22 After all this, God tested Abraham. God said, “Abraham!”

“Yes?” answered Abraham. “I’m listening.”

He said, “Take your dear son Isaac whom you love and go to the land of Moriah. Sacrifice him there as a burnt offering on one of the mountains that I’ll point out to you.”

3-5 Abraham got up early in the morning and saddled his donkey. He took two of his young servants and his son Isaac. He had split wood for the burnt offering. He set out for the place God had directed him. On the third day he looked up and saw the place in the distance. Abraham told his two young servants, “Stay here with the donkey. The boy and I are going over there to worship; then we’ll come back to you.”

Abraham took the wood for the burnt offering and gave it to Isaac his son to carry. He carried the flint and the knife. The two of them went off together.

Isaac said to Abraham his father, “Father?”

“Yes, my son.”

“We have flint and wood, but where’s the sheep for the burnt offering?”

Abraham said, “Son, God will see to it that there’s a sheep for the burnt offering.” And they kept on walking together.

9-10 They arrived at the place to which God had directed him. Abraham built an altar. He laid out the wood. Then he tied up Isaac and laid him on the wood. Abraham reached out and took the knife to kill his son.

11 Just then an angel of God called to him out of Heaven, “Abraham! Abraham!”

“Yes, I’m listening.”

12 “Don’t lay a hand on that boy! Don’t touch him! Now I know how fearlessly you fear God; you didn’t hesitate to place your son, your dear son, on the altar for me.”

13 Abraham looked up. He saw a ram caught by its horns in the thicket. Abraham took the ram and sacrificed it as a burnt offering instead of his son.

14 Abraham named that place God-Yireh (God-Sees-to-It). That’s where we get the saying, “On the mountain of God, he sees to it.”

15-18 The angel of God spoke from Heaven a second time to Abraham: “I swear—God’s sure word!—because you have gone through with this, and have not refused to give me your son, your dear, dear son, I’ll bless you—oh, how I’ll bless you! And I’ll make sure that your children flourish—like stars in the sky! like sand on the beaches! And your descendants will defeat their enemies. All nations on Earth will find themselves blessed through your descendants because you obeyed me.”

19 Then Abraham went back to his young servants. They got things together and returned to Beersheba. Abraham settled down in Beersheba.

* * *

20-23 After all this, Abraham got the news: “Your brother Nahor is a father! Milcah has given him children: Uz, his firstborn, his brother Buz, Kemuel (he was the father of Aram), Kesed, Hazo, Pildash, Jidlaph, and Bethuel.” (Bethuel was the father of Rebekah.) Milcah gave these eight sons to Nahor, Abraham’s brother.

24 His concubine, Reumah, gave him four more children: Tebah, Gaham, Tahash, and Maacah.

* * *

Abraham offrar Isak

22 (A) En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” (B) Då sade han: ”Ta din son Isak, din ende son[a] som du älskar, och gå till Moria land[b] och offra honom[c] där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”

Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot platsen dit Gud hade sagt åt honom att gå. På tredje dagen lyfte Abraham blicken och fick se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken[d] går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”

Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans.

När de kom fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak[e] och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.

11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 12 (C) Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.”

13 Abraham såg sig omkring och fick då syn på en bagge bakom sig som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen Herren förser[f]. I dag säger man: Berget där Herren förser.

15 Herrens ängel ropade igen till Abraham från himlen: 16 (D) ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 (E) ska jag välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta sina fienders portar. 18 (F) I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, [g] därför att du lyssnade till min röst.”

19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nahors släkttavla

20 (G) Sedan berättade man för Abraham och sade: Också Milka har fött barn åt din bror Nahor: 21 Us, hans förstfödde, och Bus, hans bror, och Kemuel, Arams far, 22 samt Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23 Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta födde Milka åt Abrahams bror Nahor. 24 Hans bihustru, som hette Reuma, födde Teba, Gaham, Tahash och Maaka.

Footnotes

  1. 22:2 ende son   Hebr. jachíd översätts i NT med ”enfödd” (jfr Hebr 11:17, Joh 3:16).
  2. 22:2 Moria land … berg   Tempelberget strax norr om Jerusalem enligt 2 Krön 3:1.
  3. 22:2 offra honom   Barnoffer förekom i andra folks kulter (särskilt bland fenicier och ammoniter, 2 Kung 3:27) men förbjöds strängt av Herren (3 Mos 20:2f, Jer 32:35).
  4. 22:5 pojken   Hebr. náar syftar på någon, ung eller gammal, som står under familjefaderns auktoritet (jfr not till Matt 8:6). Enligt judisk tradition var Isak vuxen (37 år i 23:1).
  5. 22:9 band … Isak   Judisk tradition har betonat att Isak frivilligt lät sig bindas som ett offer till Gud. Det är en förebild till hur Kristus, Abrahams son (Matt 1:1), lät sig offras på korset (jfr Joh 10:18).
  6. 22:14 Herren förser   Där Herren skänker välsignelse (jfr Ps 36:9, 133:3). Annan översättning: ”HERREN utser” (templets plats, Ps 132:13), ”HERREN ser” (den som ber, 1 Kung 9:3) eller ”HERREN blir sedd” (uppenbarar sig, så Septuaginta, jfr Mal 3:1).
  7. 22:18 I din avkomma … välsignade   Här upprepas löftet om frälsning för alla folk (jfr 12:3, Gal 3:8). Versen citeras som profetia om Kristus av Petrus i Apg 3:25 och Paulus i Gal 3:16.