Galaterbrevet 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Lag eller tro
3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.
2 Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.
3 Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?
4 Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.
5 Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.
6 Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.
7 Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.
8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.
10 Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.
11 Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.
12 Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.
13 Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.
14 Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.
Löftet kom före lagen
15 Kära bröder, inte ens i vanliga vardagliga sammanhang kan man utan vidare ändra ett avtal med någon, om det är nerskrivet och undertecknat. Man kan inte efteråt varken lägga till något eller stryka något.
16 Nu var det så att Gud gav vissa löften åt Abraham och hans Son. Lägg märke till att det inte står att löftena gällde sönerna, som det skulle ha gjort om de hade gällt alla Abrahams söner ? alla judarna ? utan hans Son. Det syftar naturligtvis p¦ Kristus.
17 Vad jag vill säga är alltså detta: Guds löfte att frälsa oss genom tron, ett löfte som Gud har skrivit ner och undertecknat kunde inte upphävas eller förändras fyrahundratrettio år senare, när han gav oss de tio budorden.
18 Om man kan bli frälst genom att lyda buden, är det uppenbart att detta är en annan väg än Abrahams väg till gemenskap med Gud, för han trodde Guds löfte.
19 Varför fick vi då denna lag? Den gavs som ett tillägg till löftet, för att vi skulle förstå vår skuld inför Gud. Men den var avsedd att fungera bara tills Kristus kom. Han är ju den Son som Guds löfte gavs till. Och det finns ytterligare en skillnad. Gud överlämnade genom änglar lagen till Mose, som sedan i sin tur gav den till folket.
20 Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det själv, utan änglar eller Mose som mellanhänder.
21-22 Står då Guds lagar och Guds löften i strid med varandra? Naturligtvis inte! Om vi hade kunnat bli frälsta genom att hålla hans lagar, så skulle inte Gud behövt visa oss ett annat sätt att komma ut ur syndens grepp för Skriften håller fast vid att vi alla är syndens fångar. Den enda vägen till befrielse går genom tron på Jesus Kristus, och denna möjlighet till räddning står öppen för alla som tror på honom.
23 Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.
24 Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.
25 Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.
Guds barn med rätt att ärva
26 Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.
27 Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.
28 Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.
29 Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.
Gálatas 3
O Livro
A fé ou a Lei
3 Ó Gálatas insensatos! Quem foi que vos fascinou, a vocês a quem Cristo crucificado foi apresentado, como se tivesse sido pregado na cruz mesmo sob os vossos olhos? 2 Só queria que me respondessem a isto: receberam o Espírito Santo através do cumprimento dos mandamentos da Lei? Não, porque o Espírito Santo veio sobre vocês somente depois de terem crido na mensagem do evangelho que ouviram e receberam com fé. 3 Falta-vos assim tanto a compreensão espiritual destas coisas que, tendo começado pelo Espírito de Deus, pensem agora aperfeiçoá-la através dos vossos esforços humanos? 4 Será que tudo aquilo que já sofreram por causa do evangelho foi inútil? Certamente que não.
5 Deus, que vos dá o Espírito Santo, atuando com milagres no vosso meio, faz isso em consequência da vossa obediência à Lei judaica? Claro que não! É sim em resultado da fé com que aceitaram a pregação do evangelho.
6 Assim como Abraão “creu em Deus e este declarou-o como justo”,[a] 7 da mesma forma, só os que têm a mesma fé em Deus é que são os verdadeiros filhos de Abraão.
8 E as Escrituras previram que Deus haveria de declarar os gentios justos em resultado da sua fé, quando dizem que Deus se dirigiu a Abraão com estas palavras: “Por teu intermédio serão abençoados todos os povos.”[b] 9 Por isso, todos os que põem a sua fé em Cristo beneficiam da mesma bênção que Abraão recebeu, graças à sua fé.
10 Por outro lado, todos aqueles que se apoiam nas suas próprias obras, em obediência à Lei judaica, estão debaixo da maldição, porque está escrito: “Maldito é quem não cumpre tudo o que está escrito neste livro da Lei.”[c] 11 É portanto evidente que pela Lei ninguém poderá ser aceite por Deus. Porque a Escritura diz: “O justo pela fé viverá.”[d] 12 Ora a Lei e a fé são duas coisas incompatíveis. Pois a Lei diz: “Quem cumprir estas prescrições viverá por elas.”[e] 13 Mas Cristo pagou o preço necessário para nos libertar desse sistema legal, que nos mantinha debaixo da maldição, e colocou-se ele próprio sob a maldição divina, tomando sobre si a culpa dos nossos pecados. Até porque também diz na Escritura: “Maldito todo aquele que for pendurado no poste de madeira.” 14 E assim a bênção que Deus prometeu a Abraão pode chegar também até aos gentios por meio do sacrifício de Jesus Cristo. E nós, os cristãos, podemos receber o Espírito Santo prometido aos que têm fé.
A Lei e a promessa
15 Irmãos, mesmo na vida corrente, se alguém prometer seja o que for a outra pessoa, e essa promessa estiver escrita e assinada, ninguém a poderá alterar nem anular. 16 Ora Deus fez promessas a Abraão e a Escritura diz que foram feitas a Abraão e à sua descendência. Não diz “às tuas descendências”, como seria se estivesse a falar de muitas. Mas fala no singular, “à tua descendência”,[f] referindo-se a Cristo.
17 O que estou a dizer é isto: a aliança que Deus fez com Abraão não podia ser anulada 430 anos mais tarde, quando Deus deu a Lei a Moisés. Isso seria Deus a quebrar a sua promessa. 18 Se a herança de vida dependesse do cumprimento desse código legal, deixaria de ser, como é evidente, uma promessa de Deus em que os crentes apoiassem a sua fé. Mas não, ela é algo que Deus garantiu a Moisés, gratuitamente, sem lhe pedir em troca submissão a uma lei.
19 Então para que serve a Lei? Ela teve de ser acrescentada por causa das transgressões. Mas esse sistema vigorava apenas até à vinda do descendente de Abraão (ou seja Cristo), a quem a promessa dizia respeito. E há uma outra diferença: Deus deu a sua Lei aos anjos para a dar a Moisés, que foi o mediador entre Deus e o povo. 20 Ora, um mediador é necessário se duas pessoas entram num acordo; mas Deus agiu por si próprio quando fez a sua promessa a Abraão.
21 Então a Lei é contra as promessas divinas? De maneira nenhuma! Porque se uma Lei tivesse sido dada que pudesse transmitir vida, então a justificação viria certamente pela observância da Lei. 22 Contudo, as Escrituras declaram que todos nós somos prisioneiros do pecado. Sendo assim, a única saída para a nossa salvação é a fé em Jesus Cristo. Por ele é que a promessa de vida, da parte de Deus, foi dada aos crentes.
23 Mas antes que chegasse esse tempo em que a fé em Cristo nos abriu a entrada junto de Deus, nós estávamos como que guardados e vigiados pela Lei, esperando o momento em que, pela fé, pudéssemos crer no Salvador que haveria de vir.
Os filhos de Deus
24 Dito de outra maneira: a Lei foi como que um aio que nos conduziu a Cristo. Então, por meio da fé, pudemos estabelecer a nossa relação com Deus. 25 E agora que Cristo já veio, já não há mais razão para continuarmos a viver sob esse educador, pois agora somos muito mais do que alunos. 26 Somos filhos de Deus pela fé em Cristo Jesus. 27 E todos quantos fomos batizados em nome de Cristo, identificados com a sua morte, ficámos assim revestidos dele. 28 E aqui não há lugar para diferenças: tanto judeus, como gregos, escravos e livres, homens ou mulheres, em Cristo Jesus todos formam um só povo. 29 Se somos de Cristo, somos então descendência de Abraão e herdeiros da mesma promessa.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
O Livro Copyright © 2000 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.