Hebreerbrevet 1-12

Svenska Folkbibeln

Gud har talat genom Sonen

1 Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, ² har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. ³ Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Sonen är större än änglarna

⁴ Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. ⁵ Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:

Eller:

⁶ Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också:

⁷ Om änglarna säger han:

⁸ Men om Sonen säger han:

¹⁰ Och:

¹³ Till vilken av änglarna har han någonsin sagt:

¹⁴ Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen? 2 ¹ Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. ² Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, ³ hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. ⁴ Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.

Guds Son i ringhet

⁵ Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. ⁶ På ett ställe har någon vittnat:

När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom. ⁹ Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd^[i] skulle han smaka döden i allas ställe.

¹⁰ Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning.^{[j] 11} Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt.^[k] Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, ¹² då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. ^{[l] 13} Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. ^[m]

¹⁴ Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt^[n] del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, ¹⁵ och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. ¹⁶ Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. ¹⁷ Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. ¹⁸ Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Kristus är större än Mose

3 Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till. ² Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. ³ Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. ⁴ Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. ⁵ Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.

Varning för förhärdelse

⁷ Därför säger den helige Ande:

¹² Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. ¹³ Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. ¹⁴ Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. ¹⁵ Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.^{[p] 16} Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? ¹⁷ Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? ¹⁸ Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? ¹⁹ Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.

En sabbatsvila för Guds folk

4 Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. ² Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. ³ Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila,^[q] och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd. ⁴ Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.^{[r] 5} På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila.^{[s] 6} Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull. ⁷ Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.^{[t] 8} Ty om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag. ⁹ Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. ¹⁰ Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. ¹¹ Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

¹² Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.

Jesus är den fullkomlige översteprästen

¹⁴ Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. ¹⁵ Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. ¹⁶ Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. 5 ¹ En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. ² Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag ³ och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. ⁴ Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det. ⁵ Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.^{[u] 6} Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.^[v]

⁷ Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. ⁸ Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. ⁹ Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, ¹⁰ och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.

Varning för förhärdelse

¹¹ Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. ¹² Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. ¹³ Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. ¹⁴ Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. 6 ¹ Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² med undervisning om reningar^[w] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. ³ Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter. ⁴ Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ⁵ och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter ⁶ men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse,^[x] eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. ⁷ Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. ⁸ Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.

⁹ Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt. ¹⁰ Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga. ¹¹ Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, ¹² så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.

Guds löfte står fast

¹³ När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid. ¹⁴ Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.^{[y] 15} Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat. ¹⁶ Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar. ¹⁷ Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed. ¹⁸ Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. ¹⁹ I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten,^{[z] 20} dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

Melkisedeks prästämbete

7 Denne Melkisedek^[aa] var konung i Salem^[ab] och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. ² Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första "rättfärdighetens konung", vidare "Salems konung", det vill säga "fridens konung". ³ Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.

⁴ Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. ⁵ De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. ⁶ Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. ⁷ Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. ⁸ I det ena fallet tar dödliga människor^[ac] emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. ⁹ Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, ¹⁰ ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.

Kristi prästämbete

¹¹ Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten^[ad] - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? ¹² Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. ¹³ Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. ¹⁴ Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. ¹⁵ Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. ¹⁶ Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. ¹⁷ Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. ^{[ae] 18} Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. ¹⁹ Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.

Jesus är präst för evigt

²⁰ Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, ²¹ men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.^{[af] 22} Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. ²³ De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. ²⁴ Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. ²⁵ Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

²⁶ En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ²⁷ Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. ²⁸ Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.

Det nya förbundets överstepräst

8 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen ² och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet^[ag] som Herren själv har rest och inte någon människa. ³ En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. ⁴ Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. ⁵ De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.^[ah]

⁶ Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. ⁷ Ty om det första förbundet^[ai] hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.^{[aj] 8} Men Gud förebrår dem när han säger:

¹³ När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Det gamla förbundets gudstjänst

9 Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. ² I tabernaklet inreddes ett främre rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. ³ Bakom den andra förlåten fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ⁴ Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret^[al] och förbundsarken, som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[am] som överskuggade nådastolen.^[an] Men detta skall jag inte nu gå in på i detalj.

⁶ Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst. ⁷ I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. ⁸ Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består. ⁹ Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. ¹⁰ Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Kristus som överstepräst

¹¹ Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger.^[ao] Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, ¹² gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. ¹³ Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, ¹⁴ hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

¹⁵ Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. ¹⁶ Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. ¹⁷ Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever. ¹⁸ Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. ¹⁹ När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. ²⁰ Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.^{[ap] 21} På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. ²² Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

²³ Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. ²⁴ Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. ²⁵ Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. ²⁶ I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. ²⁷ Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, ²⁸ så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,^[aq] och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.

10 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. ² Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. ³ Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. ⁴ Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder. ⁵ När Kristus träder in i världen säger han därför:

⁸ Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte", fast de bärs fram enligt lagen. ⁹ Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Så upphäver han det första för att fastställa det andra. ¹⁰ Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

¹¹ Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. ¹² Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida ¹³ och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. ¹⁴ Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. ¹⁵ Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:

Och sedan:

¹⁸ Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Uppmuntran till tro och kärlek

¹⁹ Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste ²⁰ på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. ²¹ Vi har en stor präst över Guds hus. ²² Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. ²³ Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. ²⁴ Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. ²⁵ Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Varning för avfall

²⁶ Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, ²⁷ utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. ²⁸ Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. ²⁹ Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? ³⁰ Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.^{[at] 31} Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

³² Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande. ³³ Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så. ³⁴ Ni led tillsammans med fångarna och fann er med glädje i att bli berövade era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består. ³⁵ Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. ³⁶ Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. ³⁷ Ty

Och vidare:

³⁹ Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

Trons människor

11 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ³ Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁴ Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. ⁵ Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. ⁶ Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom. ⁷ I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

⁸ I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. ⁹ I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. ¹⁰ Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. ¹¹ Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig.^[av] Hon litade på honom som hade gett löftet. ¹² Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.

¹³ I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. ¹⁶ Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.

¹⁷ I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. ¹⁸ Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.^{[aw] 19} Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.^{[ax] 20} I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. ²¹ I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. ²² I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

²³ I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. ²⁴ I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. ²⁵ Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. ²⁶ Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. ²⁷ Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. ²⁸ I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. ²⁹ I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de. ³⁰ Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar. ³¹ Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.

³² Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. ³³ Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, ³⁴ släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. ³⁵ Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. ³⁶ Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. ³⁷ De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. ³⁸ Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. ³⁹ Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. ⁴⁰ Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.

Maning till uthållighet

12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. ² Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. ³ Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

⁴ Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

⁷ Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. ⁹ Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. ¹¹ För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

¹² Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. ¹⁴ Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. ¹⁶ Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.^{[az] 17} Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak^[ba] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, ¹⁹ inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. ²⁰ Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.^{[bb] 21} Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.^{[bc] 22} Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, ²³ till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. ²⁴ Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet^[bd] som talar starkare än Abels blod.

²⁵ Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. ²⁶ Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.^{[be] 27} Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. ²⁸ Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. ²⁹ Ty vår Gud är en förtärande eld.