14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
    ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.

Read full chapter