Add parallel Print Page Options

Jacob Tricks Isaac

27 Now it was when Isaac grew old and his eyes were too dim to see, that he called Esau his elder son, and said to him, “My son.”

“Here I am,” he said to him.

“Look, I’m old,” he said. “I don’t know the day of my death. So now, please take your weapons, your quiver and your bow, and go out to the field and hunt me some game. Then prepare me a delicious meal that I love, and bring it to me that I may eat, so that my soul may bless you before I die.”

Now Rebekah was listening when Isaac was speaking to Esau his son. So while Esau went to the field to hunt game to bring in, Rebekah said to Jacob her son, “Look, I heard your father speaking to your brother Esau saying, ‘Bring me some game and prepare me a delicious meal that I may eat and bless you in Adonai’s presence before my death.’ So now, my son, listen to my voice, to what I am commanding you. Go now to the flock and bring me two good young goats from there, so that I may prepare them as a delicious meal for your father—that he’ll love. 10 Then you’ll bring it to your father to eat, so that he may bless you before his death.”

11 But Jacob said to Rebekah his mother, “Look, my brother Esau is a hairy man, but I’m a smooth man. 12 Perhaps my father will touch me, and he’ll take me for a mocker, and I’ll bring upon myself a curse and not a blessing.”

13 Then his mother said to him, “Let your curse fall on me, my son. Just listen to me, and go, get them for me.”

14 So he went and got them, and brought them to his mother, and his mother prepared a delicious meal that his father would love. 15 Rebekah also took her elder son Esau’s favorite clothes that were with her in the house, and she put them on her younger son Jacob, 16 along with the skins of the young goats on his hands and on the hairless part of his neck. 17 She put the delicious meal and the bread that she had prepared in the hand of Jacob her son.

18 Then he came to his father and said, “My father.”

And he said, “I’m here. Who are you, my son?”

19 Then Jacob said to his father, “I’m your firstborn, Esau. I’ve done just what you said to me. Sit up, please, and eat some of my wild game so that your soul may bless me.”

20 Then Isaac said to his son, “How in the world were you able to find it so quickly, my son?”

He said, “Because Adonai your God made it happen for me.”

21 Then Isaac said to Jacob, “Please come closer so I can feel you my son—whether or not you really are my son Esau.”

22 So Jacob came closer to his father Isaac, and he felt him. Then he said, “The voice is Jacob’s voice but the hands are Esau’s hands.” 23 He did not recognize him because his hands were like the hairy hands of his brother Esau. So he blessed him. 24 But he said, “Are you really my son Esau?”

So he said, “I am.”

25 Then he said, “Bring it to me and I’ll eat some of my son’s wild game, so that my soul may bless you.” So he brought it to him and he ate, and he brought him wine and he drank.

26 Then his father Isaac said to him, “Please come closer and kiss me my son.” 27 So he came closer and kissed him. When he smelled the smell of his clothes, he blessed him and said,

“Behold, the smell of my son
is like the smell of a field
that Adonai has blessed.
28 May God give you—
from the dew of the sky
and from the fatness of the land—
an abundance of grain and new wine.
29 May peoples serve you
and may nations bow down to you.
Be master over your brothers.
May your mother’s sons bow down to you.
May those who curse you be cursed
and may those who bless you be blessed.”

30 No sooner had Isaac finished blessing Jacob and Jacob had just gone out from his father Isaac’s presence, than Esau his brother came in from his hunting. 31 Then he also prepared a delicious meal and brought it to his father, and he said to his father, “Let my father get up and eat of his son’s wild game that your soul may bless me.”

32 His father Isaac said, “Who are you?”

And he said, “I am your son, your first-born, Esau.”

33 Then Isaac trembled with intense trembling and said, “Who was it then that hunted wild game and brought it to me? I ate it all just before you came and I blessed him—and yes, he will be blessed.”

34 When Esau heard his father’s words, he shouted with an intensely bitter groan. Then he said to his father, “Bless me, me too, my father!”

35 Then he said, “Your brother came deceitfully and took your blessing.”

36 He said, “Is this why he was named Jacob—since he’s tricked me twice already? My birthright he’s taken. Look! Now he’s taken my blessing!” Then he said, “Haven’t you saved a blessing for me?”

37 Isaac answered and said to Esau, “Behold, I’ve made him master over you, and all your brothers I’ve given to him as servants. I’ve provided him with grain and new wine. What then can I do for you, my son?”

38 Esau said to his father, “Do you just have one blessing, my father? Bless me too, my father!” And Esau lifted up his voice and wept.

39 Then Isaac his father said to him,

“Behold, away from the land’s fatness shall your dwelling be,
    away from the dew of the sky above.
40 By your sword shall you live,
and your brother shall you serve.
But when you tear yourself loose,
you will tear his yoke off your neck.”

