Genesis 47
Common English Bible
47 Joseph went to inform Pharaoh and said, “My father and brothers with their flocks, herds, and everything they own have come from the land of Canaan and are now in the land of Goshen.” 2 From all of his brothers, he selected five men and presented them before Pharaoh.
3 Pharaoh said to Joseph’s brothers, “What do you do?”
They said to Pharaoh, “Your servants are shepherds, both we and our ancestors.” 4 They continued, “We’ve come to the land as immigrants because the famine is so severe in the land of Canaan that there are no more pastures for your servants’ flocks. Please allow your servants to settle in the land of Goshen.”
5 Pharaoh said to Joseph, “Since your father and brothers have arrived, 6 the land of Egypt is available to you. Settle your father and brothers in the land’s best location. Let them live in the land of Goshen. And if you know capable men among them, put them in charge of my own livestock.”
7 Joseph brought his father Jacob and gave him an audience with Pharaoh. Jacob blessed Pharaoh, 8 and Pharaoh said to Jacob, “How old are you?”
9 Jacob said to Pharaoh, “I’ve been a traveler for 130 years. My years have been few and difficult. They don’t come close to the years my ancestors lived during their travels.” 10 Jacob blessed Pharaoh and left Pharaoh’s presence. 11 Joseph settled his father and brothers and gave them property in the land of Egypt, in the best location in the land of Rameses, just as Pharaoh had ordered. 12 Joseph provided food for his father, his brothers, and his father’s entire household, in proportion to the number of children.
Joseph centralizes power in Egypt
13 There was no food in the land because the famine was so severe. The land of Egypt and the land of Canaan dried up from the famine. 14 Joseph collected all of the silver to be found in the land of Egypt and in the land of Canaan for the grain, which people came to buy, and he deposited it in Pharaoh’s treasury. 15 The silver from the land of Egypt and from the land of Canaan had been spent, and all of the Egyptians came to Joseph and said, “Give us food. Why should we die before your eyes, just because the silver is gone?”
16 Joseph said, “Give me your livestock, and I will give you food for your livestock if the silver is gone.” 17 So they brought their livestock to Joseph, and Joseph gave them food for the horses, flocks, cattle, and donkeys. He got them through that year with food in exchange for all of their livestock.
18 When that year was over, they came to him the next year and said to him, “We can’t hide from my master that the silver is spent and that we’ve given the livestock to my master. All that’s left for my master is our corpses and our farmland. 19 Why should we die before your eyes, we and our farmland too? Buy us and our farms for food, and we and our farms will be under Pharaoh’s control. Give us seed so that we can stay alive and not die, and so that our farmland won’t become unproductive.” 20 So Joseph bought all of Egypt’s farmland for Pharaoh because every Egyptian sold his field when the famine worsened. So the land became Pharaoh’s. 21 He moved the people to the cities[a] from one end of Egypt to the other. 22 However, he didn’t buy the farmland of the priests because Pharaoh allowed the priests a subsidy, and they were able to eat from the subsidy Pharaoh gave them. Therefore, they didn’t have to sell their farmland.
23 Joseph said to the people, “Since I’ve now purchased you and your farmland for Pharaoh, here’s seed for you. Plant the seed on the land. 24 When the crop comes in, you must give one-fifth to Pharaoh. You may keep four-fifths for yourselves, for planting fields, and for feeding yourselves, those in your households, and your children.”
25 The people said, “You’ve saved our lives. If you wish, we will be Pharaoh’s slaves.” 26 So Joseph made a law that still exists today: Pharaoh receives one-fifth from Egypt’s farmland. Only the priests’ farmland didn’t become Pharaoh’s.
Jacob blesses Ephraim and Manasseh
27 Israel lived in the land of Egypt, in the land of Goshen. They settled in it, had many children, and became numerous. 28 After Jacob had lived in the land of Egypt for seventeen years, and after he had lived a total of 147 years, 29 Israel’s death approached. He summoned his son Joseph and said to him, “If you would be so kind, lay your hand under my thigh, and be loyal and true to me. Don’t bury me in Egypt. 30 When I lie down with my fathers, carry me from Egypt and bury me in their grave.”
Joseph said, “I will do just as you say.”
31 Israel said, “Give me your word!” and Joseph gave his word. Then Israel slumped down at the head of the bed.
Footnotes
- Genesis 47:21 Sam, LXX he made the people slaves
1 Moseboken 47
Svenska Folkbibeln 2015
Jakob inför farao
47 Och Josef kom och berättade för farao: ”Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och kor och allt de äger. De är nu i landet Goshen.” 2 Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. 3 Då frågade farao hans bröder: ”Vad har ni för yrke?” De svarade farao: ”Dina tjänare är fåraherdar, vi liksom våra fäder.” 4 De sade också till farao: ”Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaans land. Så låt dina tjänare bo i landet Goshen.” 5 Då sade farao till Josef: ”Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 6 Egyptens land ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bo i den bästa delen av landet, låt dem bo i landet Goshen. Och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap.”
7 Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade[a] farao. 8 Och farao frågade Jakob: ”Hur många år har du levt?” 9 (A) Jakob svarade farao: ”Min vandringstid har varat i hundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid.” 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.
11 Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område[b] som farao befallt. 12 Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.
Svältens följder för egyptierna
13 Men det fanns inget bröd någonstans i landet eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land var svaga av hunger. 14 För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.
15 Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: ”Ge oss bröd! Varför skulle vi dö här framför ögonen på dig? Vi har inga pengar kvar.” 16 Josef svarade: ”För hit er boskap, så ska jag ge er bröd för boskapen om era pengar är slut.” 17 Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, kor och åsnor. På så sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
18 Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: ”Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Vi har inget annat kvar än våra kroppar och vår jord. 19 Varför skulle vi dö här framför dig, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och åkerjorden inte läggs öde.”
20 Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar eftersom svälten var så svår, och åkerjorden blev faraos egendom. 21 Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. 22 Men prästernas jord köpte han inte, eftersom prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.
23 Och Josef sade till folket: ”Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde så att ni kan beså jorden. 24 När skörden kommer in ska ni ge en femtedel[c] åt farao. Men fyra femtedelar ska ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn.” 25 De svarade: ”Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så ska vi vara faraos slavar.” 26 Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.
27 (B) Så bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.
Jakobs sista önskan
28 Jakob levde sjutton år[d] i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.
29 (C) När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. 30 När jag gått till vila hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Han svarade: ”Jag ska göra som du säger.” 31 Men Jakob sade: ”Ge mig din ed!” Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände[e].
Footnotes
- 47:7 hälsade Ordagrant: ”välsignade” (jfr vers 10, Rut 2:4 och Luk 10:5f).
- 47:11 Raamses område Längre fram byggdes här en förrådsstad med detta namn (2 Mos 1:11).
- 47:24 en femtedel En inte ovanlig skattesats under antiken. Längre fram betalade israeliterna en tiondel till kungen (1 Sam 8:15) och en tiondel till tempeltjänarna (4 Mos 18:21f).
- 47:28 sjutton år Ca 1876-1859 f Kr (jfr 2 Mos 12:40, 1 Kung 6:1).
- 47:31 bäddens huvudände Annan översättning (så Septuaginta): ”änden på sin stav”. Citeras i Hebr 11:21.
Copyright © 2011 by Common English Bible
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation