Genesis 26
New King James Version
Isaac and Abimelech
26 There was a famine in the land, besides (A)the first famine that was in the days of Abraham. And Isaac went to (B)Abimelech king of the Philistines, in Gerar.
2 Then the Lord appeared to him and said: (C)“Do not go down to Egypt; live in (D)the land of which I shall tell you. 3 (E)Dwell in this land, and (F)I will be with you and (G)bless you; for to you and your descendants (H)I give all these lands, and I will perform (I)the oath which I swore to Abraham your father. 4 And (J)I will make your descendants multiply as the stars of heaven; I will give to your descendants all these lands; (K)and in your seed all the nations of the earth shall be blessed; 5 (L)because Abraham obeyed My voice and kept My charge, My commandments, My statutes, and My laws.”
6 So Isaac dwelt in Gerar. 7 And the men of the place asked about his wife. And (M)he said, “She is my sister”; for (N)he was afraid to say, “She is my wife,” because he thought, “lest the men of the place kill me for Rebekah, because she is (O)beautiful to behold.” 8 Now it came to pass, when he had been there a long time, that Abimelech king of the Philistines looked through a window, and saw, and there was Isaac, [a]showing endearment to Rebekah his wife. 9 Then Abimelech called Isaac and said, “Quite obviously she is your wife; so how could you say, ‘She is my sister’?”
Isaac said to him, “Because I said, ‘Lest I die on account of her.’ ”
10 And Abimelech said, “What is this you have done to us? One of the people might soon have lain with your wife, and (P)you would have brought guilt on us.” 11 So Abimelech charged all his people, saying, “He who (Q)touches this man or his wife shall surely be put to death.”
12 Then Isaac sowed in that land, and reaped in the same year (R)a hundredfold; and the Lord (S)blessed him. 13 The man (T)began to prosper, and continued prospering until he became very prosperous; 14 for he had possessions of flocks and possessions of herds and a great number of servants. So the Philistines (U)envied him. 15 Now the Philistines had stopped up all the wells (V)which his father’s servants had dug in the days of Abraham his father, and they had filled them with earth. 16 And Abimelech said to Isaac, “Go away from us, for (W)you are much mightier than we.”
17 Then Isaac departed from there and [b]pitched his tent in the Valley of Gerar, and dwelt there. 18 And Isaac dug again the wells of water which they had dug in the days of Abraham his father, for the Philistines had stopped them up after the death of Abraham. (X)He called them by the names which his father had called them.
19 Also Isaac’s servants dug in the valley, and found a well of running water there. 20 But the herdsmen of Gerar (Y)quarreled with Isaac’s herdsmen, saying, “The water is ours.” So he called the name of the well [c]Esek, because they quarreled with him. 21 Then they dug another well, and they quarreled over that one also. So he called its name [d]Sitnah. 22 And he moved from there and dug another well, and they did not quarrel over it. So he called its name [e]Rehoboth, because he said, “For now the Lord has made room for us, and we shall (Z)be fruitful in the land.”
23 Then he went up from there to Beersheba. 24 And the Lord (AA)appeared to him the same night and said, (AB)“I am the God of your father Abraham; (AC)do not fear, for (AD)I am with you. I will bless you and multiply your descendants for My servant Abraham’s sake.” 25 So he (AE)built an altar there and (AF)called on the name of the Lord, and he pitched his tent there; and there Isaac’s servants dug a well.
26 Then Abimelech came to him from Gerar with Ahuzzath, one of his friends, (AG)and Phichol the commander of his army. 27 And Isaac said to them, “Why have you come to me, (AH)since you hate me and have (AI)sent me away from you?”
28 But they said, “We have certainly seen that the Lord (AJ)is with you. So we said, ‘Let there now be an oath between us, between you and us; and let us make a [f]covenant with you, 29 that you will do us no harm, since we have not touched you, and since we have done nothing to you but good and have sent you away in peace. (AK)You are now the blessed of the Lord.’ ”
30 (AL)So he made them a feast, and they ate and drank. 31 Then they arose early in the morning and (AM)swore an oath with one another; and Isaac sent them away, and they departed from him in peace.
32 It came to pass the same day that Isaac’s servants came and told him about the well which they had dug, and said to him, “We have found water.” 33 So he called it [g]Shebah. (AN)Therefore the name of the city is [h]Beersheba to this day.
34 (AO)When Esau was forty years old, he took as wives Judith the daughter of Beeri the Hittite, and Basemath the daughter of Elon the Hittite. 35 And (AP)they were a grief of mind to Isaac and Rebekah.
Footnotes
- Genesis 26:8 caressing
- Genesis 26:17 camped
- Genesis 26:20 Lit. Quarrel
- Genesis 26:21 Lit. Enmity
- Genesis 26:22 Lit. Spaciousness
- Genesis 26:28 treaty
- Genesis 26:33 Lit. Oath or Seven
- Genesis 26:33 Lit. Well of the Oath or Well of the Seven
1 Mosebok 26
Svenska 1917
26 Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den som hade varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.
2 Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
3 Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.
4 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,
5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.»
6 Så stannade Isak kvar i Gerar.
7 Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: »Hon är min syster.» Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.»
8 Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
9 Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min syster'?» Isak svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad för hennes skull.»
10 Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss! Huru lätt kunde det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru? Och så hade du dragit skuld över oss.»
11 Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade: »Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»
12 Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.
13 Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så att han till slut var mycket mäktig.
14 Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att filistéerna begynte avundas honom.
15 Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt med grus.
16 Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har blivit oss alltför mäktig.»
17 Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal och bodde där.
18 Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som hans fader hade givit dem.
19 Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.
20 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: »Vattnet är vårt.» Då gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom.
21 Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; då gav han den namnet Sitna.
22 Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter en brunn; om den tvistade de icke. Därför gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: »Nu har ju HERREN givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet.»
23 Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.
24 Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag är Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min tjänare Abrahams skull.»
25 Då byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog där upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
26 Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härhövitsman.
27 Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifrån eder?»
28 De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför tänkte vi: 'Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi sluta ett förbund med dig,
29 att du icke skall göra oss något ont, likasom vi å vår sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat än gott och hava låtit dig fara i frid.' Du är nu HERRENS välsignade.»
30 Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.
31 Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak dem gå, och de foro ifrån honom i frid.
32 Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit vatten.»
33 Och han kallade den Sibea. Därav heter staden Beer-Seba ännu i dag.
34 När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
35 Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
