Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden[a] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. (A) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,[b] (B) och Mose steg upp till Gud.

Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: (C) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar[c] och fört er till mig. (D) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom[d], för hela jorden är min. (E) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk[e]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. (F) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. 10 (G) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. 11 De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

12 Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. 13 (H) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet[f] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

14 Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. 15 Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”

16 (I) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 (J) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. 18 (K) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. 21 (L) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. 22 Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

23 Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” 24 Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” 25 Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

Footnotes

  1. 19:1 tredje månaden   Maj-juni 1446 f Kr, några dagar före pingst. Därför firas pingsten i senare judisk tradition även till minne av laggivningen på berget Sinai (jfr not till Apg 2:1).
  2. 19:2 Sinai … berget   Flera toppar har föreslagits som berget Sinai. Det äldsta förslaget, med anor från NT:s tid, är Jebel Musa nära Sinaihalvöns sydspets. Andra förslag ligger längre norrut eller öster om Akabaviken (t ex Jabal al-Lawz i Saudiarabien, jfr Gal 4:25 med not).
  3. 19:4 örnvingar   Bibelns ”örn” (hebr. nésher) syftar troligen på den örnliknande gåsgamen, som för egyptierna var en nationell skyddssymbol som fanns avbildad på faraos krona.
  4. 19:5 dyrbara egendom   Hebr. segulá användes om privat egendom (1 Krön 29:3), men även om en person som stod särskilt nära sin överordnade (kung eller gud).
  5. 19:6 ett rike av präster och ett heligt folk   Citeras i 1 Petr 2:9, Upp 1:6, 5:10.
  6. 19:13 jubelhornet   Hebr. yovél syftar på ett horn från en bagge (jfr 3 Mos 25:9f, Jos 6:4f).

Förbund vid Sinai

(19:1—24:18)

Gud uppenbarar sig vid Sinai och kallar folket att möta honom på berget

19 Israeliterna nådde fram till Sinaiöknen tre månader efter det att de hade lämnat Egypten, just på den dagen. Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till Sinaiöknen och till foten av berget Sinai och slog läger där framför berget. Mose gick upp till Gud, och Herren kallade på honom från berget och sa:

”Detta ska du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: ’Ni har sett allt jag gjorde med egypterna och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. Om ni nu vill lyda mig och hålla mitt förbund, ska ni vara min egendom bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. Ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.’ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”

Mose vände tillbaka och sammankallade alla de äldste bland folket och talade om för dem vad Herren hade befallt honom att säga.

Alla var fullständigt eniga och svarade: ”Vi ska göra allt som Herren begär av oss.” Mose återvände till Herren med folkets svar.

Då sa Herren till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett kompakt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.” När Mose hade återvänt till Herren med folkets svar, 10 sa Herren till honom: ”Gå nu ner och låt folket helga sig idag och imorgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder. 11 I övermorgon ska de vara beredda när Herren stiger ner på berget Sinai inför deras ögon. 12 Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: ’Ni får inte gå upp på berget eller för nära dess fot. Den som rör vid berget ska dödas. 13 Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas till döds. Varken människor och djur som gör det får leva.’ När vädurshornet ljuder, ska de gå upp på berget[a].”

14 Mose gick då ner till folket och lät folket helga sig och de tvättade sina kläder. 15 Han sa till dem: ”Förbered er för i övermorgon och ha inget sexuellt umgänge.”

Folkets olydnad

16 På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. 17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. 18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. 19 Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. 20 När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.

21 Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. 22 Till och med prästerna[b], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”

23 Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”

24 Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”

25 Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem[c].

Footnotes

  1. 19:13 Se 3:12
  2. 19:22 De äldste i Israel fungerade som präster på den tiden. Prästerna i helgedomen utsågs först i 28:1.
  3. 19:25 Innebörden av versens slut är osäker i grundtexten (detta finns inte med).