet, and the voice of words; which voice they that heard intreated that the word should not be spoken to them any more:

20 (For they could not endure that which was commanded, And if so much as a beast touch the mountain, it shall be stoned, or thrust through with a dart:

21 And so terrible was the sight, that Moses said, I exceedingly fear and quake:)

22 But ye are come unto mount Sion, and unto the city of the living God, the heavenly Jerusalem, and to an innumerable company of angels,

23 To the general assembly and church of the firstborn, which are written in heaven, and to God the Judge of all, and to the spirits of just men made perfect,

24 And to Jesus the mediator of the new covenant, and to the blood of sprinkling, that speaketh better things than that of Abel.

25 See that ye refuse not him that speaketh. For if they escaped not who refused him that spake on earth, much more shall not we escape, if we turn away from him that speaketh from heaven:

26 Whose voice then shook the earth: but now he hath promised, saying, Yet once more I shake not the earth only, but also heaven.

27 And this word, Yet once more, signifieth the removing of those things that are shaken, as of things that are made, that those things which cannot be shaken may remain.

28 Wherefore we receiving a kingdom which cannot be moved, let us have grace, whereby we may serve God acceptably with reverence and godly fear:

29 For our God is a consuming fire.