Exodus 1
New King James Version
Israel’s Suffering in Egypt
1 Now (A)these are the names of the children of Israel who came to Egypt; each man and his household came with Jacob: 2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah; 3 Issachar, Zebulun, and Benjamin; 4 Dan, Naphtali, Gad, and Asher. 5 All those [a]who were descendants of Jacob were (B)seventy[b] persons (for Joseph was in Egypt already). 6 And (C)Joseph died, all his brothers, and all that generation. 7 (D)But the children of Israel were fruitful and increased abundantly, multiplied and [c]grew exceedingly mighty; and the land was filled with them.
8 Now there arose a new king over Egypt, (E)who did not know Joseph. 9 And he said to his people, “Look, the people of the children of Israel are more and (F)mightier than we; 10 (G)come, let us (H)deal shrewdly with them, lest they multiply, and it happen, in the event of war, that they also join our enemies and fight against us, and so go up out of the land.” 11 Therefore they set taskmasters over them (I)to afflict them with their (J)burdens. And they built for Pharaoh (K)supply cities, Pithom (L)and Raamses. 12 But the more they afflicted them, the more they multiplied and grew. And they were in dread of the children of Israel. 13 So the Egyptians made the children of Israel (M)serve with [d]rigor. 14 And they (N)made their lives bitter with hard bondage—(O)in mortar, in brick, and in all manner of service in the field. All their service in which they made them serve was with rigor.
15 Then the king of Egypt spoke to the (P)Hebrew midwives, of whom the name of one was Shiphrah and the name of the other Puah; 16 and he said, “When you do the duties of a midwife for the Hebrew women, and see them on the birthstools, if it is a (Q)son, then you shall kill him; but if it is a daughter, then she shall live.” 17 But the midwives (R)feared God, and did not do (S)as the king of Egypt commanded them, but saved the male children alive. 18 So the king of Egypt called for the midwives and said to them, “Why have you done this thing, and saved the male children alive?”
19 And (T)the midwives said to Pharaoh, “Because the Hebrew women are not like the Egyptian women; for they [e]are lively and give birth before the midwives come to them.”
20 (U)Therefore God dealt well with the midwives, and the people multiplied and [f]grew very mighty. 21 And so it was, because the midwives feared God, (V)that He [g]provided households for them.
22 So Pharaoh commanded all his people, saying, (W)“Every son who is [h]born you shall cast into the river, and every daughter you shall save alive.”
Footnotes
- Exodus 1:5 Lit. who came from the loins of
- Exodus 1:5 DSS, LXX seventy-five; cf. Acts 7:14
- Exodus 1:7 became very numerous
- Exodus 1:13 harshness
- Exodus 1:19 have vigor of life, bear quickly, easily
- Exodus 1:20 became very numerous
- Exodus 1:21 gave them families
- Exodus 1:22 Sam., LXX, Tg. add to the Hebrews
2 Mosebok 1
Svenska 1917
1 Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4 Dan och Naftali, Gad och Aser.
5 Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
7 Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8 Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
9 Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»
11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
16 han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»
17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»
19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»
20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
