Esther 8
Amplified Bible
Mordecai Promoted
8 On that day King Ahasuerus (Xerxes) gave the [a]house of Haman, the enemy of the Jews, to Queen Esther; and Mordecai came before the king, because Esther had disclosed what [[b]relation] he was to her. 2 The king took off his signet ring which he had taken away from Haman, and gave it to Mordecai. And Esther put Mordecai in charge of the house of Haman.
3 Then Esther spoke again to the king and fell down at his feet and wept and implored him to avert the evil plot of Haman the Agagite and his plan which he had devised against the Jews [because the decree to annihilate the Jews was still in effect]. 4 Then the king held out to Esther the golden scepter. So Esther arose and stood before the king. 5 Then she said, “If it pleases the king and if I have found favor before him and the matter is proper in the king’s view and I am pleasing in his sight, let it be written to revoke the letters devised by Haman the son of Hammedatha, the Agagite, which he wrote [in order] to destroy the Jews who are in all the king’s provinces. 6 For how can I endure to see the tragedy that will happen to my people? Or how can I endure to see the destruction of my kindred?” 7 Then King Ahasuerus said to Queen Esther and to Mordecai the Jew, “Behold, I have given Esther the house of Haman, and they have hanged him on the gallows because he stretched out his hand against the Jews.
The King’s Decree Avenges the Jews
8 Also, concerning the Jews, write as you see fit, in the king’s name, and seal it with the king’s signet ring—for a decree which is written in the king’s name and sealed with the king’s signet ring may not be revoked.”
9 So the king’s scribes were called at that time in the third month (that is, the month of Sivan) on the twenty-third day; and it was written in accordance with everything that Mordecai commanded, to the Jews, to the chief rulers (satraps), and the governors and officials of the provinces which extended from India to Ethiopia (Cush), 127 provinces, to every province in its own script (writing), and to every people in their own language and to the Jews according to their script and their language. 10 He wrote [a decree] in the name of King Ahasuerus, and sealed it with the king’s ring, and sent letters by couriers on horseback, riding on the royal [mail] relay horses, the offspring of the racing mares. 11 In it the king granted the Jews who were in every city the right to assemble and to defend their lives; to destroy, to kill, and to annihilate any armed force that might attack them, their little children, and women; and to take the enemies’ goods as plunder, 12 on one day in all the provinces of King Ahasuerus, the thirteenth [day] of the twelfth month (that is, the month of Adar). 13 A copy of the edict was to be issued as a law in every province and as a proclamation to all peoples, so that the Jews would be ready on that day, to avenge themselves on their enemies. 14 So the couriers, who were mounted on the royal relay horses, left quickly, urged on by the king’s command; and the decree was issued at the citadel in Susa [the capital].
15 Then Mordecai departed from the presence of the king in royal apparel of blue and white, with a large crown of gold and with a robe of fine linen and purple wool; and the city of Susa shouted and rejoiced. 16 For [at this time] the Jews had light [a dawn of new hope] and gladness and joy and honor. 17 In each and every province and in each and every city, wherever the king’s command and his decree arrived, the Jews celebrated with gladness and joy, a feast and a holiday. And many among the peoples of the land [c]became Jews, for the fear of the Jews [and their God] had fallen on them.
Footnotes
- Esther 8:1 I.e. all the property and possessions of Haman.
- Esther 8:1 Mordecai was her cousin and guardian (2:7).
- Esther 8:17 Or embraced Judaism.
Ester 8
Svenska 1917
8 Samma dag gav konung Ahasveros åt drottning Ester Hamans, judarnas oväns, hus. Och Mordokai fick tillträde till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var för henne.
2 Och konungen tog av sig ringen, som han hade låtit taga ifrån Haman, och gav den åt Mordokai. Och Ester satte Mordokai över Hamans hus.
3 Och Ester talade ytterligare inför konungen, i det att hon föll ned för hans fötter; hon bönföll honom gråtande, att han skulle avvända agagiten Hamans onda råd och det anslag, som denne hade förehaft mot judarna.
4 Då räckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och trädde fram inför konungen
5 och sade: »Om det så täckes konungen, och om jag har funnit nåd inför honom, och det synes konungen vara riktigt och jag är honom till behag, så må en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev, som innehöllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev för att förgöra judarna i alla konungens hövdingdömen.
6 Ty huru skulle jag kunna uthärda att se den olycka, som eljest träffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?»
7 Då sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: »Se, Hamans hus har jag givit åt Ester, och han själv har blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna.
8 Men utfärden nu ock I en skrivelse angående judarna i konungen namn, såsom I finnen för gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke återkallas.»
9 Så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, på tjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sådan som Mordokai ville, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i hövdingdömena, från Indien ända till Etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna med deras skrift och på deras tungomål.
10 Han utfärdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Därefter kringsände han brev med ilbud till häst, som redo på kungliga travare från stuterierna,
11 att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, som angrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring,
12 detta på en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar.
13 I skrivelsen stod, att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender.
14 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden på de kungliga travarna skyndsamt och med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg.
15 Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.
16 För judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.
17 Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallning och påbud kom, blev glädje och fröjd bland judarna, och de höllo gästabud och högtid. Och många ur de främmande folken blevo judar, ty förskräckelse för judarna hade fallit över dem.
Copyright © 2015 by The Lockman Foundation, La Habra, CA 90631. All rights reserved.
