Genesis 42
Maori Bible
42 Na ka kite a Hakopa he witi kei Ihipa, ka mea a Hakopa ki ana tama, He aha koutou i tirotiro ai ki a koutou ano?
2 I mea ano ia, Nana, kua rongo ahau he witi kei Ihipa: haere iho ki reira, ki te hoko i tetahi ma tatou i reira; kia ora ai tatou, kei mate.
3 Na ka haere nga tuakana kotahi tekau o Hohepa ki raro, ki Ihipa, ki te hoko witi.
4 Ko Pineamine ia, teina o Hohepa, kihai i tonoa e Hakopa i roto i ona tuakana; i mea hoki ia, Kei pono tetahi aitua ki a ia.
5 A ka haere nga tama a Iharaira ki te hoko i roto i te hunga i haere: he matekai hoki to te whenua o Kanaana.
6 Na ko Hohepa te kawana o te whenua, ko ia te kaihoko ki nga tangata katoa o te whenua: na ka haere mai nga tuakana o Hohepa, a ka piko o ratou kanohi ki te whenua i tona aroaro.
7 A, i te kitenga o Hohepa i ona tuakana, ka mohio ia ki a ratou, otiia ka whakatangata ke ia ki a ratou, ka korero whakatuma ki a ratou; ka mea hoki ki a ratou, I haere mai koutou i hea? A ka mea ratou, I te whenua o Kanaana, ki te hoko kai.
8 A i mohio a Hohepa ki ona tuakana, ko ratou ia kihai i mohio ki a ia.
9 Na ka mahara a Hohepa ki nga moe i moe ai ia mo ratou, a ka mea ki a ratou, He tutei koutou; he whakataki i te wateatanga o te whenua i haere mai ai koutou.
10 A ka mea ratou ki a ia, Kahore, e toku ariki, engari i haere mai au pononga ki te hoko kai.
11 He tama katoa matou na te tangata kotahi; he hunga pono matou, ehara au pononga i te tutei.
12 A ka mea ia ki a ratou, Kahore, engari he whakataki i te wateatanga o te whenua i haere mai ai koutou.
13 A ka mea ratou, Kotahi tekau ma rua au pononga, he teina, he tuakana matou, he tama na te tangata kotahi, no te whenua o Kanaana; ko te whakaotinga kei to matou papa inaianei, ko tetahi kua kahore.
14 Na ko te meatanga a Hohepa ki a ratou, Ko ia taku i korero ai ki a koutou, i mea ai, He tutei koutou:
15 Ma konei ka mohiotia ai koutou: e ora ana a Parao e kore koutou e haere atu i konei, ki te kahore to koutou whakaotinga e haere mai ki konei.
16 Tukua atu tetahi o koutou ki te tiki i to koutou teina, ko koutou hoki, ka herea koutou, kia mohiotia ai a koutou korero, he pono ranei ta koutou: a ki te kahore, e ora ana a Parao, ina, he tutei koutou.
17 Na ka huihuia ratou e ia kia tiakina, e toru nga ra.
18 A i te toru o nga ra ka mea a Hohepa ki a ratou, Ko tenei ta koutou e mea ai kia ora ai koutou; he tangata wehi hoki ahau i te Atua:
19 Ki te mea he hunga pono koutou, me here tetahi o o koutou tuakana i roto i te whare i tiakina ai koutou: otiia me haere koutou ki te kawe witi mo te matekai o o koutou whare:
20 A me kawe mai to koutou teina, te whakaotinga, ki ahau; kia whakatikaia ai a koutou kupu; a e kore koutou e mate. A pena ana ratou.
21 A ka mea ratou tetahi ki tetahi, He pono kua whai hara tatou i to tatou teina; i kite hoki tatou i te mamae o tona wairua, i a ia i inoi ai ki a tatou, a kihai tatou i whakarongo atu; na reira hoki i puta mai ai tenei he ki a tatou.
22 Na ka whakahoki a Reupena ki a ratou, ka mea, Kahore ianei ahau i ki atu ki a koutou, i mea, Kaua e hara ki te tamaiti; a kihai koutou i rongo? na, ko ona toto ano hoki tenei te whakatakina nei.
23 A kihai ratou i mohio e rongo ana a Hohepa; no te mea he kaiwhakamaori hoki i waenganui i a ratou.
24 Na ka tahuri ke atu ia i a ratou, a ka tangi: ka hoki ano ia ki a ratou, ka korero ki a ratou, ka tango hoki i a Himiona i roto i a ratou, a herea ana e ia ki to ratou aroaro.
25 Na ka whakahaua e Hohepa kia whakakiia a ratou peke ki te witi, kia whakahokia atu nga moni a tenei, a tenei, ki a ratou peke, kia hoatu ano hoki ki a ratou he o ki te ara; na pera ana ia ki a ratou.
