1 Mosebok 44:18-46:27

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

¹⁸ Då steg Juda fram och sa: Låt mig bara få säga en sak, herre. Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, för jag vet att du kan döma mig omedelbart, som om du vore Farao själv.

¹⁹ Du frågade oss om vår far var i livet och om vi hade ytterligare någon bror,

²⁰ och vi svarade: 'Ja, far lever. Han är nu en gammal man, och han har fått ett barn på gamla dagar, som nu är en ung man, och som hans far är mycket fäst vid. Han är den ende som är kvar av sin mors barn eftersom hans bror är död.'

²¹ Och du sa till oss: 'För hit honom, så att jag kan få se honom.'

²² Men vi sa: 'Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.'

²³ Men du sa till oss: 'Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.'

²⁴ Därför återvände vi till vår far och berättade för honom vad du hade sagt.

²⁵ Och när han sa: 'Gå tillbaka och köp oss lite mat

²⁶ svarade vi: 'Vi kan absolut inte resa utan att ta vår yngste bror med oss.'

²⁷ Då sa far till oss: 'Ni vet att min hustru Rakel fick två söner, och att

²⁸ en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess.

²⁹ Om ni tar hans bror från mig och något ont drabbar honom också, kommer jag att dö av sorg.'

³⁰ Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss - jag känner far och vet hur fäst han är vid pojken - kommer han att dö, när han ser att pojken saknas.

³¹ Vi kommer att bli skyldiga till hans för tidiga död.

³² Herre, jag lovade min far att jag skulle ta hand om pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden för alltid.

³³ Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder.

³⁴ Hur skulle jag kunna återvända hem till far utan pojken? Skona mig från att behöva se min fars sorg och förtvivlan.

Josef sänder efter Jakob

45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. Gå ut härifrån allesammans, beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder,

² grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao.

³ Jag är Josef, sa han till sina bröder. Lever verkligen far fortfarande? Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade.

⁴ Kom fram hit, sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten!

⁵ Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv.

⁶ Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd.

⁷ Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk.

⁸ Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land.

⁹ Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart!

¹⁰ Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger.

^11-12 Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga.

¹³ Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!

¹⁴ Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta.

¹⁵ Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom.

¹⁶ Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta.

¹⁷ Sedan sa Farao till Josef: Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan

¹⁸ för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!'

¹⁹ Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far.

²⁰ Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er.

²¹ Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan,

²² och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt.

²³ Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan.

²⁴ Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: Gräla nu inte på vägen!

²⁵ De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.

²⁶ Josef lever, berättade de. Han är härskare över hela Egyptens land! Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten.

²⁷ Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom.

²⁸ Då sa han: Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.

Jakobs hela familj flyttar till Egypten

46 Israel gav sig alltså iväg med alla sina tillhörigheter. När han kom till Beer-Seba frambar han offer till sin far Isaks Gud.

² Under natten talade Gud i en syn till honom. Jakob! Jakob! ropade han.Ja? svarade Jakob.

^3-4 Jag är Gud, svarade rösten, din fars Gud. Var inte rädd för att resa ned till Egypten, för jag ska se till att du blir ett stort folk där. Jag ska följa dig till Egypten, och jag ska föra dina ättlingar tillbaka därifrån, men själv ska du dö i Egypten med Josef vid din sida.

⁵ Då lämnade Jakob Beer-Seba, och hans söner tog honom med sig till Egypten tillsammans med barn och hustrur, och de reste med de vagnar som Farao hade gett dem.

⁶ De tog med sig sina djur och alla de ägodelar som de samlat i Kanaans land. Jakob tog med sig alla sina barn,

⁷ söner och döttrar, sonsöner och sondöttrar och alla sina kära.

^8-14 Här följer namnen på de söner och sonsöner med familjer, som följde med Jakob till Egypten:Ruben, den äldste sonen, och Rubens söner Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.Simeon och hans söner Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, vars mor var en kananeisk flicka.Levi och hans söner Gerson, Kehat och Merari.Juda och hans söner Er, Onan, Sela, Peres och Sera (Er och Onan hade dock dött i Kanaan, före avresan till Egypten). Peres söner hette Hesron och Hamul.Isaskar och hans söner Tola, Puva, Job och Simron.Sebulon och hans söner Sered, Elon och Jaleel.

¹⁵ Dessa var alla ättlingar till Jakob och Lea, och tillsammans med dottern Dina, som också föddes åt Jakob i Paddan-Aram, utgjorde de trettiotre familjer.

^16-17 Med honom följde också Gad och hans söner Sifjon, Haggi, Suni, Esbon, Eri, Arodi och Areli, Aser och hans söner Jimna, Jisva och Jisvi, Beria och hans syster Sera. Berias söner hette Heber och Malkiel.

¹⁸ Dessa sexton personer var barn till Jakob och Silpa, den slavflicka som Lea fått av sin far Laban.

^19-22 I Jakobs familj ingick också Josef och Benjamin som han fått med Rakel, och deras barn och barnbarn, tillsammans fjorton familjer:Josefs söner, Manasse och Efraim, födda i Egypten av Asenat, dotter till Poti-Fera, en präst i On.Benjamins söner Bela, Beker, Asbel, Gera, Naamna, Ehi, Ros, Muppim, Huppim och Ard.

^23-25 I gruppen fanns dessutom de sju familjer som kom av Jakobs barn med Bilha, Rakels slavflicka, nämligen Dan och hans son Husim, och Naftali och hans söner Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.

²⁶ De ättlingar som reste med Jakob till Egypten var sextiosex till antalet, sönernas hustrur oräknade.

²⁷ Om man också räknar med sonhustrurna och med Josefs två söner, utgjorde Jakobs hela familj i Egypten totalt sjuttio personer.