Add parallel Print Page Options
'Genesi 35 ' not found for the version: La Bibbia della Gioia.

35 DIO disse a Giacobbe: «Levati, sali a Bethel e dimora là; e fa' in quel luogo un altare al Dio che ti apparve, quando fuggivi davanti a tuo fratello Esaú».

Allora Giacobbe disse alla sua famiglia e a tutti quelli che erano con lui: «Rimuovete dal vostro mezzo gli dèi stranieri, purificatevi e cambiate le vostre vesti;

Poi leviamoci e andiamo a Bethel, e io farò là un altare al Dio che mi esaudì nel giorno della mia avversità e che è stato con me nel viaggio che ho fatto»

Allora essi diedero a Giacobbe tutti gli dèi stranieri che avevano e gli orecchini che portavano agli orecchi; e Giacobbe li nascose sotto la quercia che si trova vicino a Sichem.

Poi essi partirono e il terrore di DIO cadde su tutte le città intorno a loro, così che non inseguirono i figli di Giacobbe.

Così Giacobbe giunse a Luz, cioè Bethel, che è nel paese di Canaan, egli con tutta la gente che era con lui.

E là egli costruì un altare e chiamò quel luogo El-Bethel, perché là DIO gli era apparso, quando egli fuggiva davanti a suo fratello.

Allora morì Debora, bàlia di Rebecca, e fu sepolta al di sotto di Bethel, ai piedi della quercia, che fu chiamata Allon-Bakuth.

DIO apparve ancora a Giacobbe, quando questi veniva da Paddan-Aram, e lo benedisse.

10 E DIO gli disse: «Il tuo nome è Giacobbe; tu non sarai piú chiamato Giacobbe, ma il tuo nome sarà Israele». E gli mise nome Israele.

11 Quindi DIO gli disse: «Io sono il Dio onnipotente; sii fruttifero e moltiplica; una nazione, anzi un insieme di nazioni discenderà da te, e dei re usciranno dai tuoi lombi;

12 e darò a te, e alla tua discendenza dopo di te, il paese che diedi ad Abrahamo e a Isacco».

13 Poi DIO salì in alto da lui, dal luogo dove gli aveva parlato.

14 Allora Giacobbe eresse una stele, una stele di pietra, nel luogo dove Dio gli aveva parlato; e su di essa fece una libazione e vi sparse sopra dell'olio.

15 E Giacobbe chiamò, il luogo dove DIO gli aveva parlato, Bethel.

16 Poi partirono da Bethel; mancava ancora un tratto di strada per arrivare ad Efrata, quando Rachele partorì. Ella ebbe un travaglio difficile;

17 e durante il difficile travaglio per partorire la levatrice le disse: «Non temere, perché anche questa volta hai un figlio».

18 E mentre l'anima la lasciava (perché morì), gli pose nome Ben-Oni, ma il padre lo chiamò Beniamino.

19 Così Rachele morì; e fu sepolta sulla via di Efrata, (cioè di Betlemme).

20 E Giacobbe eresse sulla sua tomba una stele. la stele sulla tomba di Rachele che esiste ancora oggi.

21 Poi Israele partì e piantò la tenda al di là di Migdal-Eder.

22 E avvenne che, mentre Israele abitava in quel paese, Ruben andò e si coricò con Bilhah, concubina di suo padre. E Israele lo seppe.

23 Or i figli di Giacobbe erano dodici. I figli di Lea: Ruben, primogenito di Giacobbe, Simeone, Levi, Giuda, Issacar, Zabulon.

24 I figli di Rachele: Giuseppe e Beniamino.

25 I figli di Bilhah, serva di Rachele: Dan e Neftali.

26 I figli di Zilpah, serva di Lea: Gad e Ascer. Questi sono i figli di Giacobbe che gli nacquero in Paddan-Aram.

27 Poi Giacobbe venne da Isacco suo padre a Mamre, a Kirjath-Arba, (cioè Hebron), dove Abrahamo e Isacco avevano soggiornato.

28 Or Isacco visse centottant'anni.

29 Così Isacco spirò, morì e fu riunito al suo popolo, vecchio e sazio di giorni; ed Esaú e Giacobbe, suoi figli, lo seppellirono.

Gud välsignar Jakob i Betel

35 (A) Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”

(B) Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick.” Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. Sedan bröt de upp, och en skräck från Gud kom över städerna runt omkring så att man inte förföljde Jakobs söner.

Och Jakob kom till Luz, det vill säga Betel, i Kanaans land med allt folket som var med honom. (C) Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde för sin bror. (D) Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.

Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 (E) Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.

11 (F) Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk[a] ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. 12 (G) Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” 13 Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.

14 Och Jakob reste[b] en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. 15 Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.

Rakel dör

16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår[c]. 17 När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.” 18 Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.[d] Men hans far kallade honom Benjamin[e].

19 (H) Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten[f].

21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 (I) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru[g] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.

Jakobs söner

Jakob hade tolv söner. 23 (J) Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 (K) Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 (L) Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 (M) Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.

Isak dör

27 (N) Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde hundraåttio år[h]. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.

Footnotes

  1. 35:11 många folk   Annan översättning: ”en församling av folk” (även i 28:3, 48:4).
  2. 35:14 reste   Annan översättning: ”hade rest” (vid sitt första möte med Gud vid Betel, 28:18).
  3. 35:16 förlossningen var svår   En mycket vanlig dödsorsak för antikens kvinnor.
  4. 35:18 Ben-Oni   Betyder ”min smärtas son”.
  5. 35:18 Benjamin   Betyder ”min högra hands son”, dvs ”lyckoson”.
  6. 35:20 Rakels gravsten   Ett monument står i dag strax norr om Betlehem (jfr Matt 2:18). Graven förknippas också med Benjamins område längre norrut på samma väg (1 Sam 10:2, Jer 31:15).
  7. 35:22 gick in till sin fars bihustru   Incest straffades längre fram med döden (3 Mos 20:11, 5 Mos 27:20).
  8. 35:28 Isak levde hundraåttio år   Ca 2066-1886 f Kr.