26 Na ka utaina e ratou a ratou witi ki a ratou kaihe, a haere atu ana i reira.
27 A, i te whakatuwheratanga a tetahi o ratou i tana peke kia hoatu he kai ma tana kaihe i te whare tira, ka kitea e ia tana moni; na, kei te waha tonu o tana peke.
28 A ka mea ia ki ona tuakana, Kua whakahokia mai taku moni; a tenei ano kei roto i taku peke; na kore ake o ratou ngakau, a ka tahuri ratou me te wiri, ka mea tetahi ki tetahi, He mahi aha tenei a te Atua ki a tatou?
29 Na ka tae ratou ki a Hakopa, ki to ratou papa, ki te whenua o Kanaana, a ka korerotia ki a ia nga mea katoa i pono ki a ratou; ka mea,
30 I korero whakatuma mai te rangatira o te whenua ki a matou; i kiia ano matou e ia he tutei mo te whenua.
31 A ka mea matou ki a ia, He tangata pono matou; ehara matou i te tutei.
32 Kotahi tekau ma rua matou, he tuakana, he teina, he tama na to matou papa; kotahi kua kore, kei to matou papa hoki te whakaotinga inaianei, kei te whenua o Kanaana.
33 Na ko te meatanga mai a taua tangata, a te rangatira o te whenua, ki a matou, Ma tenei e mohio ai ahau he hunga pono koutou; me waiho e koutou tetahi o o koutou tuakana ki ahau, a me mau atu e koutou he kai mo te matekai o o koutou whare, a ka h aere:
34 A me kawe mai to koutou teina, te whakaotinga, ki ahau: kia mohio ai ahau ehara koutou i te tutei, engari he hunga pono koutou: penei ka hoatu e ahau to koutou tuakana ki a koutou, a ka hokohoko koutou ki tenei whenua.
35 A, i a ratou e ringiringi ana i a ratou peke, na, ko te moni a tenei, a tenei e takai ana i roto i a ratou peke: a, ka kite ratou ko to ratou papa i nga moni e takai ana, na ka wehi ratou.
36 Na ka mea a Hakopa, to ratou papa, ki a ratou, Ka whakapania ahau e koutou: ko Hohepa kua kahore, ko Himiona hoki kua kahore, a ka tangohia nei e koutou a Pineamine: he pehi moku enei mea katoa.
37 Na ka korero a Reupena ki tona papa, ka mea, Whakamatea aku tama tokorua, ki te kahore ia e kawea mai e ahau ki a koe: homai ia ki toku ringa, a maku ia e whakahoki mai ki a koe.
38 A ka mea ia, E kore taku tama e haere tahi i a koutou ki raro: kua mate hoki tona tuakana, a ko ia anake ka mahue nei; a ki te pono he aitua ki a ia i te ara e haere nei koutou, katahi ka meinga toku koroheketanga e koutou kia heke tangi atu ki te po.
创世记 42
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
约瑟的哥哥们到埃及买粮
42 雅各知道埃及有粮食，就对儿子们说：“你们为什么还在这儿互相观望呢？ 2 我听说埃及有粮食，你们快到埃及去买些粮食回来吧，免得我们饿死。” 3 于是，约瑟的十个哥哥下到埃及买粮。 4 雅各不肯让约瑟的弟弟便雅悯与他们同去，恐怕他会遭害。 5 以色列的儿子们加入了买粮的行列，因为迦南也闹饥荒。
6 那时，约瑟治理埃及，负责卖粮。约瑟的哥哥们来到他面前，向他俯伏下拜。 7 约瑟一眼就认出了他们，却不动声色。他疾言厉色地问道：“你们从哪里来？”他们回答说：“我们是从迦南来买粮食的。” 8 约瑟认得他哥哥们，但他哥哥们却认不出他来。 9 约瑟想起了自己从前做的两个梦，就对他们说：“你们是奸细，是来探听我们虚实的！” 10 他们说：“我主啊，不是的！仆人们是来买粮的。 11 仆人们都是弟兄，是诚实人，不是奸细。”
12 约瑟说：“不对，你们是来探听我们虚实的。” 13 他们说：“仆人们共有弟兄十二人，父亲住在迦南，最年幼的弟弟留在父亲身边，还有一个已经去世。” 14 约瑟说：“我说你们是奸细一点不错。 15 我以法老的性命起誓，你们最小的弟弟不来这里，你们都不能走，这是对你们的验证。 16 你们派一个人回去把你们的弟弟带来，其他人都要被囚禁在这里，我要看看你们说的是真还是假。要是你们说的是假话，我以法老的性命起誓，你们一定是奸细。” 17 于是，约瑟把他们囚禁了三天。
18 到了第三天，约瑟对他们说：“我是敬畏上帝的人，你们照我的话做就能活命。 19 如果你们是诚实人，就把一个人留在监里，其他人带粮食回去接济你们的家人。 20 但你们一定要带你们最小的弟弟回来，以证实你们说的是实话，这样你们就不会被处死。”他们同意了， 21 彼此议论说：“我们一定是在遭报应。从前我们的弟弟苦苦地哀求我们，我们却不理会，现在这场痛苦临到我们了。” 22 吕便说：“我不是劝你们不要犯罪害那孩子吗？你们不听，现在我们必须偿还血债了。” 23 他们不知道约瑟听得懂他们的话，因为约瑟是通过翻译跟他们谈话。 24 约瑟听后转身出去哭了，然后又回来跟他们谈话，从他们中间选了西缅，当着他们的面把西缅捆绑起来。
25 约瑟又吩咐人把他们的袋子装满粮食，把各人买粮的钱放在他们的口袋中，还为他们预备了路上的食物。仆人一一办妥了。 26 约瑟的哥哥们把粮食驮在驴上，启程回去了。 27 他们来到一处住宿的地方，其中一人打开口袋拿饲料喂驴，却发现里面有钱， 28 就对其他弟兄说：“你们看，我的钱又回来了，在我的口袋里！”他们心惊胆战地彼此议论说：“上帝这样对待我们是什么意思呢？”
29 他们回到迦南父亲雅各那里，把事情的经过告诉了他， 30 说：“埃及的宰相对我们说话很凶，还把我们当成奸细。 31 我们对他说，‘我们是诚实人，不是奸细。 32 我们有十二个同胞弟兄，其中有一个已经去世，年纪最小的跟父亲留在迦南。’ 33 那人却对我们说，‘我要看看你们是不是诚实人，你们把一个弟兄留在我这里，其他人带粮食回去接济家人吧。 34 但你们要把最小的弟弟带来见我，这样我便知道你们不是奸细，是诚实人。我就会释放你们的弟兄，你们也可以在这里自由地买卖。’”
35 后来他们倒口袋时，发现每个人买粮的钱袋都在自己的口袋里，他们和父亲见此情形，都害怕起来。 36 雅各说：“你们使我连连失去儿子，约瑟没了，西缅没了，你们还要带走便雅悯！灾祸都落在了我头上！” 37 吕便对父亲说：“要是我不把便雅悯带回你身边，你就杀了我的两个儿子吧！请你把便雅悯放心地交给我，我一定会把他带回你身边。” 38 雅各说：“我的儿子不可跟你们去。他哥哥已经死了，现在只剩下他。要是他在路上遇到什么意外，你们会使我这白发苍苍的老人凄凄惨惨地进坟墓。”
1 Moseboken 42
Svenska Folkbibeln 2015
