Genesis 2
English Standard Version
The Seventh Day, God Rests
2 Thus the heavens and the earth were finished, and (A)all the host of them. 2 And (B)on the seventh day God finished his work that he had done, and he rested on the seventh day from all his work that he had done. 3 So God blessed the seventh day and made it holy, because on it God rested from all his work that he had done in creation.
The Creation of Man and Woman
4 (C)These are the generations
of the heavens and the earth when they were created,
in the day that the Lord God made the earth and the heavens.
5 When no (D)bush of the field[a] was yet in the land[b] and no small plant of the field had yet sprung up—for the Lord God had not caused it to rain on the land, and there was no man (E)to work the ground, 6 and a mist[c] was going up from the land and was watering the whole face of the ground— 7 then the Lord God formed the man of (F)dust from the ground and (G)breathed into his (H)nostrils the breath of life, and (I)the man became a living creature. 8 And the Lord God planted a (J)garden in Eden, in the east, and there he put the man whom he had formed. 9 And out of the ground the Lord God made to spring up every tree that is pleasant to the sight and good for food. (K)The tree of life was in the midst of the garden, (L)and the tree of the knowledge of good and evil.
10 A river flowed out of Eden to water the garden, and there it divided and became four rivers. 11 The name of the first is the Pishon. It is the one that flowed around the whole land of (M)Havilah, where there is gold. 12 And the gold of that land is good; bdellium and onyx stone are there. 13 The name of the second river is the Gihon. It is the one that flowed around the whole land of Cush. 14 And the name of the third river is the (N)Tigris, which flows east of Assyria.[d] And the fourth river is the Euphrates.
15 The Lord God took the man (O)and put him in the garden of Eden to work it and keep it. 16 And the Lord God commanded the man, saying, “You may surely eat of every tree of the garden, 17 but of the tree of the knowledge of good and evil (P)you shall not eat, for in the day that you eat[e] of it you (Q)shall surely die.”
18 Then the Lord God said, “It is not good that the man should be alone; (R)I will make him a helper fit for[f] him.” 19 (S)Now out of the ground the Lord God had formed[g] every beast of the field and every bird of the heavens and (T)brought them to the man to see what he would call them. And whatever the man called every living creature, that was its name. 20 The man gave names to all livestock and to the birds of the heavens and to every beast of the field. But for Adam[h] there was not found a helper fit for him. 21 So the Lord God caused a (U)deep sleep to fall upon the man, and while he slept took one of his ribs and closed up its place with flesh. 22 And the rib that the Lord God had taken from the man he made[i] into a woman and brought her to the man. 23 Then the man said,
“This at last is (V)bone of my bones
and flesh of my flesh;
she shall be called Woman,
because she was (W)taken out of Man.”[j]
24 (X)Therefore a man shall leave his father and his mother and hold fast to his wife, and they shall become one flesh. 25 And the man and his wife were both naked and were not ashamed.
Footnotes
- Genesis 2:5 Or open country
- Genesis 2:5 Or earth; also verse 6
- Genesis 2:6 Or spring
- Genesis 2:14 Or Asshur
- Genesis 2:17 Or when you eat
- Genesis 2:18 Or corresponding to; also verse 20
- Genesis 2:19 Or And out of the ground the Lord God formed
- Genesis 2:20 Or the man
- Genesis 2:22 Hebrew built
- Genesis 2:23 The Hebrew words for woman (ishshah) and man (ish) sound alike
1 Mosebok 2
Svenska 1917
2 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.
4 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;
6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.
14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
18 Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»
19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
23 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
