Ester 3
Svenska Folkbibeln
Hamans planer att förgöra judarna
3 En tid därefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som var hos honom. 2 Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, ty så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. 3 Då sade kungens tjänare, som var i kungens port, till Mordokaj: "Varför lyder du inte kungens befallning?" 4 När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen sagt dem att han var jude. 5 När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom, blev han ursinnig. 6 Men det tycktes vara alldeles för litet för honom att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar i Ahasveros hela rike, eftersom de var Mordokajs landsmän.
7 I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår, kastades pur, det vill säga lott, inför Haman om varje dag från första månaden till tolfte månaden, månaden Adar. 8 Haman sade till kung Ahasveros: "Det finns ett folk som bor kringspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de håller inte konungens lagar. Därför är det inte konungen värdigt att låta dem vara. 9 Om konungen så finner för gott, bör därför en skrivelse utfärdas att de skall förgöras. Då skall jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter silver att läggas i konungens skattkamrar." 10 Kungen tog då signetringen av sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. 11 Därefter sade kungen till Haman: "Må silvret vara ditt, liksom också folket, och du kan göra vad du vill med det."
12 På trettonde dagen i första månaden[a] blev kungens skrivare tillkallade, och en skrivelse, helt enligt Hamans befallning, utfärdades till kungens satraper och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. 13 Sedan sändes brev med ilbud ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en enda dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar,[b] och att deras ägodelar skulle tas som byte. 14 En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.
15 På kungens befallning drog ilbuden snabbt ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg. Kungen och Haman satte sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning.
Footnotes
- Ester 3:12 trettonde dagen i första månaden I Xerxes tolfte regeringsår (v. 7), dvs 17 april 474 f. Kr.
- Ester 3:13 trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar 7 mars 473 f. Kr, se också 8:12.
Esther 3
Segond 21
Menace contre les Juifs 3.1–9.19
Edit d’Haman contre les Juifs
3 Après ces événements, le roi Assuérus accorda plus d’importance et de pouvoir à Haman, fils d'Hammedatha, l'Agaguite. Il lui donna une position supérieure à celle de tous les princes de son entourage. 2 Tous les serviteurs du roi qui se tenaient à la porte du roi pliaient le genou et se prosternaient devant Haman, car cela correspondait aux ordres du roi à son sujet. Mardochée, cependant, ne pliait pas le genou et ne se prosternait pas. 3 Les serviteurs du roi qui se tenaient à la porte du roi lui dirent: «Pourquoi enfreins-tu l’ordre du roi?» 4 Comme ils le lui répétaient chaque jour et qu'il ne les écoutait pas, ils informèrent Haman de son attitude pour voir s’il persisterait dans sa décision. En effet, il leur avait dit qu'il était juif. 5 Haman s’aperçut qu’effectivement Mardochée ne pliait pas le genou et ne se prosternait pas devant lui, et il fut rempli de colère. 6 Cependant, il ne jugea pas suffisant de porter la main contre Mardochée seul. En effet, on lui avait révélé à quel peuple celui-ci appartenait et il chercha à exterminer tous les Juifs installés dans tout le royaume d'Assuérus, à savoir le peuple de Mardochée.
7 La douzième année du règne d’Assuérus, le premier mois, c’est-à-dire le mois de Nisan, on jeta le «pour» – c'est-à-dire le sort – devant Haman pour chaque jour et chaque mois successivement, et le sort désigna le douzième mois, c’est-à-dire celui d'Adar.
8 Haman dit alors au roi Assuérus: «Il y a dans l’ensemble des provinces de ton royaume un peuple unique, bien que dispersé, qui reste bien à part parmi les peuples. Il a des lois différentes de celles de tous les autres peuples et n'applique pas celles du roi. Le roi n’a aucun intérêt à le laisser tranquille. 9 Si donc tu le juges bon, qu'on donne par écrit l'ordre de les faire disparaître. Ce sont 300 tonnes d'argent que je remettrai aux fonctionnaires pour le trésor du roi.»
10 Le roi retira l’anneau[a] de sa main et le donna à Haman, fils d'Hammedatha, l'Agaguite qui était l’adversaire des Juifs, 11 et il lui dit: «L'argent et ce peuple sont à ta disposition. Fais-en ce que tu voudras.»
12 On convoqua les secrétaires du roi le treizième jour du premier mois et l'on écrivit un message en tout point conforme aux ordres d’Haman et adressé aux satrapes du roi, aux gouverneurs de chaque province et aux chefs de chaque peuple, à chaque province dans son écriture et à chaque peuple dans sa langue. Le message fut écrit au nom du roi Assuérus et l’on y apposa l’empreinte du roi. 13 Les lettres furent envoyées par l’intermédiaire de coursiers dans toutes les provinces du roi. Elles disaient qu’il fallait en un seul jour – le treizième du douzième mois, c’est-à-dire le mois d'Adar – exterminer, massacrer et supprimer tous les Juifs, jeunes et vieux, petits enfants et femmes, et procéder au pillage de leurs biens. 14 Une copie du document devait être donnée avec force de loi à chaque province et être communiquée à tous les peuples afin qu’ils soient prêts pour ce jour-là. 15 Les coursiers partirent sans tarder, sur ordre du roi. L'édit fut aussi proclamé à Suse, la capitale, et, tandis que le roi et Haman s’installaient pour boire, la ville de Suse était plongée dans la consternation.
Footnotes
- Esther 3:10 L’anneau: cet anneau portait le sceau, le cachet, dont l’empreinte permettait d’authentifier une décision comme étant la sienne.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Version Segond 21 Copyright © 2007 Société Biblique de Genève by Société Biblique de Genève