Bruden

Mörk är jag, men vacker,
    ni Jerusalems döttrar,
jag är lik Kedars hyddor,
    lik Salomos tältdukar.
Se inte på mig för att jag är så mörk,
att solen har bränt mig så.
    Min moders söner var mycket upprörda över mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
Säg mig, du som min själ har kär:
    Var för du din hjord i bet?
Var låter du den vila om middagen?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?

Read full chapter