Genesis 47
International Children’s Bible
Jacob Settles in Goshen
47 Joseph went in to the king and said, “My father and my brothers have arrived from Canaan. They have their flocks and herds and everything they own with them. They are now in the land of Goshen.” 2 Joseph chose five of his brothers to introduce to the king.
3 The king said to the brothers, “What work do you do?”
And they said to him, “We, your servants, are shepherds. Our ancestors were also shepherds.” 4 They said to the king, “We have come to live in this land. There is no grass in the land of Canaan for our animals to eat. The hunger is very terrible there. So please allow us to live in the land of Goshen.”
5 Then the king said to Joseph, “Your father and your brothers have come to you. 6 You may choose any place in Egypt for them to live. Give your father and your brothers the best land. Let them live in the land of Goshen. And if any of them are skilled shepherds, put them in charge of my sheep and cattle.”
7 Then Joseph brought in his father Jacob and introduced him to the king. And Jacob blessed the king.
8 Then the king said to Jacob, “How old are you?”
9 Jacob said to him, “My life has been spent wandering from place to place. It has been short, filled with trouble. I have lived only 130 years. My ancestors lived much longer than I.” 10 Then Jacob blessed the king and left.
11 Joseph obeyed the king. He gave his father and brothers the best land in Egypt. It was near the city of Rameses. 12 And Joseph gave his father, his brothers and everyone who lived with them the food they needed.
Joseph Buys Land for the King
13 The hunger became worse, and there was no food anywhere in the land. The land of Egypt and the land of Canaan became very poor because of this. 14 Joseph collected all the money that was to be found in Egypt and Canaan. People paid him this money for the grain they were buying. He brought that money to the king’s palace. 15 After some time, the people in Egypt and Canaan had no money left. So they went to Joseph and said, “Please give us food. Our money is gone. If we don’t eat, we will die here in front of you.”
16 Joseph answered, “Since you have no money, give me your farm animals. I will give you food in return.” 17 So people brought their farm animals to Joseph. And he gave them food in exchange for their horses, sheep, cattle and donkeys. So he kept them alive by trading food for their farm animals that year.
18 The next year the people came to Joseph and said, “You know we have no money left. And all our animals belong to you. We have nothing left except our bodies and our land. 19 Surely both we and our land will die here in front of you. Buy us and our land in exchange for food. And we will be slaves to the king, together with our land. Give us seed to plant. Then we will live and not die. And the land will not become a desert.”
20 So Joseph bought all the land in Egypt for the king. Every Egyptian sold Joseph his field, because the hunger was very great. So the land became the king’s. 21 And Joseph made the people slaves from one end of Egypt to the other. 22 The only land he did not buy was the land the priests owned. They did not need to sell their land because the king paid them for their work. So they had money to buy food.
23 Joseph said to the people, “Now I have bought you and your land for the king. So I will give you seed. And you can plant your fields. 24 At harvest time you must give one-fifth to the king. You may keep four-fifths for yourselves. Use it as seed for the field and as food for yourselves, your families and your children.”
25 The people said, “You have saved our lives. If you like, we will become slaves of the king.”
26 So Joseph made a law in Egypt, which continues today: One-fifth of everything from the land belongs to the king. The only land the king did not get was the priests’ land.
“Don’t Bury Me in Egypt”
27 The Israelites continued to live in the land of Goshen in Egypt. There they got possessions. They had many children and grew in number.
28 Jacob, also called Israel, lived in Egypt 17 years. So he lived to be 147 years old. 29 Israel knew he soon would die. So he called his son Joseph to him. He said to Joseph, “If you love me, put your hand under my leg.[a] Promise me you will not bury me in Egypt. 30 When I die, carry me out of Egypt. Bury me where my ancestors are buried.”
Joseph answered, “I will do as you say.”
31 Then Jacob said, “Promise me.” And Joseph promised him that he would do this. Then Israel worshiped as he leaned on the top of his walking stick.
Footnotes
- 47:29 put . . . leg This showed that a person would keep a promise.
1 Moseboken 47
Svenska Folkbibeln 2015
Jakob inför farao
47 Och Josef kom och berättade för farao: ”Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och kor och allt de äger. De är nu i landet Goshen.” 2 Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. 3 Då frågade farao hans bröder: ”Vad har ni för yrke?” De svarade farao: ”Dina tjänare är fåraherdar, vi liksom våra fäder.” 4 De sade också till farao: ”Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaans land. Så låt dina tjänare bo i landet Goshen.” 5 Då sade farao till Josef: ”Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 6 Egyptens land ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bo i den bästa delen av landet, låt dem bo i landet Goshen. Och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap.”
7 Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade[a] farao. 8 Och farao frågade Jakob: ”Hur många år har du levt?” 9 (A) Jakob svarade farao: ”Min vandringstid har varat i hundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid.” 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.
11 Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område[b] som farao befallt. 12 Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.
Svältens följder för egyptierna
13 Men det fanns inget bröd någonstans i landet eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land var svaga av hunger. 14 För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.
15 Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: ”Ge oss bröd! Varför skulle vi dö här framför ögonen på dig? Vi har inga pengar kvar.” 16 Josef svarade: ”För hit er boskap, så ska jag ge er bröd för boskapen om era pengar är slut.” 17 Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, kor och åsnor. På så sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
18 Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: ”Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Vi har inget annat kvar än våra kroppar och vår jord. 19 Varför skulle vi dö här framför dig, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och åkerjorden inte läggs öde.”
20 Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar eftersom svälten var så svår, och åkerjorden blev faraos egendom. 21 Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. 22 Men prästernas jord köpte han inte, eftersom prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.
23 Och Josef sade till folket: ”Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde så att ni kan beså jorden. 24 När skörden kommer in ska ni ge en femtedel[c] åt farao. Men fyra femtedelar ska ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn.” 25 De svarade: ”Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så ska vi vara faraos slavar.” 26 Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.
27 (B) Så bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.
Jakobs sista önskan
28 Jakob levde sjutton år[d] i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.
29 (C) När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. 30 När jag gått till vila hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Han svarade: ”Jag ska göra som du säger.” 31 Men Jakob sade: ”Ge mig din ed!” Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände[e].
Footnotes
- 47:7 hälsade Ordagrant: ”välsignade” (jfr vers 10, Rut 2:4 och Luk 10:5f).
- 47:11 Raamses område Längre fram byggdes här en förrådsstad med detta namn (2 Mos 1:11).
- 47:24 en femtedel En inte ovanlig skattesats under antiken. Längre fram betalade israeliterna en tiondel till kungen (1 Sam 8:15) och en tiondel till tempeltjänarna (4 Mos 18:21f).
- 47:28 sjutton år Ca 1876-1859 f Kr (jfr 2 Mos 12:40, 1 Kung 6:1).
- 47:31 bäddens huvudände Annan översättning (så Septuaginta): ”änden på sin stav”. Citeras i Hebr 11:21.
The Holy Bible, International Children’s Bible® Copyright© 1986, 1988, 1999, 2015 by Thomas Nelson. Used by permission.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation