Haman Hanged Instead of Mordecai

So the king and Haman went to dine with Queen Esther. And on the second day, (A)at the banquet of wine, the king again said to Esther, “What is your petition, Queen Esther? It shall be granted you. And what is your request, up to half the kingdom? It shall be done!”

Then Queen Esther answered and said, “If I have found favor in your sight, O king, and if it pleases the king, let my life be given me at my petition, and my people at my request. For we have been (B)sold, my people and I, to be destroyed, to be killed, and to be annihilated. Had we been sold as (C)male and female slaves, I would have held my tongue, although the enemy could never compensate for the king’s loss.”

So King Ahasuerus answered and said to Queen Esther, “Who is he, and where is he, who would dare presume in his heart to do such a thing?”

And Esther said, “The adversary and (D)enemy is this wicked Haman!”

So Haman was terrified before the king and queen.

Then the king arose in his wrath from the banquet of wine and went into the palace garden; but Haman stood before Queen Esther, pleading for his life, for he saw that evil was determined against him by the king. When the king returned from the palace garden to the place of the banquet of wine, Haman had fallen across (E)the couch where Esther was. Then the king said, “Will he also assault the queen while I am in the house?”

As the word left the king’s mouth, they (F)covered Haman’s face. Now (G)Harbonah, one of the eunuchs, said to the king, “Look! (H)The [a]gallows, fifty cubits high, which Haman made for Mordecai, who spoke (I)good on the king’s behalf, is standing at the house of Haman.”

Then the king said, “Hang him on it!”

10 So (J)they (K)hanged Haman on the gallows that he had prepared for Mordecai. Then the king’s wrath subsided.

Footnotes

  1. Esther 7:9 Lit. tree or wood

Hamans död

Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka. När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"

10 Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.