Exodus 33
Good News Translation
The Lord Orders Israel to Leave Mount Sinai
33 (A)The Lord said to Moses, “Leave this place, you and the people you brought out of Egypt, and go to the land that I promised to give to Abraham, Isaac, and Jacob and to their descendants. 2 I will send an angel to guide you, and I will drive out the Canaanites, the Amorites, the Hittites, the Perizzites, the Hivites, and the Jebusites. 3 You are going to a rich and fertile land. But I will not go with you myself, because you are a stubborn people, and I might destroy you on the way.”
4 When the people heard this, they began to mourn and did not wear jewelry any more. 5 For the Lord had commanded Moses to tell them, “You are a stubborn people. If I were to go with you even for a moment, I would completely destroy you. Now take off your jewelry, and I will decide what to do with you.” 6 So after they left Mount Sinai, the people of Israel no longer wore jewelry.
The Tent of the Lord's Presence
7 Whenever the people of Israel set up camp, Moses would take the sacred Tent and put it up some distance outside the camp. It was called the Tent of the Lord's presence, and anyone who wanted to consult the Lord would go out to it. 8 Whenever Moses went out there, the people would stand at the door of their tents and watch Moses until he entered it. 9 After Moses had gone in, the pillar of cloud would come down and stay at the door of the Tent, and the Lord would speak to Moses from the cloud. 10 As soon as the people saw the pillar of cloud at the door of the Tent, they would bow down. 11 The Lord would speak with Moses face-to-face, just as someone speaks with a friend. Then Moses would return to the camp. But the young man who was his helper, Joshua son of Nun, stayed in the Tent.
The Lord Promises to Be with His People
12 Moses said to the Lord, “It is true that you have told me to lead these people to that land, but you did not tell me whom you would send with me. You have said that you know me well and are pleased with me. 13 Now if you are, tell me your plans, so that I may serve you and continue to please you. Remember also that you have chosen this nation to be your own.”
14 The Lord said, “I will go with you, and I will give you victory.”
15 Moses replied, “If you do not go with us, don't make us leave this place. 16 How will anyone know that you are pleased with your people and with me if you do not go with us? Your presence with us will distinguish us from any other people on earth.”
17 The Lord said to Moses, “I will do just as you have asked, because I know you very well and I am pleased with you.”
18 Then Moses requested, “Please, let me see the dazzling light of your presence.”
19 (B)The Lord answered, “I will make all my splendor pass before you and in your presence I will pronounce my sacred name. I am the Lord, and I show compassion and pity on those I choose. 20 I will not let you see my face, because no one can see me and stay alive, 21 but here is a place beside me where you can stand on a rock. 22 When the dazzling light of my presence passes by, I will put you in an opening in the rock and cover you with my hand until I have passed by. 23 Then I will take my hand away, and you will see my back but not my face.”
2 Mosebok 33
Svenska 1917
33 Och HERREN sade till Mose: »Upp, drag åstad härifrån med folket som du har fört upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.'
2 Jag skall sända en ängel framför dig och förjaga kananéerna, amoréerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,
3 för att du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Ty eftersom du är ett hårdnackat folk, vill jag icke själv draga upp med dig; jag kunde då förgöra dig under vägen.»
4 När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig.
5 Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.»
6 Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.
7 Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret; och han kallade det »uppenbarelsetältet». Och var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.
8 Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.
9 Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.
10 Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.
11 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.
12 Och Mose sade till HERREN: »Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.'
13 Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk.»
14 Han sade: »Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?»
15 Han svarade honom: »Om du icke själv vill gå med, så låt oss alls icke draga upp härifrån.
16 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk på jorden?»
17 HERREN svarade Mose: »Vad du nu har begärt skall jag ock göra; ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn.»
18 Då sade han: »Låt mig alltså se din härlighet.»
19 Han svarade: »Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.
20 Ytterligare sade han: »Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.»
21 Därefter sade HERREN: »Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan.
22 När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till dess jag har gått förbi.
23 Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.»
Good News Translation® (Today’s English Version, Second Edition) © 1992 American Bible Society. All rights reserved. For more information about GNT, visit www.bibles.com and www.gnt.bible.
