Genesis 27
New American Standard Bible
Jacob’s Deception
27 Now it came about, when Isaac was old and (A)his eyes were too dim to see, that he called his (B)older son Esau and said to him, “My son.” And he said to him, “Here I am.” 2 Then [a](C)Isaac said, “Behold now, I am old and I do not know the day of my death. 3 Now then, please take your gear, your quiver and your bow, and go out to the field and (D)hunt game for me; 4 and prepare a delicious meal for me such as I love, and bring it to me that I may eat, so that (E)my soul may bless you before I die.”
5 Now Rebekah was listening while Isaac spoke to his son Esau. So when Esau went to the field to hunt for game to bring home, 6 (F)Rebekah said to her son Jacob, “Behold, I heard your father speak to your brother Esau, saying, 7 ‘Bring me some game and prepare a delicious meal for me, so that I may eat, and bless you in the presence of the Lord before my death.’ 8 So now, my son, (G)listen to [b]me [c]as I command you. 9 Go now to the flock and [d]bring me two choice [e]young goats from there, so that I may prepare them as a delicious meal for your father, such as he loves. 10 Then you shall bring it to your father, that he may eat, so that he may bless you before his death.” 11 But Jacob said to his mother Rebekah, “Behold, my brother Esau is a (H)hairy man and I am a smooth man. 12 (I)Perhaps my father will touch me, then I will be like a [f]deceiver in his sight, and I will bring upon myself a curse and not a blessing.” 13 But his mother said to him, “Your curse be on me, my son; only (J)obey my voice, and go, get the goats for me.” 14 So he went and got them, and brought them to his mother; and his mother made a delicious meal such as his father loved. 15 Then Rebekah took the [g]best (K)garments of her elder son Esau, which were with her in the house, and put them on her younger son Jacob. 16 And she put the skins of the [h]young goats on his hands and on the smooth part of his neck. 17 She also gave the delicious meal and the bread which she had made [i]to her son Jacob.
18 Then he came to his father and said, “My father.” And he said, “Here I am. Who are you, my son?” 19 Jacob said to his father, “I am Esau your firstborn; I have done as you told me. (L)Come now, sit and eat of my game, so that [j](M)you may bless me.” 20 Isaac said to his son, “How is it that you have it so quickly, my son?” And he said, “(N)Because the Lord your God made it [k]come to me.” 21 Then Isaac said to Jacob, “Please come close, so that (O)I may feel you, my son, whether you are really my son Esau or not.” 22 So Jacob came close to his father Isaac, and he touched him and said, “The voice is the voice of Jacob, but the hands are the hands of Esau.” 23 And he did not recognize him, because his hands were (P)hairy like his brother Esau’s hands; so he blessed him. 24 And he said, “Are you really my son Esau?” And he said, “I am.” 25 So he said, “Bring it to me, and I will eat of my son’s game, that [l](Q)I may bless you.” And he brought it to him, and he ate; he also brought him wine and he drank. 26 Then his father Isaac said to him, “Please come close and kiss me, my son.” 27 So he came close and kissed him; and when he smelled the smell of his garments, he (R)blessed him and said,
“See, (S)the smell of my son
Is like the smell of a field (T)which the Lord has blessed;
28 Now may (U)God give you of the dew of heaven,
And of the (V)fatness of the earth,
And an abundance of grain and new wine;
29 (W)May peoples serve you,
And nations bow down to you;
(X)Be master of your brothers,
(Y)And may your mother’s sons bow down to you.
(Z)Cursed be those who curse you,
And blessed be those who bless you.”
The Stolen Blessing
30 Now it came about, as soon as Isaac had finished blessing Jacob, and Jacob had hardly gone out from the presence of his father Isaac, that his brother Esau came in from his hunting. 31 Then he also made a delicious meal, and brought it to his father; and he said to his father, “(AA)Let my father arise and eat of his son’s game, that [m](AB)you may bless me.” 32 His father Isaac said to him, “(AC)Who are you?” And he said, “I am your son, (AD)your firstborn, Esau.” 33 Then Isaac [n]trembled violently, and said, “(AE)Who then was he who hunted game and brought it to me, so that I ate from all of it before you came, and blessed him? (AF)Yes, and he shall be blessed.” 34 When Esau heard the words of his father, (AG)he cried out with an exceedingly great and bitter cry, and said to his father, “Bless me, me as well, my father!” 35 And he said, “(AH)Your brother came deceitfully and has taken away your blessing.” 36 Then Esau said, “[o]Is he not rightly named [p](AI)Jacob, for he has betrayed me these two times? He took away my birthright, and behold, now he has taken away my blessing.” And he said, “Have you not reserved a blessing for me?” 37 But Isaac replied to Esau, “Behold, I have made him (AJ)your master, and I have given to him all his relatives [q]as servants; and with grain and new wine I have sustained him. What then can I do for you, my son?” 38 Esau said to his father, “Do you have only one blessing, my father? Bless me, me as well, my father.” So Esau raised his voice and (AK)wept.
