Habackuk 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Habackuk ställer en fråga till Herren
1 Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:
2 Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar? Hjälp! Mord! skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.
3 Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.
4 Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.
5 Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.
6 Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.
7 De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.
9 Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.
10 De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.
11 De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.
12 Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?
13 Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?
14 Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!
15 Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?
16 Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!
17 Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?
Habackuk 1
Svenska 1917
1 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
2 Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?
3 Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
4 Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.
5 Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.
7 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.
8 Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov
9 Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.
10 Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
11 Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.
12 Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.
13 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?
14 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.
15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.
16 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.
17 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica