Esther 9
New American Standard Bible 1995
The Jews Destroy Their Enemies
9 Now (A)in the twelfth month (that is, the month Adar), on (B)the thirteenth [a]day (C)when the king’s command and edict [b]were about to be executed, on the day when the enemies of the Jews hoped to gain the mastery over them, it was turned to the contrary so that the Jews themselves gained the mastery over those who hated them. 2 (D)The Jews assembled in their cities throughout all the provinces of King Ahasuerus to lay hands on those who sought their harm; and no one could stand before them, (E)for the dread of them had fallen on all the peoples. 3 Even all the princes of the provinces, (F)the satraps, the governors and those who were doing the king’s business [c]assisted the Jews, because the dread of Mordecai had fallen on them. 4 Indeed, Mordecai was great in the king’s house, and his fame spread throughout all the provinces; for the man Mordecai (G)became greater and greater. 5 Thus (H)the Jews struck all their enemies with [d]the sword, killing and destroying; and they did what they pleased to those who hated them. 6 At the citadel in Susa the Jews killed and destroyed five hundred men, 7 and Parshandatha, Dalphon, Aspatha, 8 Poratha, Adalia, Aridatha, 9 Parmashta, Arisai, Aridai and Vaizatha, 10 (I)the ten sons of Haman the son of Hammedatha, the Jews’ enemy; but (J)they did not lay their hands on the plunder.
11 On that day the number of those who were killed at the citadel in Susa [e]was reported to the king. 12 The king said to Queen Esther, “The Jews have killed and destroyed five hundred men and the ten sons of Haman at the citadel in Susa. What then have they done in the rest of the king’s provinces! (K)Now what is your petition? It shall even be granted you. And what is your further request? It shall also be done.” 13 Then said Esther, “If it pleases the king, (L)let tomorrow also be granted to the Jews who are in Susa to do according to the edict of today; and let Haman’s ten sons be hanged on the gallows.” 14 So the king commanded that it should be done so; and an edict was issued in Susa, and Haman’s ten sons were hanged. 15 The Jews who were in Susa assembled also on the fourteenth day of the month Adar and killed (M)three hundred men in Susa, but (N)they did not lay their hands on the plunder.
16 Now (O)the rest of the Jews who were in the king’s provinces (P)assembled, to defend their lives and [f]rid themselves of their enemies, and kill 75,000 of those who hated them; but they did not lay their hands on the plunder. 17 This was done on (Q)the thirteenth day of the month Adar, and (R)on the fourteenth [g]day they rested and made it a day of feasting and rejoicing.
18 But the Jews who were in Susa (S)assembled on the thirteenth and (T)the fourteenth [h]of the same month, and they rested on the fifteenth [i]day and made it a day of feasting and rejoicing. 19 Therefore the Jews of the rural areas, who live in (U)the rural towns, make the fourteenth day of the month Adar a [j](V)holiday for rejoicing and feasting and (W)sending portions of food to one another.
The Feast of Purim Instituted
20 Then Mordecai recorded these events, and he sent letters to all the Jews who were in all the provinces of King Ahasuerus, both near and far, 21 obliging them to celebrate the fourteenth day of the month Adar, and the fifteenth day [k]of the same month, annually, 22 because on those days the Jews [l]rid themselves of their enemies, and it was a month which was (X)turned for them from sorrow into gladness and from mourning into a [m]holiday; that they should make them days of feasting and rejoicing and (Y)sending portions of food to one another and gifts to the poor.
23 Thus the Jews undertook what they had started to do, and what Mordecai had written to them. 24 For Haman the son of Hammedatha, the Agagite, the adversary of all the Jews, had schemed against the Jews to destroy them and (Z)had cast Pur, that is the lot, to disturb them and destroy them. 25 But (AA)when it came [n]to the king’s attention, he commanded by letter (AB)that his wicked scheme which he had [o]devised against the Jews, (AC)should return on his own head and that he and his sons should be hanged on the [p]gallows. 26 Therefore they called these days Purim after the name of Pur. [q]And (AD)because of the instructions in this letter, both what they had seen in this regard and what had happened to them, 27 the Jews established and [r]made a custom for themselves and for their [s]descendants and for (AE)all those who allied themselves with them, so that [t]they would not fail (AF)to celebrate these two days according to their [u]regulation and according to their appointed time annually. 28 So these days were to be remembered and celebrated throughout every generation, every family, every province and every city; and these days of Purim were not to [v]fail from among the Jews, or their memory [w]fade from their [x]descendants.
29 Then Queen Esther, (AG)daughter of Abihail, with Mordecai the Jew, wrote with full authority to confirm (AH)this second letter about Purim. 30 He sent letters to all the Jews, (AI)to the 127 provinces of the kingdom of Ahasuerus, namely, words of peace and truth, 31 to establish these days of Purim at their appointed times, just as Mordecai the Jew and Queen Esther had established for them, and just as they had established for themselves and for their [y]descendants with [z]instructions (AJ)for their times of fasting and their lamentations. 32 The command of Esther established these [aa]customs for (AK)Purim, and it was written in the book.
Footnotes
- Esther 9:1 Lit day in it
- Esther 9:1 Lit drew near
- Esther 9:3 Lit lifted up
- Esther 9:5 Lit the stroke of
- Esther 9:11 Lit came
- Esther 9:16 Lit have rest from
- Esther 9:17 Lit in it
- Esther 9:18 Lit in it
- Esther 9:18 Lit in it
- Esther 9:19 Lit rejoicing and feasting and a good day and sending
- Esther 9:21 Lit in it
- Esther 9:22 Lit had rest from
- Esther 9:22 Lit good day
- Esther 9:25 Lit before the king, he
- Esther 9:25 Lit schemed
- Esther 9:25 Lit tree
- Esther 9:26 Lit Therefore because of all the words
- Esther 9:27 Lit received
- Esther 9:27 Lit seed
- Esther 9:27 Lit it should not pass away
- Esther 9:27 Lit writing
- Esther 9:28 Lit pass away
- Esther 9:28 Lit end
- Esther 9:28 Lit seed
- Esther 9:31 Lit seed
- Esther 9:31 Lit words
- Esther 9:32 Lit words
Ester 9
Svenska Folkbibeln
Judarnas hämnd
9 På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats att få makt över dem, men nu hade det vänt sig så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan för dem hade kommit över alla folk. 3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, ty fruktan för Mordokaj hade kommit över dem. 4 Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinser, ty denne Mordokaj blev allt mäktigare. 5 Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och tillintetgjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. 6 I Susans borg dödade och tillintetgjorde judarna femhundra män. 7 Parsandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.
11 Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susans borg. 12 Då sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad skall de då inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad är nu din bön? Den skall besvaras. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas." 13 Ester svarade: "Om konungen finner för gott, låt det då också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susan att handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." 14 Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susan och Hamans tio söner blev hängda. 15 De judar som var i Susan samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susan. Men de avstod från plundring.
16 De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. 17 Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. 18 De judar som var i Susan hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. 19 Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid, då de sänder gåvor till varandra av den mat de har tillagat.
Purimfesten
20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, 21 för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar 22 till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.
23 Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. 24 Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 25 Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen. 26 Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem, 27 antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem. 28 Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.
29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. 30 Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike 31 för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop. 32 Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln