Esther 7
Amplified Bible
Esther’s Plea
7 So the king and Haman came to drink wine with Esther the queen. 2 And the king said to Esther on the second day also as they drank their wine, “What is your petition, Queen Esther? It shall be granted to you. And what is your request? Even to half of the kingdom, it shall be done.” 3 Then Queen Esther replied, “If I have found favor in your sight, O king, and if it pleases the king, let my life be spared as my petition, and my people [be spared] as my request; 4 for we have been sold, I and my people, to be destroyed, killed and wiped out of existence. Now if we had only been sold as slaves, men and women, I would have remained silent, for our hardship would not be sufficient to burden the king [by even mentioning it].” 5 Then King Ahasuerus (Xerxes) asked Queen Esther, “Who is he, and where is he, who dares to do such a thing?” 6 Esther said, “An adversary and an enemy is Haman, this evil man.” Then Haman became terrified before the king and queen.
Haman Is Hanged
7 Then in his fury, the king stood up from drinking wine and went into the palace garden [to decide what he should do]; but Haman stayed to plead for his life from Queen Esther, for he saw that harm had been determined against him by the king. 8 When the king returned from the palace garden to the place where they were drinking wine, Haman was falling on the couch where Esther was. Then the king said, “Will he even attempt to assault the queen with me in the palace?” As the king spoke those words, the servants covered Haman’s face [in preparation for execution]. 9 Then Harbonah, one of the eunuchs serving the king said, “Now look, there are gallows fifty cubits (75 ft.) high standing at Haman’s house, which Haman made for Mordecai, whose good warning saved the king.” And the king said, “Hang him on it.” 10 So they hanged Haman on the gallows that he had prepared for Mordecai. Then the king’s anger subsided.
Ester 7
Svenska 1917
7 Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
2 Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: »Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas.»
3 Drottning Ester svarade och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
4 Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed.»
5 Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: »Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?»
6 Ester sade: »En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.» Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
7 Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
8 När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
9 Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: »Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn.» Då sade konungen: »Hängen upp honom på den.»
10 Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
Copyright © 2015 by The Lockman Foundation, La Habra, CA 90631. All rights reserved.
