Exodus 32
English Standard Version
The Golden Calf
32 When the people saw that Moses (A)delayed to come down from the mountain, the people gathered themselves together to Aaron and said to him, (B)“Up, make us gods who shall (C)go before us. As for this Moses, the man who brought us up out of the land of Egypt, we do not know what has become of him.” 2 So Aaron said to them, “Take off the (D)rings of gold that are in the ears of your wives, your sons, and your daughters, and bring them to me.” 3 So all the people took off the rings of gold that were in their ears and brought them to Aaron. 4 (E)And he received the gold from their hand and fashioned it with a graving tool and made a golden[a] calf. And they said, (F)“These are your gods, O Israel, who brought you up out of the land of Egypt!” 5 When Aaron saw this, he built an altar before it. And Aaron (G)made a proclamation and said, “Tomorrow shall be a feast to the Lord.” 6 And they rose up early the next day and offered burnt offerings and brought peace offerings. And (H)the people sat down to eat and drink and rose up (I)to play.
7 And the Lord said to Moses, (J)“Go down, for your people, whom you brought up out of the land of Egypt, have (K)corrupted themselves. 8 They have turned aside quickly out of the way that (L)I commanded them. They have made for themselves a golden calf and have worshiped it and sacrificed to it and said, ‘These are your gods, O Israel, who brought you up out of the land of Egypt!’” 9 And the Lord said to Moses, “I have seen this people, and behold, (M)it is a stiff-necked people. 10 Now therefore (N)let me alone, that (O)my wrath may burn hot against them and (P)I may consume them, in order that (Q)I may make a great nation of you.”
11 But (R)Moses implored the Lord his God and said, “O Lord, why does your wrath burn hot against your people, whom you have brought out of the land of Egypt with great power and with a mighty hand? 12 (S)Why should the Egyptians say, ‘With evil intent did he bring them out, to kill them in the mountains and to consume them from the face of the earth’? Turn from your burning anger and (T)relent from this disaster against your people. 13 Remember Abraham, Isaac, and Israel, your servants, to whom you (U)swore by your own self, and said to them, (V)‘I will multiply your offspring as the stars of heaven, and all this land that I have promised I will give to your offspring, and they shall inherit it forever.’” 14 And the Lord (W)relented from the disaster that he had spoken of bringing on his people.
15 Then (X)Moses turned and went down from the mountain with the (Y)two tablets of the testimony in his hand, tablets that were written on both sides; on the front and on the back they were written. 16 (Z)The tablets were the work of God, and the writing was the writing of God, engraved on the tablets. 17 When (AA)Joshua heard the noise of the people as they shouted, he said to Moses, “There is a noise of war in the camp.” 18 But he said, “It is not the sound of (AB)shouting for victory, or the sound of the cry of defeat, but the sound of singing that I hear.” 19 And as soon as he came near the camp and (AC)saw the calf and the dancing, Moses' anger burned hot, and he threw the tablets out of his hands and broke them at the foot of the mountain. 20 He took the calf that they had made and burned it with fire and ground it to powder and scattered it on the water and made the people of Israel drink it.
21 And Moses said to Aaron, (AD)“What did this people do to you that you have brought such a great sin upon them?” 22 And Aaron said, “Let not the anger of my lord burn hot. (AE)You know the people, that they are set on evil. 23 For (AF)they said to me, ‘Make us gods who shall go before us. As for this Moses, the man who brought us up out of the land of Egypt, we do not know what has become of him.’ 24 So (AG)I said to them, ‘Let any who have gold take it off.’ So they gave it to me, and I threw it into the fire, and out came this calf.”
25 And when Moses saw that the people had broken loose (for Aaron had let them break loose, (AH)to the derision of their enemies), 26 then Moses stood in the gate of the camp and said, “Who is on the Lord's side? Come to me.” And all the sons of Levi gathered around him. 27 And he said to them, “Thus says the Lord God of Israel, ‘Put your sword on your side each of you, and go to and fro from gate to gate throughout the camp, and each of you (AI)kill his brother and his companion and his neighbor.’” 28 And the sons of Levi did according to the word of Moses. And that day about three thousand men of the people fell. 29 And Moses said, “Today you have been (AJ)ordained for the service of the Lord, each one at the cost of his son and of his brother, so that he might bestow a blessing upon you this day.”
30 The next day Moses said to the people, (AK)“You have sinned a great sin. And now I will go up to the Lord; (AL)perhaps I can make atonement for your sin.” 31 So Moses returned to the Lord and said, “Alas, (AM)this people has sinned a great sin. They have (AN)made for themselves gods of gold. 32 But now, if (AO)you will forgive their sin—but if not, please (AP)blot me out of (AQ)your book that you have written.” 33 But the Lord said to Moses, (AR)“Whoever has sinned against me, I will blot out of my book. 34 (AS)But now go, lead the people to the place about which I have spoken to you; (AT)behold, my angel shall go before you. Nevertheless, in the day when I visit, I will visit their sin upon them.”
35 Then the Lord sent a plague on the people, because they made the calf, the one that Aaron made.
Footnotes
- Exodus 32:4 Hebrew cast metal; also verse 8
2 Moseboken 32
Svenska Folkbibeln 2015
Guldkalven
32 (A) När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.”[a] 2 Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.”
3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. 4 (B) Han tog emot guldet och formade det med en mejsel[b] och gjorde av det en gjuten[c] kalv[d]. Och de sade: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 5 När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: ”I morgon är det en Herrens högtid.” 6 (C) Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.[e]
7 (D) Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 9 Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk.”
11 (E) Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 (F) Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 (G) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt.”
14 (H) Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
15 (I) Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. 16 (J) Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
17 Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: ”Det hörs krigsrop i lägret.” 18 Men han svarade:
”Det är inte ljudet av segerrop,
och inte ljudet av nederlag.
Ljudet av sång är vad jag hör.”
19 (K) När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. 20 (L) Och han tog kalven som de hade gjort, brände den i eld, krossade den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels barn dricka[f] det. 21 Och Mose sade till Aron: ”Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?” 22 Aron svarade: ”Var inte vred, herre! Du vet själv att folket är ont. 23 De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. 24 Då sade jag till dem: Den som har guld ska ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv.”
25 Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. 26 Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: ”Alla som tillhör Herren ska komma hit till mig!” Då samlades alla leviterna kring honom, 27 (M) och han sade till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Alla ska spänna på sig svärdet och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting.” 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 29 Och Mose sade: ”Invig er i dag[g] till Herrens tjänst, eftersom ni har stått emot era egna söner och bröder. Så ska han i dag ge er sin välsignelse.”
30 Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 (N) Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.”
33 (O) Men Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd.”
35 Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
Footnotes
- 32:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:40.
- 32:4 formade det med en mejsel Annan översättning: ”knöt in det i en säck”.
- 32:4 gjuten Troligen guldplätering över trästomme eftersom guldkalven senare brändes (vers 20).
- 32:4 kalv En ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 2 Kung 12:28f.
- 32:6 Citeras av Paulus i 1 Kor 10:7.
- 32:20 brände … krossade … strödde … drick aEn total utplåning av guldkalven. Ett liknande sätt att totalt förinta en gudabild beskrivs i en ugaritisk text.
- 32:29 Invig er i dag Andra handskrifter: ”Ni har i dag invigt er”. Se 5 Mos 33:9.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation