Genesis 27
New Living Translation
Jacob Steals Esau’s Blessing
27 One day when Isaac was old and turning blind, he called for Esau, his older son, and said, “My son.”
“Yes, Father?” Esau replied.
2 “I am an old man now,” Isaac said, “and I don’t know when I may die. 3 Take your bow and a quiver full of arrows, and go out into the open country to hunt some wild game for me. 4 Prepare my favorite dish, and bring it here for me to eat. Then I will pronounce the blessing that belongs to you, my firstborn son, before I die.”
5 But Rebekah overheard what Isaac had said to his son Esau. So when Esau left to hunt for the wild game, 6 she said to her son Jacob, “Listen. I overheard your father say to Esau, 7 ‘Bring me some wild game and prepare me a delicious meal. Then I will bless you in the Lord’s presence before I die.’ 8 Now, my son, listen to me. Do exactly as I tell you. 9 Go out to the flocks, and bring me two fine young goats. I’ll use them to prepare your father’s favorite dish. 10 Then take the food to your father so he can eat it and bless you before he dies.”
11 “But look,” Jacob replied to Rebekah, “my brother, Esau, is a hairy man, and my skin is smooth. 12 What if my father touches me? He’ll see that I’m trying to trick him, and then he’ll curse me instead of blessing me.”
13 But his mother replied, “Then let the curse fall on me, my son! Just do what I tell you. Go out and get the goats for me!”
14 So Jacob went out and got the young goats for his mother. Rebekah took them and prepared a delicious meal, just the way Isaac liked it. 15 Then she took Esau’s favorite clothes, which were there in the house, and gave them to her younger son, Jacob. 16 She covered his arms and the smooth part of his neck with the skin of the young goats. 17 Then she gave Jacob the delicious meal, including freshly baked bread.
18 So Jacob took the food to his father. “My father?” he said.
“Yes, my son,” Isaac answered. “Who are you—Esau or Jacob?”
19 Jacob replied, “It’s Esau, your firstborn son. I’ve done as you told me. Here is the wild game. Now sit up and eat it so you can give me your blessing.”
20 Isaac asked, “How did you find it so quickly, my son?”
“The Lord your God put it in my path!” Jacob replied.
21 Then Isaac said to Jacob, “Come closer so I can touch you and make sure that you really are Esau.” 22 So Jacob went closer to his father, and Isaac touched him. “The voice is Jacob’s, but the hands are Esau’s,” Isaac said. 23 But he did not recognize Jacob, because Jacob’s hands felt hairy just like Esau’s. So Isaac prepared to bless Jacob. 24 “But are you really my son Esau?” he asked.
“Yes, I am,” Jacob replied.
25 Then Isaac said, “Now, my son, bring me the wild game. Let me eat it, and then I will give you my blessing.” So Jacob took the food to his father, and Isaac ate it. He also drank the wine that Jacob served him. 26 Then Isaac said to Jacob, “Please come a little closer and kiss me, my son.”
27 So Jacob went over and kissed him. And when Isaac caught the smell of his clothes, he was finally convinced, and he blessed his son. He said, “Ah! The smell of my son is like the smell of the outdoors, which the Lord has blessed!
28 “From the dew of heaven
and the richness of the earth,
may God always give you abundant harvests of grain
and bountiful new wine.
29 May many nations become your servants,
and may they bow down to you.
May you be the master over your brothers,
and may your mother’s sons bow down to you.
All who curse you will be cursed,
and all who bless you will be blessed.”
30 As soon as Isaac had finished blessing Jacob, and almost before Jacob had left his father, Esau returned from his hunt. 31 Esau prepared a delicious meal and brought it to his father. Then he said, “Sit up, my father, and eat my wild game so you can give me your blessing.”
32 But Isaac asked him, “Who are you?”
Esau replied, “It’s your son, your firstborn son, Esau.”
33 Isaac began to tremble uncontrollably and said, “Then who just served me wild game? I have already eaten it, and I blessed him just before you came. And yes, that blessing must stand!”
34 When Esau heard his father’s words, he let out a loud and bitter cry. “Oh my father, what about me? Bless me, too!” he begged.
35 But Isaac said, “Your brother was here, and he tricked me. He has taken away your blessing.”
36 Esau exclaimed, “No wonder his name is Jacob, for now he has cheated me twice.[a] First he took my rights as the firstborn, and now he has stolen my blessing. Oh, haven’t you saved even one blessing for me?”
37 Isaac said to Esau, “I have made Jacob your master and have declared that all his brothers will be his servants. I have guaranteed him an abundance of grain and wine—what is left for me to give you, my son?”
38 Esau pleaded, “But do you have only one blessing? Oh my father, bless me, too!” Then Esau broke down and wept.
39 Finally, his father, Isaac, said to him,
“You will live away from the richness of the earth,
and away from the dew of the heaven above.
40 You will live by your sword,
and you will serve your brother.
But when you decide to break free,
you will shake his yoke from your neck.”
Jacob Flees to Paddan-Aram
41 From that time on, Esau hated Jacob because their father had given Jacob the blessing. And Esau began to scheme: “I will soon be mourning my father’s death. Then I will kill my brother, Jacob.”
42 But Rebekah heard about Esau’s plans. So she sent for Jacob and told him, “Listen, Esau is consoling himself by plotting to kill you. 43 So listen carefully, my son. Get ready and flee to my brother, Laban, in Haran. 44 Stay there with him until your brother cools off. 45 When he calms down and forgets what you have done to him, I will send for you to come back. Why should I lose both of you in one day?”
46 Then Rebekah said to Isaac, “I’m sick and tired of these local Hittite women! I would rather die than see Jacob marry one of them.”
Footnotes
- 27:36 Jacob sounds like the Hebrew words for “heel” and “deceiver.”
1 Mosebok 27
Svenska Folkbibeln
Isak välsignar Jakob
27 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag." 2 Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö. 3 Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."
5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om. 10 Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör." 11 Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse." 13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."
14 Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning. 18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?" 19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig." 20 Men Isak sade till sin son: "Hur har du kunnat finna det så snart, min son?" Han svarade: " Herren, din Gud, sände det i min väg." 21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte." 22 Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus." 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja." 25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig." Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son." 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade:
"Doften av min son
är lik doften från en mark
som Herren har välsignat.
28 Gud skall ge dig av himlens dagg
och av jordens fruktbarhet,
säd och vin i riklig mängd.
29 Folk skall tjäna dig
och folkslag falla ner för dig.
Var en herre över dina bröder.
Din mors söner skall falla ner för dig.
Förbannad vare den som förbannar dig
och välsignad den som välsignar dig!"
Esau ber om Isaks välsignelse
30 När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom." 32 Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde." 33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara." 34 När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!" 35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse." 36 Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?" 37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?" 38 Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta. 39 Då svarade hans fader Isak honom:
"Se, fjärran från jordens fruktbarhet
skall din boning vara
och utan dagg från himlen där ovan.
40 Av ditt svärd skall du leva
och din bror skall du tjäna.
Men när du blir bångstyrig
skall du slita hans ok
från din nacke."
Jakob flyr till Haran
41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob." 42 När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran 44 och stanna hos honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig. 45 När din bror inte längre är förbittrad på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"
46 Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet för de hetitiska kvinnornas skull. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, varför skulle jag då leva?"
Holy Bible, New Living Translation, copyright © 1996, 2004, 2015 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers, Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.
.png)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln