Hesekiel 29-32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Profetia mot Egypten
(29:1—32:32)
29 I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,[a] kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag ska ta itu med dig, farao,
kung av Egypten,
du stora odjur
som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
jag har skapat den åt mig själv.”
4 Men jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
som hänger fast vid dina fjäll.
5 Jag ska lämna dig i öknen,
dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som mat.
6 Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. 7 När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.
8 Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. 9 Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.
Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10 Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11 Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12 Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.
13 Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14 Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[b] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15 det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16 Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”
Nebukadnessars vedergällning
17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[c], kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19 Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.
21 Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”
Dom över Egypten
30 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, profetera och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jämra er och säg: Ve denna dag!
3 Dagen är nära,
Herrens dag är nära.
Det blir en dag med moln,
då tiden är inne för folken.
4 Ett svärd ska komma mot Egypten,
och ångest ska drabba Kush,
när de slagna faller i Egypten.
Dess överflöd förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 Kush, Put, Lud, en främmande skara från alla håll och Kub, samt folk från förbundets land ska falla med dem för svärdet.
6 Så säger Herren:
Alla Egyptens allierade ska falla
och dess stolta styrka störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de falla för svärd, säger Herren, Herren.
7 Landet ska ligga ödelagt bland ödelagda länder
och städerna i ruiner bland ruinstäder.
8 Då ska de inse att jag är Herren,
när jag sätter Egypten i brand
och låter alla dess hjälpare krossas.
9 På den dagen ska budbärare gå ut från mig på skepp för att sätta skräck i Kush mitt i dess trygghet. Ängslan ska komma över dem på Egyptens dag. Den kommer!
10 Så säger Herren, Herren:
Genom Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
ska jag göra slut på Egyptens överflöd.
11 Han och hans armé, de grymmaste bland folk,
ska föras dit för att förgöra landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten,
och landet ska fyllas med de stupade.
12 Jag ska låta Nilen torka upp och sälja landet till onda människor.
Jag ska låta främlingar ödelägga landet och allt som finns där.
Jag, Herren, har talat.
13 Så säger Herren, Herren:
Jag ska krossa avgudarna
och utplåna stoderna vid Memfis.
Det ska inte mer finnas någon furste i Egypten.
Jag ska låta fruktan råda i landet.
14 Jag ska ödelägga Patros,
sätta Soan i brand och verkställa domen över No.
15 Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens fästning,
och utplåna Nos överflöd.
16 Jag ska sätta eld på Egypten.
Sin ska gripas av ångest,
No ska stormas, och för Memfis ska dagen bli mörk.
17 De unga männen i On och Pi-Beset ska falla för svärd,
och från städerna[d] ska man föras bort i fångenskap.
18 I Tachpanches blir dagen mörk
när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt tar slut.
Moln ska övertäcka det, och dess döttrar[e] ska föras bort.
19 Så ska jag verkställa min dom över Egypten.
Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
Faraos armar bryts
20 I det elfte året, på sjunde dagen i första månaden[f], kom Herrens ord till mig: 21 ”Du människa, jag har brutit armen på farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat eller lindat den så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd igen. 22 Så säger Herren, Herren: Jag ska ta itu med farao, kungen av Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den brutna, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. 24 Jag ska styrka den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta, så att han kommer att jämra sig inför honom som en dödligt sårad.
25 Jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men faraos armar ska hänga obrukbara. Då ska de inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten. 26 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. Då ska de inse att jag är Herren.”
Egyptens högmod
31 I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?
3 Se på Assyrien[g],
en ceder på Libanon,
med vackra grenar
och en krona som gav skugga,[h]
så hög
att dess topp sköt upp bland molnen.
4 Vattnet gav den näring,
djupa källor[i] fick den att växa stor.
De lät sina flöden strömma
kring platsen där den växte,
de sände ut sina flöden
till alla markens träd.
5 Den sträckte sig högre
än alla andra träd på marken
och fick ett kraftigt grenverk och långa kvistar
på grund av den rikliga tillgången på vatten.
6 Alla himlens fåglar
byggde bo bland grenarna,
och under dem
födde markens djur sina ungar.
I dess skugga
bodde alla de stora folken.
7 Den var majestätiskt vacker,
med vidsträckta grenar,
för dess rötter sträckte sig ner
till rikliga vatten.
8 Ingen ceder i Guds trädgård
kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade sådana grenar
och ingen platan ett sådant lövverk.
Inget träd i Guds trädgård
kunde mäta sig med den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så skön,
med dess rikliga lövverk,
att alla andra träd i Guds trädgård
måste avundas den.
10 Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, 11 överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. 12 Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. 13 Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. 14 Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.
15 Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. 16 Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. 17 Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.
18 Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.
Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”
Klagosång över farao
32 I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden[j] kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:
’Du var som ett ungt lejon bland folken,
som ett odjur i havet.
Du for fram utmed dina floder,
rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess flöden.
3 Så säger Herren, Herren:
Jag ska kasta mitt nät över dig,
en mängd av många folk,
och de ska dra upp dig i min trål.
4 Jag ska kasta upp dig på land
och slunga iväg dig ut på marken.
Himlens fåglar ska slå ner på dig,
och markens djur ska äta sig mätta på dig.
5 Jag ska sprida ut ditt kött bland bergen
och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6 Jag ska dränka jorden i flödet av ditt blod,
ända upp till bergen,
och fylla bäckarna med dig.
7 När jag utplånar dig
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska gömma solen i moln,
och månen ska inte ge något sken.
8 Alla ljus som lyser på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag ska låta mörker komma över ditt land, säger Herren, Herren.
9 Jag ska låta en oro drabba många folk
när jag tillkännager din undergång bland folken,
i länder som du inte känner till.
10 Jag ska låta många folk förfära sig över dig,
och deras kungar ska bäva av fasa för din skull
när jag svingar mitt svärd framför dem.
De ska ständigt frukta var och en för sitt liv när du faller.
11 Så säger Herren, Herren:
Kungen av Babylonien ska drabba dig med sitt svärd.
12 Jag ska låta din här falla för de mäktigas svärd,
för de grymmaste av alla folk.
De ska krossa Egyptens stolthet,
och hela dess här ska förgöras.
13 Jag ska utrota all dess boskap vid de rikliga vattnen,
som aldrig mer ska röras upp av människofötter
eller grumlas av djurklövar.
14 Jag ska låta deras vatten sjunka
och deras floder flyta som olja, säger Herren, Herren.
15 När jag gör Egypten till en ödemark
och utplånar alla som finns där,
ska de inse att jag är Herren.’
16 Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken[k] ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”
Egypten och andra riken far ner till dödsriket
17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. 19 Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. 20 De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. 21 De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’
22 Där ligger Assur med hela sin här, mitt bland gravarna av alla sina slagna som fallit för svärd. 23 Deras gravar är där nere i djupet, hans här ligger runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd, dessa som spred skräck i de levandes land.
24 Där ligger Elam med hela sin här runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd. Oomskurna for de ner i jordens djup, dessa som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. 25 Bland de dräpta fick han sin bädd, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. De ligger bland de dräpta.
26 Där ligger Meshek och Tuval, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. 27 De ligger inte bland de fallna, oomskurna hjältarna, som med sina vapen for ner i dödsriket och som ligger med sina svärd under huvudet och sina sköldar[l] lagda över knotorna. De spred skräck i de levandes land.
28 Också du ska krossas tillsammans med de oomskurna och ligga där bland dem som dräpts med svärd.
29 Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt ligger där med dem som dräpts med svärd. De ligger där tillsammans med de oomskurna, de som gått ner i graven.
30 Där ligger alla furstarna från norr och alla från Sidon. De for ner bland de dräpta, trots den skräck de spred genom sin makt, och de kom på skam. De ligger där oomskurna tillsammans med dem som dräpts med svärd och bär skammen med dem som gått ner i graven.
31 Farao ser dem och blir tröstad i sorgen över sin här. Farao och hela hans här är dräpta med svärd, säger Herren, Herren. 32 Jag lät honom sprida skräck i de levandes land, men nu ska han och hela hans här ligga bland dem som dräpts med svärd, säger Herren, Herren.”
Footnotes
- 29:1 Den 7 jan. 587 f.Kr.
- 29:14 Södra Egypten.
- 29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr.
- 30:17 Mer ordagrant: …de (femininform, syftar ant. på städer) ska gå bort i fångenskap.
- 30:18 Kan också syfta på lydstäderna/byarna runt omkring Tachpanches.
- 30:20 Mer exakt, 29 april 587.
- 31:3 Ev. en cypress, om man antar att en bokstav fallit bort, och i så fall är det Egypten som beskrivs. Verserna 3-16 tycks dock handla om Assyriens storhetstid och fall som beskrivs för farao.
- 31:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 31:4 Mer ordagrant djupet, samma ord som används i 1 Mos 1:2, de vatten som finns under jordytan.
- 32:1 Den 3 mars 585 f.Kr.
- 32:16,18 Ordagrant: folkens/nationernas döttrar, eller möjligen är tanken att dessa döttrar/kvinnor är lika med folken/nationerna.
- 32:27 Egentligen deras synder; översättningen följer en föreslagen rättelse, som sammanhanget tycks förutsätta.
Ezekiel 29-32
Complete Jewish Bible
29 On the twelfth day of the tenth month of the tenth year, the word of Adonai came to me: 2 “Human being, turn your face against Pharaoh king of Egypt; prophesy against him and against all Egypt; 3 speak out; and say that Adonai Elohim says:
‘I am against you,
Pharaoh king of Egypt,
you big crocodile
lying in the streams of the Nile!
You say, “My Nile is mine;
I made it for myself.”
4 But I will put hooks in your jaws
and make your Nile fish stick to your scales.
Yes, I will bring you up from your Nile,
with all your Nile fish sticking to your scales,
5 and leave you in the desert,
you and all your Nile fish.
You will fall in the open field
and not be gathered or buried;
but I will give you as food
to wild animals and birds.
6 Then all who live in Egypt
will know that I am Adonai,
because they have been a support made of straw
for the house of Isra’el.
7 When they grasped you in hand, you splintered
and threw all their shoulders out of joint;
when they leaned on you, you broke
and made them all wrench their backs.’
8 “Therefore Adonai Elohim says, ‘I will bring the sword against you and eliminate both your people and your animals. 9 The land of Egypt will become a desolate waste, and they will know that I am Adonai; because he said, “The Nile is mine; I made it.” 10 So I am against you and your Nile; and I will make the land of Egypt a totally desolate waste from Migdol to S’venah, all the way to the border of Ethiopia. 11 No human foot will pass through it, and no animal foot will pass through it; it will be uninhabited for forty years. 12 Yes, I will make the land of Egypt desolate, even when compared with other desolate countries, likewise her cities in comparison with other ruined cities; they will be desolate forty years. I will scatter the Egyptians among the nations and disperse them through the countries.’
13 “For this is what Adonai Elohim says: ‘At the end of forty years I will gather the Egyptians from the peoples where they were scattered — 14 I will restore the fortunes of Egypt and cause them to return to the land of their origin, Patros. But there they will be a humble kingdom, 15 the humblest of kingdoms. It will never again dominate other nations; I will reduce them, so that they never again rule other nations. 16 Moreover, they will no longer be a source of confidence for Isra’el to turn to; rather, it will only bring to mind their guilt in having turned to them before. Then they will know that I am Adonai Elohim.’”
17 On the first day of the first month of the twenty-seventh year, the word of Adonai came to me: 18 “Human being, N’vukhadretzar king of Bavel had his army mount a massive expedition against Tzor; [the loads of dirt they carried] made every head bald and every shoulder raw; yet neither he nor his army derived any benefit from Tzor out of this expedition against it. 19 Therefore Adonai Elohim says, ‘I will give the land of Egypt to N’vukhadretzar king of Bavel. He will carry off its riches, take its spoil and its prey; and these will be the wages for his army. 20 I am giving him the land of Egypt as his wages for which he worked, because they were working for me,’ says Adonai Elohim. 21 ‘When that day comes I will cause power to return to the house of Isra’el, and I will enable you [Yechezk’el] to open your mouth among them. Then they will know that I am Adonai.’”
30 The word of Adonai came to me: 2 “Human being, prophesy; say that Adonai Elohim says,
‘Wail, “Oh no! It’s today!”
3 For the day is near,
the Day of Adonai, a day of clouds,
the time of the Goyim.
4 The sword will come against Egypt,
and Ethiopia will be in anguish,
when the slain fall in Egypt,
when they take away her wealth,
and her foundations are torn down.
5 Ethiopia, Put and Lud,
all the mixed population and Kuv,
and the people of allied lands
will die by the sword with them.’
6 “Adonai says this:
‘Those supporting Egypt will fall;
its arrogant power will be brought down;
from Migdol to S’venah they will die by the sword,’
says Adonai Elohim.
7 “They will be desolate even when compared with other desolate countries, likewise her cities in comparison with other ruined cities. 8 They will know that I am Adonai when I set fire to Egypt, and those supporting it are destroyed. 9 When that day comes, I will send out messengers in ships to terrify the unsuspecting Ethiopians; and anguish will overcome them on the day of Egypt. Yes, here it comes!
10 “Adonai Elohim says:
‘I will destroy the hordes of Egypt
through N’vukhadretzar king of Bavel.
11 He and his people, the most barbarous of the nations,
will be brought in to ravage the land.
They will unsheathe their swords against Egypt
and fill the land with corpses.
12 I will dry up the streams of the Nile
and sell the land to the wicked.
Through the power of foreigners I will make the land
and all that is in it desolate.
I, Adonai, have spoken.’
13 “Here is what Adonai Elohim says:
‘I will destroy the idols,
make the false gods in Nof cease to exist.
No longer will there be a prince from the land of Egypt;
I will put fear in the land of Egypt,
14 desolate Patros, set fire to Tzo‘an,
execute judgements in No,
15 pour my fury on Seen the stronghold of Egypt,
and destroy the hordes of No.
16 Yes, I will set fire to Egypt;
Seen will writhe in anguish;
No will be torn apart;
enemies will attack Nof in broad daylight.
17 The young men of On and Pi-Veset
will die by the sword,
while the cities themselves
will go into captivity.
18 At T’chafn’ches the day will grow dark
when I break the yokes of Egypt there,
and the pride she takes in her power ceases.
A cloud will cover her,
and her daughters will go into captivity.
19 Thus will I execute judgments on Egypt.
Then they will know that I am Adonai.’”
20 On the seventh day of the first month of the eleventh year, the word of Adonai came to me: 21 “Human being, I have broken the arm of Pharaoh king of Egypt; it has not been bound up with dressings and bandages, so that it can heal and become strong enough again to wield the sword. 22 Therefore Adonai Elohim says this: ‘I am against Pharaoh king of Egypt. I will break his arms, both the sound one and the broken one, and I will make the sword fall from his hand. 23 I will scatter the Egyptians among the nations and disperse them throughout the countries. 24 I will strengthen the arms of the king of Bavel and put my sword in his hand; but I will break the arms of Pharaoh; he will groan like a man mortally wounded. 25 Yes, I will hold up the arms of the king of Bavel; but the arms of Pharaoh will droop. They will know that I am Adonai when I put my sword in the hand of the king of Bavel, and he stretches it out over the land of Egypt. 26 Yes, I will scatter the Egyptians among the nations and disperse them throughout the countries; and they will know that I am Adonai.’”
31 On the first day of the third month of the eleventh year, the word of Adonai came to me: 2 “Human being, say to Pharaoh king of Egypt and to his hordes:
‘Whom are you like in your greatness?
3 Like Ashur, a cedar in the L’vanon.
It had beautiful branches, dense foliage,
its tall crown surrounded by leafy boughs.
4 The water nourished it; the deep made it grow,
sending its rivers round the place where it was planted,
sending its streams to all the trees in the fields.
5 So it grew taller than any other tree,
its branches grew in number and spread far and wide,
for it had plenty of water to make them grow.
6 In its boughs all the birds of the air had their nests,
beneath its branches all the wild animals gave birth to their young,
and all great nations lived in its shade.
7 It was beautiful in its greatness and the length of its branches,
because its roots went down to plenty of water.
8 No cedar in God’s garden was like it,
no cypress tree could compare with its boughs,
no chestnut tree could rival its branches,
no tree in God’s garden could match its beauty.
9 I made it so beautiful, with its many branches;
all trees in ‘Eden, God’s garden, envied it.’
10 “Therefore here is what Adonai Elohim says: ‘Because you are so tall, because he has lifted his crown above the leafy boughs, because he has grown so arrogant about his height, 11 I am handing him over to the mightiest of the nations, who will certainly deal with him as his wickedness deserves; I reject him. 12 Foreigners, the most barbarous of the nations, will destroy him and leave him lying where he is. His branches will lie fallen on the mountains and in the valleys, his boughs will lie broken in all the rivers of the land, and all the peoples of the earth will withdraw from his shade and leave him. 13 All the birds will settle on his fallen trunk, and all the wild animals will be on his branches. 14 This is to warn all the trees growing near water not to grow so tall, not to lift their crowns above the leafy boughs, and all that take up water not to reach up in their height.
For they are all given over to death,
to the depths of the underworld,
along with human beings,
with those who descend to the pit.’
15 “Here is what Adonai Elohim says:
‘On the day he descended to Sh’ol,
I caused the abyss to mourn
and cover itself for him;
I held back its rivers,
so that its deep waters were stopped.
I made the L’vanon mourn for him,
and all the field trees withered because of him.
16 At the sound of his fall
I made the nations shake,
when I hurled him down to Sh’ol
with those who descend to the pit.
All the trees of ‘Eden,
the pick of the best in the L’vanon,
all that take up water,
were consoled in the underworld.
17 They descended with him to Sh’ol
to those who were killed by the sword,
to those who were his fighting arm,
those among the nations who lived in his shade.
18 Which of the trees of ‘Eden
was your equal in glory or size?
Yet you will be brought down to the underworld
along with the trees of ‘Eden.
You will lie there among the uncircumcised,
with those killed by the sword.
This is Pharaoh and his hordes,’
says Adonai Elohim.”
32 On the first day of the twelfth month of the twelfth year, the word of Adonai came to me: 2 “Human being, raise a lament for Pharaoh king of Egypt; say to him,
‘You compared yourself to a lion among the nations;
In fact, you are more like a crocodile in the lakes.
You burst out of your streams,
churn the water with your feet
and foul their streams.’
3 “So here is what Adonai Elohim says:
‘With many nations assembled,
I will spread my net over you,
and they will haul you up in my dragnet.
4 Then I will throw you on the shore,
hurl you into an open field,
make all the birds in the air settle on you
and let the animals of the whole earth eat their fill of you.
5 I will leave your flesh on the mountains
and fill the valleys with your rotting carcass.
6 I will drench the land in which you swim
with your blood, as far as the mountains;
the waterways will be full of you.
7 When I extinguish you, I will cover the sky
and make its stars black;
I will cover the sun with a cloud,
and the moon will not give its light.
8 All the shining lights in the sky
I will darken above you;
I will spread darkness over your land,’
says Adonai Elohim.
9 “‘I will anger many peoples
when I bring your destroyed ones
in among the nations,
into countries you have not known.
10 I will make many peoples aghast at you;
their kings will shudder in horror over you
when I brandish my sword before them.
On the day of your downfall
they will tremble continuously,
each man in fear of his life.’
11 “For Adonai Elohim says this:
‘The sword of the king of Bavel
will come against you.
12 With the swords of the warriors
I will cause your hordes to fall.
They are all the most barbarous of the nations,
and they will shatter the glory of Egypt —
all its hordes will be destroyed.
13 I will destroy all her cattle
beside her plentiful waters.
No human foot will trouble them again,
nor the hoof of any animal.
14 Then I will make their water clear
and cause their streams to flow like oil,’
says Adonai Elohim.
15 ‘When I make the land of Egypt a ruined waste,
a land stripped of all that filled it;
when I strike all those who live there;
they will know that I am Adonai.
16 This is the lament that they will raise;
the daughters of the nations will use it to mourn;
they will chant it for Egypt and all its hordes,’
says Adonai Elohim.”
17 On the fifteenth day of the month in the twelfth year, the word of Adonai came to me:
18 “Human being, wail for the hordes of Egypt;
send them with the daughters of mighty nations
down to the underworld,
with those who descend to the pit.
19 Are you more beautiful than the others?
Go down, lie with the uncircumcised dead!
20 They will fall among those killed by the sword;
she is given to the sword; pull her down with her hordes.
21 From the depths of Sh’ol the mightiest warriors
will speak of him with those who helped him.
They went down; they lie still,
the uncircumcised, killed by the sword.
22 “Ashur is there with her hordes;
their graves are all around them,
all of them slain, killed by the sword.
23 Their graves are in the deepest parts of the pit,
her hordes are all around her grave,
all of them slain, killed by the sword,
those who terrorized the land of the living.
24 “‘Eilam is there, with her hordes around her grave,
all of them slain, killed by the sword,
descended uncircumcised to the underworld,
those who terrorized the land of the living;
they bear their shame together with those
who descended to the pit.
25 They have given her a bed among the slain with her hordes;
her graves are all around them,
all of them uncircumcised, killed by the sword,
because they terrorized the land of the living;
they bear their shame with those who descended to the pit;
they are put among those who were slain.
26 “Meshekh and Tuval with her horde is there,
her graves are all around them,
all of them uncircumcised, killed by the sword,
because they terrorized the land of the living.
27 They do not lie with the fallen warriors
of the uncircumcised who descended to Sh’ol
with their weapons of war,
their swords laid under their heads,
and their crimes upon their bones;
because these warriors terrorized the land of the living.
28 But you will lie broken among the uncircumcised,
with those who were killed by the sword.
29 “There is Edom, her kings and all her princes,
who, despite all their power, are laid with those
who were killed by the sword, with the uncircumcised,
with those who descended to the pit.
30 “There are all the princes of the north, all of them,
and the Tzidoni, who descended with the slain,
ashamed of all the terror they caused by their power;
they lie uncircumcised with those killed by the sword,
bearing their shame with those who descended to the pit.
31 “All of these Pharaoh will see,
and he will be consoled about his hordes,
Pharaoh and all his army, slain by the sword,”
says Adonai Elohim.
32 “For I have put my terror in the land of the living,
and he will lie among the uncircumcised,
with those killed by the sword,
Pharaoh and all his hordes,”
says Adonai Elohim.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.