Hesekiel 3-5

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

3 Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!” ² Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta. ³ ”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.

⁴ Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem. ⁵ Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna, ⁶ inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig. ⁷ Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan. ⁸ Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård. ⁹ Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”

¹⁰ Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga! ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ”

¹² Sedan lyfte Anden mig upp. Bakom mig hörde jag då ett väldigt dån: ”Välsignad vare Herrens härlighet^[a] från denna plats!” ¹³ Dånet kom från varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet från hjulen intill dem, ett väldigt dån. ¹⁴ Anden lyfte mig upp och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd medan jag gick. Herrens hand vilade tungt på mig. ¹⁵ Jag kom till de bortförda i Tel Aviv^[b], som bodde vid floden Kevar. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, modfälld.

¹⁶ När sju dagar hade gått kom Herrens ord till mig: ¹⁷ ”Du människa, jag har utsett dig till en väktare för israeliterna. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem för mig. ¹⁸ När jag säger till den gudlöse: ’Du ska dö,’ och du inte varnar honom eller tillrättavisar honom för hans onda leverne, för att rädda hans liv, då ska den gudlöse dö i sin synd, men vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. ¹⁹ Men om du varnar den gudlöse och han inte vänder om från sin ondska eller sitt onda leverne, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.

²⁰ Likaså om en rättfärdig vänder bort från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, ska jag lägga en stötesten framför honom, och han ska dö. Om du inte har varnat honom måste han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg hans rättfärdiga gärningar, och vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. ²¹ Men om du varnar den rättfärdige för att synda, och han inte syndar, då ska han få leva därför att han lät varna sig, och då har du också räddat ditt liv.”

²² Herrens hand var över mig där, och han sa till mig: ”Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.” ²³ Jag reste mig och gick till dalen. Där stod Herrens härlighet, på samma sätt som jag hade sett vid floden Kevar. Då föll jag ner med ansiktet mot jorden.

²⁴ Sedan kom Anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: ”Gå och stäng in dig i ditt hus! ²⁵ Människa, de kommer att binda dig med rep, så att du inte kan gå ut bland dem. ²⁶ Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt släkte. ²⁷ Men när jag talar med dig ska jag lösa din tunga, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren!’ Den som vill lyssna, ska lyssna, den som inte vill, lyssnar inte. De är ju ett upproriskt släkte.

Belägringen förutsägs på en lertavla

4 Människa, ta nu en lertavla och lägg den framför dig och rita staden Jerusalem på den. ² Belägra den, bygg en belägringsvall mot den och res en ramp, slå upp ett läger och sätt upp murbräckor runt omkring den. ³ Ta en järnplåt och sätt upp den som en mur mellan dig och staden. Vänd dig sedan mot den och håll den belägrad. Belägra den, det ska vara ett tecken för israeliterna.

⁴ Lägg dig sedan på din vänstra sida och ta på dig Israels skuld. Lika länge som du ligger så ska du bära Israels skuld. ⁵ Jag ska lägga deras skuld på dig i lika många dagar som de år som de har syndat, 390 dagar. Så länge ska du bära israeliternas skuld.

⁶ När du har gjort detta, ska du lägga dig ner igen, nu på din högra sida, och bära Juda folks skuld i fyrtio dagar. En dag för varje år har jag bestämt åt dig. ⁷ Vänd dig sedan med bar arm mot det belägrade Jerusalem och profetera mot det. ⁸ Jag ska binda dig med rep, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän dina belägringsdagar är över.

⁹ Ta vete, korn, bönor, linser, hirs och emmer. Blanda dem i en kruka och baka bröd åt dig av det. Det ska du äta under den tid du ligger på sidan, 390 dagar. ¹⁰ Väg upp den mat du ska äta: tjugo siklar^[c] för varje dag, och ät vid bestämda tider. ¹¹ Mät också upp vattnet du ska dricka: en sjättedels hin^[d] som du ska dricka vid bestämda tider. ¹² Ät din mat som en kornkaka som du bakat inför dem med människoavföring som bränsle.” ¹³ Herren sa: ”Så här ska Israel äta orent bröd bland de folk som jag ska driva bort dem till.”

¹⁴ Då sa jag: ”Nej, min Herre, Herre, jag har aldrig orenat mig. Ända från min ungdom har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och aldrig har något orent kött kommit i min mun.” ¹⁵ Då sa han till mig: ”Jag låter dig använda kogödsel i stället för människoavföring att baka ditt bröd över.”

¹⁶ Sedan sa han till mig: ”Människa, jag ska låta det bli brist på bröd i Jerusalem. De ska äta sitt uppvägda bröd med oro och dricka sitt uppmätta vatten med förfäran. ¹⁷ De ska lida brist på både bröd och vatten och se på varandra med skräck och tyna bort på grund av sin synd.

Ett varnande exempel

5 Människa, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv för att raka av dig hår och skägg. Ta en våg och dela upp håret. ² En tredjedel ska du bränna inne i staden när belägringsdagarna är över. En tredjedel ska du hugga med svärd runt omkring i staden. En tredjedel ska du sprida för vinden. Jag ska jaga dem med draget svärd. ³ Behåll några hårstrån som du gömmer i en mantelflik. ⁴ Ta till sist några av dessa och kasta i elden och bränn upp dem. Därifrån ska en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland folken, omgivet av andra länder. ⁶ Staden har i sin gudlöshet handlat upproriskt mot mina bud mer än andra folk och brutit mot mina stadgar mer än länderna runt omkring. De har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar.

⁷ Därför säger Herren, Herren: Ni har varit trotsigare än folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina stadgar och inte ens de omgivande folkens lagar.

⁸ Därför säger Herren, Herren: Jag själv är emot dig och ska verkställa min dom i dig i folkens åsyn. ⁹ För dina avskyvärda handlingars skull ska jag göra med dig något jag aldrig gjort eller kommer att göra. ¹⁰ Föräldrar kommer att äta sina barn och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom över dig och sprida dem som överlever för alla vindar. ¹¹ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidriga avgudar och avskyvärdheter, ska jag dra mig undan er. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, inte skona dig. ¹² En tredjedel av dig ska dö av hunger och pest därinne, en tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel ska jag sprida för jordens alla vindar, och jag ska jaga dem med draget svärd.

¹³ Min vrede ska lägga sig, min förbittring mot dem stillas, och jag får min hämnd. De ska förstå att jag, Herren, har talat till dem i svartsjuk vrede, när jag låter min vredesglöd komma över dem.

¹⁴ Jag ska ödelägga dig och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring dig och inför alla som går förbi. ¹⁵ Du ska bli till skam och åtlöje, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag i min vrede och förbittring verkställer min dom mot dig och mitt straff. Jag, Herren, har talat. ¹⁶ Jag ska skjuta hungerns onda, förgörande pilar, skjuta för att förgöra er. Jag ska låta er hungersnöd bli värre och värre och låta brödet ta slut. ¹⁷ Jag ska sända hungersnöd och onda vilddjur mot dig, som ska göra dig barnlös. Pest och blodbad ska drabba dig, när jag låter ett svärd riktas mot dig. Jag, Herren, har talat.”