Genesis 26
Revised Standard Version Catholic Edition
Isaac and Abimelech
26 Now there was a famine in the land, besides the former famine that was in the days of Abraham. And Isaac went to Gerar, to Abim′elech king of the Philistines. 2 And the Lord appeared to him, and said, “Do not go down to Egypt; dwell in the land of which I shall tell you. 3 Sojourn in this land, and I will be with you, and will bless you; for to you and to your descendants I will give all these lands, and I will fulfil the oath which I swore to Abraham your father. 4 I will multiply your descendants as the stars of heaven, and will give to your descendants all these lands; and by your descendants all the nations of the earth shall bless themselves: 5 because Abraham obeyed my voice and kept my charge, my commandments, my statutes, and my laws.”
6 So Isaac dwelt in Gerar. 7 When the men of the place asked him about his wife, he said, “She is my sister”; for he feared to say, “My wife,” thinking, “lest the men of the place should kill me for the sake of Rebekah”; because she was fair to look upon. 8 When he had been there a long time, Abim′elech king of the Philistines looked out of a window and saw Isaac fondling Rebekah his wife. 9 So Abim′elech called Isaac, and said, “Behold, she is your wife; how then could you say, ‘She is my sister’?” Isaac said to him, “Because I thought, ‘Lest I die because of her.’” 10 Abim′elech said, “What is this you have done to us? One of the people might easily have lain with your wife, and you would have brought guilt upon us.” 11 So Abim′elech warned all the people, saying, “Whoever touches this man or his wife shall be put to death.”
12 And Isaac sowed in that land, and reaped in the same year a hundredfold. The Lord blessed him, 13 and the man became rich, and gained more and more until he became very wealthy. 14 He had possessions of flocks and herds, and a great household, so that the Philistines envied him. 15 (Now the Philistines had stopped and filled with earth all the wells which his father’s servants had dug in the days of Abraham his father.) 16 And Abim′elech said to Isaac, “Go away from us; for you are much mightier than we.”
17 So Isaac departed from there, and encamped in the valley of Gerar and dwelt there. 18 And Isaac dug again the wells of water which had been dug in the days of Abraham his father; for the Philistines had stopped them after the death of Abraham; and he gave them the names which his father had given them. 19 But when Isaac’s servants dug in the valley and found there a well of springing water, 20 the herdsmen of Gerar quarreled with Isaac’s herdsmen, saying, “The water is ours.” So he called the name of the well Esek,[a] because they contended with him. 21 Then they dug another well, and they quarreled over that also; so he called its name Sitnah.[b] 22 And he moved from there and dug another well, and over that they did not quarrel; so he called its name Reho′both,[c] saying, “For now the Lord has made room for us, and we shall be fruitful in the land.”
23 From there he went up to Beer-sheba. 24 And the Lord appeared to him the same night and said, “I am the God of Abraham your father; fear not, for I am with you and will bless you and multiply your descendants for my servant Abraham’s sake.” 25 So he built an altar there and called upon the name of the Lord, and pitched his tent there. And there Isaac’s servants dug a well.
26 Then Abim′elech went to him from Gerar with Ahuz′zath his adviser and Phicol the commander of his army. 27 Isaac said to them, “Why have you come to me, seeing that you hate me and have sent me away from you?” 28 They said, “We see plainly that the Lord is with you; so we say, let there be an oath between you and us, and let us make a covenant with you, 29 that you will do us no harm, just as we have not touched you and have done to you nothing but good and have sent you away in peace. You are now the blessed of the Lord.” 30 So he made them a feast, and they ate and drank. 31 In the morning they rose early and took oath with one another; and Isaac set them on their way, and they departed from him in peace. 32 That same day Isaac’s servants came and told him about the well which they had dug, and said to him, “We have found water.” 33 He called it Shibah; therefore the name of the city is Beer-sheba to this day.
Esau’s Hittite Wives
34 When Esau was forty years old, he took to wife Judith the daughter of Be-e′ri the Hittite, and Bas′emath the daughter of Elon the Hittite; 35 and they made life bitter for Isaac and Rebekah.
Footnotes
- Genesis 26:20 That is Contention
- Genesis 26:21 That is Enmity
- Genesis 26:22 That is Broad places or Room
1 Mosebok 26
Svenska 1917
26 Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den som hade varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.
2 Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
3 Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.
4 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,
5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.»
6 Så stannade Isak kvar i Gerar.
7 Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: »Hon är min syster.» Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.»
8 Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
9 Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min syster'?» Isak svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad för hennes skull.»
10 Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss! Huru lätt kunde det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru? Och så hade du dragit skuld över oss.»
11 Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade: »Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»
12 Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.
13 Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så att han till slut var mycket mäktig.
14 Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att filistéerna begynte avundas honom.
15 Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt med grus.
16 Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har blivit oss alltför mäktig.»
17 Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal och bodde där.
18 Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som hans fader hade givit dem.
19 Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.
20 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: »Vattnet är vårt.» Då gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom.
21 Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; då gav han den namnet Sitna.
22 Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter en brunn; om den tvistade de icke. Därför gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: »Nu har ju HERREN givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet.»
23 Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.
24 Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag är Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min tjänare Abrahams skull.»
25 Då byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog där upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
26 Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härhövitsman.
27 Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifrån eder?»
28 De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför tänkte vi: 'Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi sluta ett förbund med dig,
29 att du icke skall göra oss något ont, likasom vi å vår sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat än gott och hava låtit dig fara i frid.' Du är nu HERRENS välsignade.»
30 Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.
31 Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak dem gå, och de foro ifrån honom i frid.
32 Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit vatten.»
33 Och han kallade den Sibea. Därav heter staden Beer-Seba ännu i dag.
34 När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
35 Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
The Revised Standard Version of the Bible: Catholic Edition, copyright © 1965, 1966 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.