Add parallel Print Page Options

Kungen hedrar Mordokai

1-2 Den natten hade kungen svårt för att sova och lät hämta från biblioteket de krönikor som redogjorde för vad som hänt i hans rike under hans regeringstid. Då råkade han få syn på hur Mordokai hade avslöjat den sammansvärjning som de båda hovmännen Bigetana och Teres hade planlagt mot honom.

På vad sätt har vi belönat Mordokai för detta? frågade kungen sina hovmän.Inte på något sätt, svarade de.

Finns det någon i tjänst här utanför? frågade kungen. Just då hade Haman kommit dit för att be kungen om tillåtelse att få hänga Mordokai i den galge han hade rest.

Haman är där ute, svarade hovmännen.Be honom komma in hit, sa kungen.

När Haman kom in, frågade kungen honom: Vad kan jag som kung göra för någon som jag vill ära och upphöja? Haman tänkte på sig själv och var övertygad om att detta måste gälla honom.

7-8 Han svarade: Ta fram en av de kungliga mantlarna och en av kungens hästar prydd med kungens färger.

Befall sedan någon av kungens främsta furstar att hjälpa till med klädseln och att leda honom genom stadens gator på kungens häst och ropa ut till folket: 'Så här ärar kungen den som han verkligen uppskattar!'

10 Strålande! sa kungen till Haman. Skynda dig nu och ta fram manteln och min häst och gör precis som du har sagt med Mordokai, juden, som tjänstgör vid slottet. Gör allt som du har föreslagit och glöm ingenting!

11 Haman tog då manteln och satte den på Mordokai och satte upp honom på kungens häst och ledde honom genom gatorna i staden och ropade: Det är så här kungen ärar den som han verkligen uppskattar.

12 Sedan återvände Mordokai till sitt arbete, men Haman skyndade sig hem mycket förödmjukad.

13 När han berättade för sin fru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt, sa de till honom: Om Mordokai är jude kommer du aldrig att lyckas med dina planer mot honom. Det är meningslöst att försöka gå emot honom.

14 Medan de fortfarande höll på att diskutera saken, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festen hos drottning Ester.

Den natten kunde konungen icke sova; därför lät han hämta krönikan, där minnesvärda händelser voro upptecknade, och man föreläste ur den för konungen.

Då fann man där skrivet, att Mordokai hade berättat, hurusom Bigetana och Teres, två av de hovmän, som höllo vakt vid tröskeln, hade sökt tillfälle att bära hand på konung Ahasveros.

Konungen frågade: »Vilken ära och upphöjelse har vederfarits Mordokai för detta?» Konungens män, som betjänade honom, svarade: »Intet sådant har vederfarits honom.»

Då sade konungen: »Är någon nu tillstädes på gården?» Och Haman hade just kommit in på den yttre gården till konungshuset för att bedja konungen, att Mordokai måtte bliva upphängd på den påle, som han hade låtit sätta upp för hans räkning.

Så svarade honom då konungens tjänare: »Ja, Haman står därute på gården.» Konungen sade: »Låt honom komma in.»

När då Haman kom in, sade konungen till honom: »Huru skall man göra med den man, som konungen vill ära?» Men Haman tänkte i sitt hjärta: »Vem skulle konungen vilja bevisa ära mer än mig?»

Därför sade Haman till konungen: »Om konungen vill ära någon,

så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på, och på vilkens huvud en kunglig krona är fäst;

och man skall överlämna klädnaden och hästen åt en av konungens förnämsta furstar, och klädnaden skall sättas på den man, som konungen vill ära, och man skall föra honom ridande på hästen fram på den öppna platsen i staden och utropa framför honom: 'Så gör man med den man, som konungen vill ära.'»

10 Då sade konungen till Haman: »Skynda dig att taga klädnaden och hästen, såsom du har sagt, och gör så med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underlåt intet av allt vad du har sagt.»

11 Så tog då Haman klädnaden och hästen och satte klädnaden på Mordokai och förde honom ridande fram på den öppna platsen i staden och utropade framför honom: »Så gör man med den man, som konungen vill ära.»

12 Och Mordokai vände tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud.

13 Och när Haman förtäljde för sin hustru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt honom, sade hans vise män och hans hustru Seres till honom: »Om Mordokai, som du har begynt att stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta för honom.»

14 Medan de ännu så talade med honom, kommo konungens hovmän för att skyndsamt hämta Haman till gästabudet, som Ester hade tillrett.

