Add parallel Print Page Options

Agar e Ismael

16 Sarai, a mulher de Abrão, não lhe tinha dado filhos. Ela possuía uma escrava egípcia, que se chamava Agar. Um dia Sarai disse a Abrão:

— Já que o Senhor Deus não me deixa ter filhos, tenha relações com a minha escrava; talvez assim, por meio dela, eu possa ter filhos.

Abrão concordou com o plano de Sarai, e assim ela lhe deu Agar para ser sua concubina. Isso aconteceu quando já fazia dez anos que Abrão estava morando em Canaã. Abrão teve relações com Agar, e ela ficou grávida. Quando descobriu que estava grávida, Agar começou a olhar com desprezo para Sarai, a sua dona. Aí Sarai disse a Abrão:

— Por sua culpa Agar está me desprezando. Eu mesma a entreguei nos seus braços; e, agora que sabe que está grávida, ela fica me tratando com desprezo. Que o Senhor Deus julgue quem é culpado, se é você ou se sou eu!

Abrão respondeu:

— Está bem. Agar é sua escrava, você manda nela. Faça com ela o que quiser.

Aí Sarai começou a maltratá-la tanto, que ela fugiu. Mas o Anjo do Senhor a encontrou no deserto, perto de uma fonte que fica no caminho de Sur, e perguntou:

— Agar, escrava de Sarai, de onde você vem e para onde está indo?

— Estou fugindo da minha dona — respondeu ela.

Então o Anjo do Senhor deu a seguinte ordem:

— Volte para a sua dona e seja obediente a ela em tudo.

10 E o Anjo do Senhor disse também:

“Eu farei com que o número
    dos seus descendentes seja grande;
eles serão tantos, que ninguém
    poderá contá-los.
11 Você está grávida, e terá um filho,
e porá nele o nome de Ismael,
pois o Senhor Deus ouviu o seu grito de aflição.
12 Esse filho será
    como um jumento selvagem;
ele lutará contra todos,
e todos lutarão contra ele.
E ele viverá longe de todos
    os seus parentes.”

13 Então Agar deu ao Senhor este nome: “O Deus que Vê.” Isso porque ele havia falado com ela, e ela havia perguntado a si mesma: “Será verdade que eu vi Aquele que Me Vê?” 14 É por isso que esse poço, que fica entre Cades e Berede, é chamado de “Poço Daquele que Vive e Me Vê”.

15 Agar deu um filho a Abrão, e ele pôs no menino o nome de Ismael. 16 Abrão tinha oitenta e seis anos quando Ismael nasceu.

Agar é dada por mulher a Abrão

16 Ora, Sarai, mulher de Abrão, não lhe gerava filhos, e ele tinha uma serva egípcia, cujo nome era Agar. E disse Sarai a Abrão: Eis que o Senhor me tem impedido de gerar; entra, pois, à minha serva; porventura, terei filhos dela. E ouviu Abrão a voz de Sarai. Assim, tomou Sarai, mulher de Abrão, a Agar, egípcia, sua serva, e deu-a por mulher a Abrão, seu marido, ao fim de dez anos que Abrão habitara na terra de Canaã. E ele entrou a Agar, e ela concebeu; e, vendo ela que concebera, foi sua senhora desprezada aos seus olhos. Então, disse Sarai a Abrão: Meu agravo seja sobre ti. Minha serva pus eu em teu regaço; vendo ela, agora, que concebeu, sou menosprezada aos seus olhos. O Senhor julgue entre mim e ti. E disse Abrão a Sarai: Eis que tua serva está na tua mão; faze-lhe o que bom é aos teus olhos. E afligiu-a Sarai, e ela fugiu de sua face.

E o Anjo do Senhor a achou junto a uma fonte de água no deserto, junto à fonte no caminho de Sur. E disse: Agar, serva de Sarai, de onde vens e para onde vais? E ela disse: Venho fugida da face de Sarai, minha senhora. Então, lhe disse o Anjo do Senhor: Torna-te para tua senhora e humilha-te debaixo de suas mãos. 10 Disse-lhe mais o Anjo do Senhor: Multiplicarei sobremaneira a tua semente, que não será contada, por numerosa que será. 11 Disse-lhe também o Anjo do Senhor: Eis que concebeste, e terás um filho, e chamarás o seu nome Ismael, porquanto o Senhor ouviu a tua aflição. 12 E ele será homem bravo; e a sua mão será contra todos, e a mão de todos, contra ele; e habitará diante da face de todos os seus irmãos. 13 E ela chamou o nome do Senhor, que com ela falava: Tu és Deus da vista, porque disse: Não olhei eu também para aquele que me vê? 14 Por isso, se chama aquele poço de Laai-Roi; eis que está entre Cades e Berede.

15 E Agar deu um filho a Abrão; e Abrão chamou o nome do seu filho que tivera Agar, Ismael. 16 E era Abrão da idade de oitenta e seis anos, quando Agar deu Ismael a Abrão.

Abram, Hagar och Ismael

16 Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Men Saraj hade en egyptisk slavinna, som hette Hagar, och så sa Saraj till Abram: ”Eftersom Herren inte har gett mig några barn, kan du ligga med min slavinna, för att jag kanske kan få barn genom henne.” Abram gick med på hennes förslag.

Så gav Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavinna Hagar till sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaans land. Han låg med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, började hon se ner på sin husmor Saraj.

Då sa Saraj till Abram: ”Allt är ditt fel! Jag gav min slavinna i din famn, men när hon blev gravid började hon se ner på mig. Må Herren döma mellan mig och dig!” ”Slavinnan är i dina händer. Gör vad du tycker är bäst”, svarade Abram. Då bestraffade Saraj henne så att hon flydde.

Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Shur. Ängeln frågade: ”Hagar, Sarajs slavinna, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?” ”Jag är på flykt från min husmor Saraj”, svarade Hagar. Då sa Herrens ängel: ”Gå tillbaka till din husmor och underkasta dig henne!” 10 Herrens ängel sa vidare: ”Jag ska göra dina ättlingar så talrika att ingen kan räkna dem.” 11 Och Herrens ängel sa vidare till henne:

”Du är med barn och du kommer att få en son,
    som du ska kalla Ismael[a].
Herren har nämligen hört din klagan.
12     Denne din son kommer att vara som en vildåsna.
Han kommer att vara emot alla,
    och alla kommer att vara emot honom.
Han ska leva öster om[b] sina bröder.”

13 Därefter kallade Hagar Herren som talat med henne för ”den Gud som ser mig”, eftersom hon tänkte: ”Jag har sett den som ser mig.” 14 Senare kallades brunnen för Beer Lachaj Roi[c]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.

15 Så födde Hagar en son åt Abram, och Abram kallade honom Ismael. 16 Abram var åttiosex år gammal när Hagar födde Ismael åt honom.

Footnotes

  1. 16:11 Ismael betyder Gud har hört.
  2. 16:12 Kan också tolkas som att Ismael och hans bröder är mot varandra, dvs. en fientlig attityd råder mellan dem. Se vidare 1 Mos 25:18.
  3. 16:14 Beer Lachaj Roi betyder: Den Levandes brunn, han som ser mig.