Add parallel Print Page Options

Han:

Jag kommer till min trädgård,
    min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
    och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.

Vännerna:

Ät, vänner, och drick!
    Berusa er av kärlek!

Hon:

Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
    Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
    min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
    för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
    ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
    Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
    Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
    från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
    Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
    Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
    men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
    men han svarade inte.
Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
    De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
    så tala om för honom[a]
att jag är sjuk av kärlek.

Vännerna:

Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    eftersom du besvärjer oss så?

Hon:

10 Min älskade är strålande och röd[b],
    den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[c].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
    de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[d]
13 Hans kinder är som kryddsängar
    med doftande örter.[e]
Hans läppar är liljor
    och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
    besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
    med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
    på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
    ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
    allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
    ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.

Footnotes

  1. 5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
  2. 5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.
  3. 5:11 Ordets exakta betydelse är osäker.
  4. 5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
  5. 5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.

»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek. Höga Visan, 5 Kapitlet Bruden talar v. 2a, anför brudgummens ord v. 2b och sitt svar v. 3, talar vidare v. 4--8. Jerusalems döttrar tala v. 9, bruden svarar och beskriver sin brudgum för Jerusalems döttrar v. 10--16, Jerusalems döttrar fråga v. 17, bruden svarar 6:1--2.

Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

10 »Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

11 Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

12 Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

13 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

14 Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

15 Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

16 Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»

17 »Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.» 6:1. 6:2. den elektroniska utgåvan.

〔他〕

我的妹子,我的新娘,
我進入我的園中,
採了我的沒藥和香料,
吃了我的蜂房和蜂蜜,
喝了我的酒和奶。

〔她們〕

我的朋友,請吃!
我親愛的,請喝,多多地喝!

第四首

〔她〕

我身躺臥,我心卻醒。
這是我良人的聲音;
他敲門:

〔他〕

「我的妹子,我的佳偶,
我的鴿子,我完美的人兒,
請你為我開門;
因我的頭沾滿露水,
我的髮被夜露滴濕。」

〔她〕

我脫了衣裳,怎能再穿上呢?
我洗了腳,怎可再弄髒呢?
我的良人從門縫裏伸進他的手,
我便因他動了心。
我起來,要為我的良人開門。
我的兩手滴下沒藥,
我的指頭有沒藥汁滴在門閂上。
我為我的良人開了門,
我的良人卻已轉身走了。
他說話的時候,我魂不守舍。
我尋找他,竟尋不着,
我呼叫他,他卻不回答。
城中巡邏的守衛遇見我,
打了我,傷了我,
看守城牆的人奪去我的披肩。
耶路撒冷的女子啊,我囑咐你們:
若遇見我的良人,
要告訴他,我為愛而生病。

〔她們〕

你這女子中最美麗的,
你的良人有甚麼勝過別的良人呢?
你的良人有甚麼勝過別的良人,
使你這樣囑咐我們?

〔她〕

10 我的良人紅潤發亮,
超乎萬人之上。
11 他的頭像千足的純金,
他的髮綹卷曲,黑如烏鴉。
12 他的眼如溪水旁的鴿子,
沐浴在奶中,安得合式[a]
13 他的兩頰如香花園,
如香草臺[b]
他的嘴唇像百合花,
滴下沒藥汁。
14 他的雙手宛如金條,
鑲嵌水蒼玉;
他的身體如同雕刻的象牙,
周圍鑲嵌藍寶石。
15 他的腿好比白玉石柱,
安在精金座上;
他的容貌如黎巴嫩
佳美如香柏樹。
16 他的口甘甜,
他全然可愛。
耶路撒冷的女子啊,
這是我的良人,
這是我的朋友。

Footnotes

  1. 5.12 「安得合式」或譯「坐在溪水邊」。
  2. 5.13 「如香草臺」:七十士譯本是「散發香味」。