41 So Esau bore a grudge against Jacob because of the blessing with which his father had blessed him, and Esau said in his heart, “Let the time for mourning my father draw near, so that I can kill my brother Jacob!”

42 Now to Rebekah was reported the words of Esau her elder son. So she sent and called for Jacob her younger son, and said to him, “Look, your brother Esau is consoling himself about you with the thought of killing you. 43 So now my son, listen to my voice. Get up—flee to Laban my brother in Haran! 44 Then stay with him a few days, until your brother’s rage subsides, 45 until your brother’s rage turns away from you and he forgets what you’ve done to him. Then I’ll send for you and get you back from there. Why should I lose both of you in one day?”

46 Then Rebekah said to Isaac, “I’m disgusted with my life because of the daughters of Heth. If Jacob takes a wife from the daughters of Heth like these women, from the daughters of the land what is life to me?”

Isak välsignar Jakob

27 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag." Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö. Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."

Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om. 10 Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör." 11 Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse." 13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."

14 Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning. 18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?" 19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig." 20 Men Isak sade till sin son: "Hur har du kunnat finna det så snart, min son?" Han svarade: " Herren, din Gud, sände det i min väg." 21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte." 22 Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus." 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja." 25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig." Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son." 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade:

"Doften av min son
    är lik doften från en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud skall ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
    säd och vin i riklig mängd.
29 Folk skall tjäna dig
    och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder.
    Din mors söner skall falla ner för dig.
Förbannad vare den som förbannar dig
och välsignad den som välsignar dig!"

Esau ber om Isaks välsignelse

30 När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom." 32 Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde." 33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara." 34 När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!" 35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse." 36 Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?" 37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?" 38 Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta. 39 Då svarade hans fader Isak honom:

"Se, fjärran från jordens fruktbarhet
skall din boning vara
    och utan dagg från himlen där ovan.
40 Av ditt svärd skall du leva
    och din bror skall du tjäna.
Men när du blir bångstyrig
    skall du slita hans ok
från din nacke."

Jakob flyr till Haran

41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob." 42 När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran 44 och stanna hos honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig. 45 När din bror inte längre är förbittrad på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"

46 Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet för de hetitiska kvinnornas skull. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, varför skulle jag då leva?"

Isak välsignar Jakob

27 När Isak hade blivit gammal[a] och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Jag är här.” Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.”

Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. 10 Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.”

11 (A) Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” 13 Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”

14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.

18 Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?” 19 Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” 20 Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”

21 Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” 22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” 25 Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig.”

Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans far Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:

”Doften av min son
    är som doften av en mark
        som Herren har välsignat.
28 Gud ska ge dig av himlens dagg
    och av jordens fruktbarhet,
        säd och vin i riklig mängd.
29 (B) Folk ska tjäna dig
        och folkslag falla ner för dig.
    Var en herre över dina bröder,
        din mors söner
            ska falla ner för dig.
    Förbannad den som förbannar dig
        och välsignad
            den som välsignar dig!”

Esau ber om Isaks välsignelse

30 När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.” 32 Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”

33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.” 34 När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!” 35 Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” 36 (C) Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob![b] Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.”

Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” 37 Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?” 38 (D) Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta. 39 Då svarade hans far Isak honom:

”Se, fjärran från jordens fruktbarhet

        ska din boning vara,
    och utan dagg från himlen där ovan.
40 (E) Av ditt svärd ska du leva
        och din bror ska du tjäna.
    Men när du blir rastlös[c]
        ska du slita hans ok[d]
            från din nacke.”

Jakob flyr till Harran

41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”

42 När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 (F) Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran 44 och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. 45 (G) När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda[e] på en och samma dag?”

46 (H) Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna[f]. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”

Footnotes

  1. 27:1 När Isak hade blivit gammal   Ca 137 år gammal, 1929 f Kr (jfr 35:28 med not).
  2. 27:36 Heter han inte Jakob!   Namnet betyder ”bedrar” (jfr 25:26 med not).
  3. 27:40 blir rastlös   Annan översättning: ”gör dig fri”.
  4. 27:40 ok   Arbetssele av trä, en vanlig bild för underordning (jfr 1 Kung 12:4, Jes 9:4).
  5. 27:45 mista er båda   Den ene genom mord, den andre genom det påföljande straffet: döden (9:6) eller förvisning (4:12). Jfr 2 Sam 14:6f.
  6. 27:46 de hetitiska kvinnorna   T ex Esaus två hustrur (26:34). Blandäktenskap med hedningar var ett hot mot tron på Abrahams Gud (24:3, 28:6, 2 Mos 34:16, 4 Mos 25, 5 Mos 7:3f).