Genesis 39
Common English Bible
Joseph’s rise and betrayal
39 When Joseph had been taken down to Egypt, Potiphar, Pharaoh’s chief officer, the commander of the royal guard and an Egyptian, purchased him from the Ishmaelites who had brought him down there. 2 The Lord was with Joseph, and he became a successful man and served in his Egyptian master’s household. 3 His master saw that the Lord was with him and that the Lord made everything he did successful. 4 Potiphar thought highly of Joseph, and Joseph became his assistant; he appointed Joseph head of his household and put everything he had under Joseph’s supervision. 5 From the time he appointed Joseph head of his household and of everything he had, the Lord blessed the Egyptian’s household because of Joseph. The Lord blessed everything he had, both in the household and in the field. 6 So he handed over everything he had to Joseph and didn’t pay attention to anything except the food he ate.
Now Joseph was well-built and handsome.
7 Some time later, his master’s wife became attracted to Joseph and said, “Sleep with me.”
8 He refused and said to his master’s wife, “With me here, my master doesn’t pay attention to anything in his household; he’s put everything he has under my supervision. 9 No one is greater than I am in this household, and he hasn’t denied me anything except you, since you are his wife. How could I do this terrible thing and sin against God?” 10 Every single day she tried to convince him, but he wouldn’t agree to sleep with her or even to be with her.
11 One day when Joseph arrived at the house to do his work, none of the household’s men were there. 12 She grabbed his garment, saying, “Lie down with me.” But he left his garment in her hands and ran outside. 13 When she realized that he had left his garment in her hands and run outside, 14 she summoned the men of her house and said to them, “Look, my husband brought us a Hebrew to ridicule us. He came to me to lie down with me, but I screamed. 15 When he heard me raise my voice and scream, he left his garment with me and ran outside.” 16 She kept his garment with her until Joseph’s master came home, 17 and she told him the same thing: “The Hebrew slave whom you brought to us, to ridicule me, came to me; 18 but when I raised my voice and screamed, he left his garment with me and ran outside.”
19 When Joseph’s master heard the thing that his wife told him, “This is what your servant did to me,” he was incensed. 20 Joseph’s master took him and threw him in jail, the place where the king’s prisoners were held. While he was in jail, 21 the Lord was with Joseph and remained loyal to him. He caused the jail’s commander to think highly of Joseph. 22 The jail’s commander put all of the prisoners in the jail under Joseph’s supervision, and he was the one who determined everything that happened there. 23 The jail’s commander paid no attention to anything under Joseph’s supervision, because the Lord was with him and made everything he did successful.
1 Moseboken 39
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Josef kastas i fängelse
39 Josef hade nu förts ner till Egypten. Potifar, faraos hovman och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. 2 Herren var med Josef, allt han gjorde lyckades väl. Han var i sin egyptiske husbondes hus, 3 och denne förstod att Herren var med Josef och gav honom framgång i allt han företog sig. 4 Han såg med välvilja på Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvar för hela hushållet och över allt som Potifar ägde. 5 Från den dagen han gav Josef ansvaret för sitt hus och sin egendom, välsignade Herren egypterns hus på grund av Josef. Herren välsignade allt Potifar hade, såväl hemma som ute på markerna. 6 Josef fick ansvaret för allt hans husbonde ägde. Det enda Potifar själv behövde bry sig om var vad han skulle äta.
Josef var välbyggd och såg bra ut. 7 Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne.
8 Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. 9 Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?”
10 Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne.
11 En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. 12 Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. 13 När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, 14 ropade hon på husfolket och sa till dem:
”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, 15 och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.”
16 Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, 17 berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, 18 men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.”
19 När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. 20 Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. 21 Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef 22 att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där.
23 Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för Herren var med honom och allt han gjorde lyckades väl.
Copyright © 2011 by Common English Bible
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.