Josefs bröder i Egypten
42 (A) När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: ”Varför står ni bara och ser på varann?” 2 Och han fortsatte: ”Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör.” 3 Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten.
4 Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. 5 Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde svält i Kanaans land.
6 (B) Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Då kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden. 7 När Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: ”Var kommer ni ifrån?” De svarade: ”Från Kanaans land för att köpa säd.” 8 Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. 9 (C) Då tänkte Josef på drömmarna som han hade haft om dem. Han sade till dem: ”Ni är spejare[a]. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd.” 10 De svarade honom: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11 Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare.”
12 Men han sade till dem: ”Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd.” 13 (D) De svarade: ”Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre.” 14 Josef sade till dem: ”Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. 15 (E) Så här ska jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. 16 En av er måste gå och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, så sant farao lever.” 17 Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.
18 På tredje dagen sade Josef till dem: ”Om ni vill leva så gör så här, för jag fruktar Gud. 19 Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni satt fängslade. Men ni andra får resa i väg och ta hem säden som ni köpt till hjälp mot svälten hos er. 20 Ta sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning ska ni slippa dö.” Och de gjorde så.
21 Men de sade till varandra: ”Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.” 22 (F) Ruben svarade dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.” 23 Men de visste inte att Josef förstod, för han talade till dem genom tolk. 24 Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.
Josefs bröder återvänder till Kanaan
25 Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och ge dem mat för resan. När man hade gjort så, 26 lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån. 27 Men när en av dem öppnade sin säck vid en rastplats för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken. 28 Och han sade till sina bröder: ”Jag har fått tillbaka mina pengar. Titta här! De är i min säck!” Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: ”Vad har Gud gjort mot oss?”
29 När de kom hem till sin far Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade: 30 ”Mannen som var herre där i landet talade hårt till oss och behandlade oss som om vi var spejare i landet. 31 Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. 32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land. 33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: Så här ska jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Ta det ni köpt mot svälten hemma hos er och res i väg. 34 Kom sedan med er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då ska jag ge tillbaka er bror till er och ni ska få röra er fritt i landet.”
35 När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin pengapåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se pengapåsarna 36 Och deras far Jakob sade till dem: ”Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!” 37 Ruben sade då till sin far: ”Du får döda båda mina söner om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag ska föra honom tillbaka till dig.” 38 (G) Men han svarade: ”Min son får inte resa dit med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom på resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket.”
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation