Gud kallar Abram

12 (A) Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.[a] Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. (B) Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade[b].”

Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år[c] när han lämnade Harran. Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk[d] de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:3.
  2. 12:3 I dig ska jordens alla släkten bli välsignade   Citeras av Paulus i Gal 3:8 som en profetia om frälsningen genom tron på Kristus, Abrahams avkomma (jfr 1 Mos 22:18, 28:14).
  3. 12:4 Abram var sjuttiofem år   Kanske ca 2091 f Kr. Se dock 2 Mos 12:40 med not för en alternativ tolkning som flyttar fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år.
  4. 12:5 allt det folk   Ordagrant: ”alla de själar”.

16 (A) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:16 1 Mos 13:15, 15:18. Avkomling och avkomma är samma ord både i grekiskan (spérma) och hebreiskan (zéra). Det står i singular (jfr vers 28-29) och betyder ordagrant "säd".