Hamans planer att förgöra judarna

En tid därefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som var hos honom. Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, ty så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. Då sade kungens tjänare, som var i kungens port, till Mordokaj: "Varför lyder du inte kungens befallning?" När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen sagt dem att han var jude. När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom, blev han ursinnig. Men det tycktes vara alldeles för litet för honom att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar i Ahasveros hela rike, eftersom de var Mordokajs landsmän.

I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår, kastades pur, det vill säga lott, inför Haman om varje dag från första månaden till tolfte månaden, månaden Adar. Haman sade till kung Ahasveros: "Det finns ett folk som bor kringspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de håller inte konungens lagar. Därför är det inte konungen värdigt att låta dem vara. Om konungen så finner för gott, bör därför en skrivelse utfärdas att de skall förgöras. Då skall jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter silver att läggas i konungens skattkamrar." 10 Kungen tog då signetringen av sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. 11 Därefter sade kungen till Haman: "Må silvret vara ditt, liksom också folket, och du kan göra vad du vill med det."

12 På trettonde dagen i första månaden[a] blev kungens skrivare tillkallade, och en skrivelse, helt enligt Hamans befallning, utfärdades till kungens satraper och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. 13 Sedan sändes brev med ilbud ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en enda dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar,[b] och att deras ägodelar skulle tas som byte. 14 En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.

15 På kungens befallning drog ilbuden snabbt ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg. Kungen och Haman satte sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning.

Footnotes

  1. Ester 3:12 trettonde dagen i första månaden I Xerxes tolfte regeringsår (v. 7), dvs 17 april 474 f. Kr.
  2. Ester 3:13 trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar 7 mars 473 f. Kr, se också 8:12.

Hotet mot judarna

(3:1—4:17)

Hamans plan mot judarna

En tid senare upphöjde kung Xerxes Haman, son till agagiten Hammedata, till en position över alla andra furstar. Alla kungens tjänare i hans port böjde sig ner i vördnad för Haman, för så hade kungen befallt, men Mordokaj gjorde det inte.

”Varför följer du inte kungens befallning?” frågade kungens tjänare honom. Dag efter dag talade de med honom, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokajs skäl skulle godtas, han hade nämligen sagt att han var jude.

Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokaj inte böjde sig ner för honom i vördnad. Det räckte inte för honom att bara ta livet av Mordokaj, utan när han fick veta vilket folk Mordokaj tillhörde ville han utrota alla judar ur Xerxes rike. I första månaden av året, månaden nisan, i kung Xerxes tolfte regeringsår, kastade man lott, ”pur”, inför Haman, om dag och månad, och lotten föll på[a] adar, den tolfte månaden.

Haman tog så upp saken med kung Xerxes: ”Det finns ett speciellt folk, som är utspritt och skingrat bland alla andra folk i ditt rikes provinser. Deras lagar skiljer sig från alla andra folks, och de följer inte kungens lagar. Det är mot kungens intressen att låta dem fortsätta så. Om du, o kung, finner det för gott, så utfärda en befallning om att de ska utrotas. Då ska jag bidra med 350 ton[b] silver till förvaltarna för den kungliga skattkammaren.”

10 Kungen tog då av sig sin sigillring och gav den till Haman, agagiten Hammedatas son, judarnas fiende. 11 ”Behåll pengarna, men gör vad du anser vara bäst med detta folk”, sa kungen till Haman.

12 Kungens sekreterare tillkallades på trettonde dagen i första månaden, och enligt Hamans befallning utfärdades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till furstarna över varje folk, till varje provins på dess eget språk. Skrivelsen undertecknades i kung Xerxes namn och förseglades med hans ring. 13 Brev skickades med ilbud till alla kungens provinser med order om att alla judar skulle förgöras, dödas och utrotas, unga och gamla, barn och kvinnor, på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tas som byte. 14 En avskrift av skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att de var beredda för den dagen.

15 Ilbuden gick ut omedelbart på kungens befallning, och lagen tillkännagavs i Susas borg. Kungen och Haman slog sig ner för att dricka tillsammans, medan bestörtning rådde i staden Susa.

Footnotes

  1. 3:7 lotten föll på är taget ur Septuaginta för att underlätta den annars svåra översättningen.
  2. 3:9 Ordagrant: 10 000 talenter.