Honor for Mordecai

That same night, the king simply couldn’t sleep. He had the official royal records brought in, and his young male servants began reading them to the king. They came to the report about Mordecai informing on Bigthan and Teresh. (They were the two royal eunuchs among the guards protecting the king’s doorway, who secretly planned to kill King Ahasuerus.) “What was done to honor and reward Mordecai for this?” the king asked.

His young male servants replied, “Nothing was done for him, sir.”

“Who is that out in the courtyard?” the king asked. (Haman had just entered the outer courtyard of the palace. He had come to tell the king to impale Mordecai on the pole that he had set up for him.)

The king’s servants answered, “That’s Haman standing out in the courtyard, sir.” So the king said, “Have him come in.”

When Haman entered, the king asked him, “What should be done for the man whom the king really wants to honor?”

Haman thought to himself, Whom would the king really want to honor more than me? So Haman said to the king, “Here’s what should be done for the man the king really wants to honor. Have servants bring out a royal robe that the king himself has worn and a horse on which the king himself has ridden. It should have a royal crest on its head. Then hand over the robe and the horse to another man, one of the king’s officials. Have him personally robe[a] the man whom the king really wants to honor and lead him on the horse through the city square. As he goes, have him shout, ‘This is what the king does for the man he really wants to honor!’”

10 Then the king said to Haman, “Hurry, take the robe and the horse just as you’ve said and do exactly that for Mordecai the Jew, who works at the King’s Gate. Don’t leave out a single thing you’ve said!”

11 So Haman took the robe and the horse and put the robe on Mordecai. He led him on horseback through the city square, shouting as he went, “This is what the king does for the man he really wants to honor!” 12 Afterward, Mordecai returned to the King’s Gate, while Haman hurried home feeling great shame, his head covered.

13 Haman told his wife Zeresh and all his friends everything that had happened to him. Both his friends[b] and his wife said to him, “You’ve already begun to lose out to Mordecai. If he is of Jewish birth, you’ll not be able to win against him. You are surely going to lose out to him.”

Haman’s demise

14 They were still discussing this with him when several royal eunuchs arrived. They quickly hurried Haman off to the feast that Esther had prepared.

Footnotes

  1. Esther 6:9 LXX sing robe and lead, cf Heb plural verbs
  2. Esther 6:13 LXX; Heb wise ones

Mordecai Honored

That night the king could not sleep;(A) so he ordered the book of the chronicles,(B) the record of his reign, to be brought in and read to him. It was found recorded there that Mordecai had exposed Bigthana and Teresh, two of the king’s officers who guarded the doorway, who had conspired to assassinate King Xerxes.(C)

“What honor and recognition has Mordecai received for this?” the king asked.

“Nothing has been done for him,”(D) his attendants answered.

The king said, “Who is in the court?” Now Haman had just entered the outer court of the palace to speak to the king about impaling Mordecai on the pole he had set up for him.

His attendants answered, “Haman is standing in the court.”

“Bring him in,” the king ordered.

When Haman entered, the king asked him, “What should be done for the man the king delights to honor?”

Now Haman thought to himself, “Who is there that the king would rather honor than me?” So he answered the king, “For the man the king delights to honor, have them bring a royal robe(E) the king has worn and a horse(F) the king has ridden, one with a royal crest placed on its head. Then let the robe and horse be entrusted to one of the king’s most noble princes. Let them robe the man the king delights to honor, and lead him on the horse through the city streets, proclaiming before him, ‘This is what is done for the man the king delights to honor!(G)’”

10 “Go at once,” the king commanded Haman. “Get the robe and the horse and do just as you have suggested for Mordecai the Jew, who sits at the king’s gate. Do not neglect anything you have recommended.”

11 So Haman got(H) the robe and the horse. He robed Mordecai, and led him on horseback through the city streets, proclaiming before him, “This is what is done for the man the king delights to honor!”

12 Afterward Mordecai returned to the king’s gate. But Haman rushed home, with his head covered(I) in grief, 13 and told Zeresh(J) his wife and all his friends everything that had happened to him.

His advisers and his wife Zeresh said to him, “Since Mordecai, before whom your downfall(K) has started, is of Jewish origin, you cannot stand against him—you will surely come to ruin!”(L) 14 While they were still talking with him, the king’s eunuchs arrived and hurried Haman away to the banquet(M) Esther had prepared.