39 Then (AL)his father Isaac answered and said to him,
“Behold, [r](AM)away from the [s]fertility of the earth shall be your dwelling,
And [t]away from the dew of heaven from above.
40 And by your sword you shall live,
And (AN)you shall serve your brother;
But it shall come about (AO)when you become restless,
That you will [u]break his yoke from your neck.”
41 So Esau (AP)held a grudge against Jacob because of the blessing with which his father had blessed him; and Esau said [v]to himself, “(AQ)The days of mourning for my father are near; then I will kill my brother Jacob.” 42 Now when the words of her elder son Esau were reported to Rebekah, she sent word and called her younger son Jacob, and said to him, “Behold your brother Esau is consoling himself concerning you by planning to kill you. 43 Now then, my son, (AR)obey my voice, and arise, [w]flee to (AS)Haran, to my brother (AT)Laban! 44 Stay with him (AU)a few days, until your brother’s fury [x]subsides, 45 until your brother’s anger [y]against you subsides and he forgets (AV)what you did to him. Then I will send word and get you from there. Why should I lose you both in one day?”
46 And Rebekah said to Isaac, “I am tired of [z]living because of (AW)the daughters of Heth; (AX)if Jacob takes a wife from the daughters of Heth like these from the daughters of the land, what good will my life be to me?”
Footnotes
- Genesis 27:2 Lit he
- Genesis 27:8 Lit my voice
- Genesis 27:8 Lit according to what
- Genesis 27:9 Lit take
- Genesis 27:9 Lit kids of goats
- Genesis 27:12 Lit mocker
- Genesis 27:15 Lit desirable; or choice
- Genesis 27:16 Lit kids of the goats
- Genesis 27:17 Lit into the hand of
- Genesis 27:19 Lit your soul
- Genesis 27:20 Lit meet me
- Genesis 27:25 Lit my soul
- Genesis 27:31 Lit your soul
- Genesis 27:33 Lit trembled with a very great trembling
- Genesis 27:36 Or Was he then named Jacob that he has
- Genesis 27:36 Fr Heb verb meaning to seize someone by the heel, and so to betray
- Genesis 27:37 Lit for
- Genesis 27:39 Or of
- Genesis 27:39 Lit fatness
- Genesis 27:39 Or of
- Genesis 27:40 Lit tear off
- Genesis 27:41 Lit in his heart
- Genesis 27:43 Lit flee for yourself
- Genesis 27:44 Lit turns away
- Genesis 27:45 Lit turns away from you
- Genesis 27:46 Lit my life
1 Moseboken 27
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Isak välsignar Jakob i stället för Esau
27 När Isak blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte längre kunde se, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sa Isak. ”Ja, far”, svarade Esau. 2 Isak fortsatte: ”Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. 3 Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan till någon av mina favoriträtter och bär in den till mig så att jag får äta. Sedan ska jag välsigna dig innan jag dör.”
5 Men Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau, och när Esau gick ut på fälten för att jaga villebråd, 6 sa hon till sin son Jakob: ”Jag hörde vad din far sa till din bror Esau: 7 ’Skaffa åt mig villebråd och laga till en bit god mat så att jag får äta och sedan välsigna dig inför Herren innan jag dör.’
8 Gör nu, min son, precis som jag säger till dig. 9 Gå ut till hjorden och hämta hit två fina killingar, så ska jag laga till din fars favoriträtt. 10 Ta därefter maten till din far, för att han ska äta och välsigna dig, innan han dör.”
11 Jakob sa då till sin mor Rebecka: ”Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! 12 Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig.” 13 ”Låt hans förbannelse komma över mig, min son”, sa Rebecka. ”Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!”
14 Jakob hämtade då de två killingarna till sin mor, och hon lagade till en rätt av dem som Isak tyckte om. 15 Sedan tog hon Esaus, sin äldste sons bästa kläder, som fanns där i huset, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta dem på sig. 16 Hon täckte hans händer och bara hals med skinnet från killingarna. 17 Sedan gav hon honom den välsmakande rätten och lite nybakat bröd. 18 Jakob gick till sin far och sa: ”Far!” ”Ja, min son”, svarade Isak. ”Vem är det?”
19 ”Jag är Esau, din förstfödde”, sa Jakob. ”Jag har gjort som du sa till mig. Sitt nu upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig sedan.” 20 ”Hur kunde du få tag på något så snabbt, min son?” undrade Isak.
”Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg”, svarade Jakob.
21 Då sa Isak: ”Kom hit till mig. Jag vill känna på dig, min son, och vara säker på att du är min son Esau!” 22 Jakob gick fram till sin far Isak, så han kunde känna på honom. Isak sa: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Men han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus, så han välsignade honom.
24 ”Är du verkligen min son Esau?” undrade Isak igen. ”Ja”, svarade Jakob. 25 ”Kom då hit med maten, min son, så ska jag äta av villebrådet och sedan välsigna dig”, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av vinet som Jakob gav honom.
26 ”Kom närmare, min son, och kyss mig”, sa Isak sedan. 27 Jakob gick fram och kysste honom, och när Isak kände lukten av hans kläder välsignade han honom och sa:
”Doften hos min son är den goda doften från fälten,
som Herren har välsignat.
28 Gud ska ge dig himlens dagg,
jordens rikedom och goda skördar av säd och vin.
29 Många folk ska tjäna dig
och folkslag böja sig ner för dig.
Du ska vara dina bröders herre,
och din mors söner ska buga sig djupt inför dig.
De som hädar dig ska vara förbannade,
och de som välsignar dig ska vara välsignade.”
30 När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt. 31 Han hade också lagat till en god måltid och gick in till Jakob med den. ”Far, här är jag med viltet”, sa han. ”Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig din välsignelse!” 32 ”Vem är det som kommer?” undrade Isak.
”Det är ju jag, Esau, din förstfödde”, sa Esau. 33 Då blev Isak alldeles förskräckt: ”Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, strax innan du kom?” undrade han. ”Jag gav honom min välsignelse, och då kommer han att vara välsignad.”
34 När Esau hörde vad hans far sa, gav han ett högt och bittert klagorop: ”O, min far, välsigna också mig!”
35 ”Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse”, konstaterade Isak. 36 ”Inte undra på att de kallar honom Jakob[a]! Han har bedragit mig två gånger. Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig?” frågade Esau.
37 Då sa Isak: ”Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela hans släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av säd och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig, min son?” 38 ”Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också”, bad Esau och brast i högljudd gråt.
Då svarade hans far Isak:
39 ”Du kommer att bo på ett ställe där det växer dåligt,
och där ingen dagg faller ner från himlen.
40 Du kommer att leva av ditt svärd
och tjäna din bror,
men du kommer slutligen att kasta av dig hans ok och bli fri[b].”
41 Esau hatade Jakob för den välsignelse deras far gett honom och sa för sig själv: ”Tiden är nära då vi sörjer vår far, och då ska jag döda Jakob.” 42 Men Rebecka fick reda på vad hennes äldre son Esau hade sagt. Hon sände då bud efter sin yngre son Jakob och berättade för honom att Esau ville hämnas och tänkte döda honom.
43 ”Hör nu på vad jag säger”, sa hon. ”Fly till din morbror Laban i Harran, 44 och stanna hos honom några dagar tills Esaus din brors vrede har lagt sig. 45 När han lugnat ner sig och glömt vad du har gjort, ska jag meddela dig så att du kan komma tillbaka igen. Varför ska jag förlora er båda två på samma dag?[c]”
46 Sedan sa Rebecka till Isak: ”Jag är dödstrött på de där hettitiskorna. Jag dör hellre än att jag också ser Jakob gifta sig med en av dessa hettitiska flickor här i landet.”
Footnotes
- 27:36 Jakob betyder den som håller i hälen eller bedragaren.
- 27:40 Den masoretiska textens innebörd i den sista satsen i versen är något osäker. En mer ordagrann översättning kan vara …göra dig fri och kasta av dig hans ok.
- 27:45 Om Esau dödade Jakob skulle han själv dödas, och Rebecka skulle förlora båda sina söner. Det kan också betyda att hon skulle förlora både sin man Isak och sin son Jakob på samma dag, eftersom Esau inväntade faderns död för att kunna mörda Jakob.
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.