2 Moseboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Gud kallar Mose
Mose föds
2 Vid denna tid gifte sig ett par som båda tillhörde Levi stam. 2 Hon blev gravid och födde en son som hon märkte var vacker. Hon gömde honom i tre månader. 3 Men när hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av papyrus och tätade den med jordbeck och tjära. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden. 4 Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.
5 En prinsessa, en av faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken grät och hon blev rörd. ”Det måste vara ett av de hebreiska barnen”, sa hon.
7 Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: ”Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att amma barnet åt dig?” 8 ”Ja, gör det!” svarade prinsessan. Då gick flickan och hämtade pojkens mamma. 9 ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig”, sa prinsessan, ”så ska jag betala dig för det.” Då tog kvinnan hand om barnet och ammade honom.
10 När han blivit äldre, gick hon till faraos dotter med honom och han blev adopterad som prinsessans son. Prinsessan kallade honom Mose[a], för hon sa: ”Jag har dragit upp honom ur vattnet.”
Mose flyr till Midjan
11 En dag när Mose redan var vuxen, besökte han sina landsmän och såg på hur de slet och arbetade. Han fick också se hur en egypter slog ner en hebré, en från hans eget folk. 12 Mose såg sig omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptern och gömde hans kropp i sanden.
13 Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två hebréer som råkat i slagsmål. Han sa då till angriparen: ”Varför slår du en av ditt eget folk?”
14 Men mannen svarade. ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?” När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd. 15 Farao fick också höra talas om saken och ville döda Mose. Men Mose flydde därför bort till midjaniternas land.
En gång vilade han vid en brunn. 16 Prästen i Midjans land hade sju döttrar, som då hade kommit för att vattna sin fars får. 17 Men några herdar försökte mota bort dem. Då hjälpte Mose dem och gav fåren vatten.
18 När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: ”Hur kommer det sig att ni är tillbaka så tidigt idag?” 19 ”Det var en egypter där som försvarade oss mot herdarna”, förklarade de. ”Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren.” 20 ”Men var har ni gjort av honom?” frågade deras far. ”Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss.”
21 Mose gick med på att bli kvar hos mannen, och Reguel gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 Hon födde en son, som Mose gav namnet Gershom[b], för han sa: ”Jag är en främling i ett främmande land.”
23 Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och klagade under slaveriet. Deras rop steg upp till Gud. 24 När Gud hörde deras klagan tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Gud såg på israeliterna och tog sig an dem.
Read full chapter
Exodus 2
English Standard Version
The Birth of Moses
2 Now a (A)man from the house of Levi went and took as his wife a Levite woman. 2 The woman conceived and bore a son, and (B)when she saw that he was a fine child, she hid him three months. 3 When she could hide him no longer, she took for him a basket made of bulrushes[a] and daubed it with bitumen and pitch. She put the child in it and placed it among the (C)reeds by the river bank. 4 And (D)his sister stood at a distance to know what would be done to him. 5 Now the daughter of Pharaoh came down to bathe at the river, while her young women walked beside the river. She saw the basket among the reeds and sent her servant woman, and she took it. 6 When she opened it, she saw the child, and behold, the baby was crying. She took pity on him and said, “This is one of the Hebrews' children.” 7 Then his sister said to Pharaoh's daughter, “Shall I go and call you a nurse from the Hebrew women to nurse the child for you?” 8 And Pharaoh's daughter said to her, “Go.” So the girl went and called the child's mother. 9 And Pharaoh's daughter said to her, “Take this child away and nurse him for me, and I will give you your wages.” So the woman took the child and nursed him. 10 When the child grew older, she brought him to Pharaoh's daughter, and he became (E)her son. She named him Moses, “Because,” she said, “I (F)drew him out of the water.”[b]
Moses Flees to Midian
11 One day, (G)when Moses had grown up, he went out to his people and looked on their (H)burdens, and he saw an Egyptian beating a Hebrew, one of his people.[c] 12 He looked this way and that, and seeing no one, he (I)struck down the Egyptian and hid him in the sand. 13 When (J)he went out the next day, behold, two Hebrews were struggling together. And he said to the man in the wrong, “Why do you strike your companion?” 14 He answered, (K)“Who made you a prince and a judge over us? Do you mean to kill me as you killed the Egyptian?” Then Moses was afraid, and thought, “Surely the thing is known.” 15 When Pharaoh heard of it, he sought to kill Moses. But (L)Moses fled from Pharaoh and stayed in the land of Midian. And he sat down by (M)a well.
16 Now the (N)priest of Midian had seven daughters, and (O)they came and drew water and filled the troughs to water their father's flock. 17 The shepherds came and drove them away, but Moses stood up and saved them, and (P)watered their flock. 18 When they came home to their father (Q)Reuel, he said, “How is it that you have come home so soon today?” 19 They said, “An Egyptian delivered us out of the hand of the shepherds and even drew water for us and (R)watered the flock.” 20 He said to his daughters, “Then where is he? Why have you left the man? Call him, that he may (S)eat bread.” 21 And Moses was content to dwell with the man, and he gave Moses his daughter (T)Zipporah. 22 She gave birth to a son, and he called his name (U)Gershom, for he said, “I have been a (V)sojourner[d] in a foreign land.”
God Hears Israel's Groaning
23 (W)During those many days the king of Egypt died, and the people of Israel (X)groaned because of their slavery and cried out for help. (Y)Their cry for rescue from slavery came up to God. 24 And (Z)God heard their groaning, and God (AA)remembered his covenant with (AB)Abraham, with Isaac, and with Jacob. 25 God (AC)saw the people of Israel—and God (AD)knew.
Read full chapterFootnotes
- Exodus 2:3 Hebrew papyrus reeds
- Exodus 2:10 Moses sounds like the Hebrew for draw out
- Exodus 2:11 Hebrew brothers
- Exodus 2:22 Gershom sounds like the Hebrew for sojourner
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.