1 Moseboken 39-41

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Josef kastas i fängelse

39 Josef hade nu förts ner till Egypten. Potifar, faraos hovman och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. ² Herren var med Josef, allt han gjorde lyckades väl. Han var i sin egyptiske husbondes hus, ³ och denne förstod att Herren var med Josef och gav honom framgång i allt han företog sig. ⁴ Han såg med välvilja på Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvar för hela hushållet och över allt som Potifar ägde. ⁵ Från den dagen han gav Josef ansvaret för sitt hus och sin egendom, välsignade Herren egypterns hus på grund av Josef. Herren välsignade allt Potifar hade, såväl hemma som ute på markerna. ⁶ Josef fick ansvaret för allt hans husbonde ägde. Det enda Potifar själv behövde bry sig om var vad han skulle äta.

Josef var välbyggd och såg bra ut. ⁷ Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne.

⁸ Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. ⁹ Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?”

¹⁰ Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne.

¹¹ En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. ¹² Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. ¹³ När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, ¹⁴ ropade hon på husfolket och sa till dem:

”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, ¹⁵ och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.”

¹⁶ Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, ¹⁷ berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, ¹⁸ men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.”

¹⁹ När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. ²⁰ Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. ²¹ Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef ²² att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där.

²³ Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för Herren var med honom och allt han gjorde lyckades väl.

Josef tyder drömmar i fängelset

40 Någon tid senare hände det sig att den egyptiske kungens vinsmakare^[a] och bagare förbröt sig mot sin herre, kungen i Egypten. ² Farao blev så arg på sina båda hovmän, sin förste vinsmakare och sin chefsbagare, ³ att han lät sätta båda två i häkte hos befälhavaren för livgardet i det fängelse där Josef satt. ⁴ Befälhavaren satte Josef till att betjäna dem. De blev kvar där en tid. ⁵ Båda hovmännen, den egyptiske kungens vinsmakare och bagaren, hade under samma natt i fängelset var sin dröm men med olika betydelser. ⁶ På morgonen när Josef kom till dem lade han märke till att de såg nedstämda ut.

⁷ ”Varför ser ni så sorgsna ut?” frågade han faraos hovmän, som satt där i fängelset tillsammans med honom i hans husbondes hus. ⁸ ”Vi har båda drömt i natt, men det finns ingen här som kan berätta vad drömmarna betyder”, svarade de. ”Att tolka är Guds uppgift”, svarade Josef. ”Berätta för mig vad ni såg!”

⁹ Vinsmakaren berättade sin dröm för Josef: ”I min dröm såg jag framför mig en vinstock ¹⁰ med tre grenar som började knoppas och blomma, och snart fanns det klasar med mogna vindruvor. ¹¹ Jag höll faraos vinbägare i handen, och jag tog vindruvorna och kramade ur saften i bägaren och gav honom att dricka.”

¹² ”Det här är vad drömmen betyder”, sa Josef. ”De tre grenarna betyder tre dagar. ¹³ Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ge dig din ställning som vinsmakare tillbaka. Då ska du åter sätta faraos bägare i hans hand som du gjorde förut när du var hans vinsmakare. ¹⁴ Men tänk på mig när det går bra för dig och visa mig den vänligheten att du nämner om mig för farao, så att jag slipper ut härifrån! ¹⁵ Först blev jag bortrövad från hebréernas land och nu sitter jag i denna fängelsehåla trots att jag inte har gjort något ont.”

¹⁶ När mästerbagaren såg att uttydningen av den första drömmen blev så bra, berättade också han sin dröm för Josef. ”I min dröm hade jag tre korgar med bröd på huvudet. ¹⁷ I den översta korgen fanns många olika slags bakverk till farao, men fåglarna kom och åt upp dem ur korgen på mitt huvud.”

¹⁸ ”Uttydningen är att de tre korgarna betyder tre dagar”, sa Josef till honom. ¹⁹ ”Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ta det av dig. Han ska hänga upp din kropp på en påle. Då ska fåglarna komma och äta ditt kött.”

²⁰ Tre dagar senare inföll faraos födelsedag, och han hade ordnat en fest för folket i palatset. Han upphöjde då inför hovet både vinsmakaren och mästerbagaren: ²¹ Vinsmakaren fick upprättelse och sin ställning tillbaka, så att han åter räckte bägaren åt farao, ²² medan mästerbagaren blev upphängd, precis som Josef hade uttytt drömmarna. ²³ Men vinsmakaren glömde bort Josef och ägnade honom inte mer en tanke.

Faraos dröm

41 En natt två år senare drömde farao att han stod på Nilens strand, ² när sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i vassen. ³ Efter dem kom sju andra kor upp ur floden, fula och magra. De gick fram och ställde sig på stranden bredvid de feta korna. ⁴ Sedan åt de magra korna upp de sju välmående och feta. Då vaknade farao.

⁵ Snart somnade han om igen och hade ännu en dröm. Han såg sju sädesax på samma strå, välformade och fylliga. ⁶ Sedan visade sig ytterligare sju ax komma fram, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. ⁷ De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen. Då vaknade farao igen och förstod att det var en dröm.

⁸ Följande morgon var han mycket orolig. Han kallade på alla trollkarlar och vise män i Egypten och berättade drömmarna för dem men ingen kunde uttyda dem för farao. ⁹ Då yttrade sig kungens vinsmakare:

”Idag måste jag påminna om mina brott. ¹⁰ För en tid sedan då farao var arg på oss tjänare satte farao mig och mästerbagaren i fängelse hos befälhavaren för livgardet. ¹¹ En natt fick bagaren och jag var sin dröm och varje dröm hade sin särskilda betydelse. ¹² Vi berättade drömmarna för en ung hebré som var där med oss och var slav hos befälhavaren för livgardet och han berättade för oss vad drömmarna betydde.

¹³ Allt inträffade precis som han hade sagt: jag återupprättades och fick tillbaka min ställning och den andre blev hängd.”

¹⁴ Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao.

¹⁵ ”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.” ¹⁶ ”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.”

¹⁷ Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand, ¹⁸ när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen. ¹⁹ Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land. ²⁰ Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, ²¹ men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag.

²² Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra. ²³ Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden, ²⁴ och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.”

²⁵ ”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse. ²⁷ De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd.

²⁸ Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra. ²⁹ De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. ³⁰ Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet. ³¹ Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd. ³² Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart.

³³ Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren. ³⁵ Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn. ³⁶ Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.”

Josef härskar i Egypten

³⁷ Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare.

³⁸ Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande^[b] såsom denne man?” ³⁹ Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du. ⁴⁰ Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.”

⁴¹ Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” ⁴² Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom.

⁴³ Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen^[c], och framför Josef ropade man ”Böj knä!”^[d] Farao satte honom så över hela Egypten. ⁴⁴ Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.”

⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat Paneach^[e]. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen^[f] i On^[g]. Josef reste sedan omkring i Egypten.

⁴⁶ Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet.

⁴⁷ Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. ⁴⁸ Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. ⁴⁹ Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt.

⁵⁰ Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef kallade sin äldste son Manasse^[h], för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” ⁵² Den andre sonen kallade han Efraim^[i], för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.”

⁵³ Slutligen hade de sju goda åren gått. ⁵⁴ Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt.

⁵⁵ När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem.

⁵⁶ När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. ⁵⁷ Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.