Esra 9
Svenska Folkbibeln
Esras klagan över folkets otrohet
9 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet." 3 När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg. 4 Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.
5 Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, 6 och sade: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. 7 Från våra fäders dagar ända till denna dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. 8 Men nu har Herren, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. 9 Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.
10 Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, 11 som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. 13 Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns? 15 Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."
Esra 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Esras bön inför allt folket
9 Sedan kom de judiska ledarna till mig och berättade att många, även präster och leviter, hade börjat umgås med de hedniska folken och delta i deras avgudadyrkan. Det gällde: kananeer, hetiter, perisseer, jebuseer, ammoniter, moabiter, egyptier och amoreer.
2 Israelitiska män gifte sig med flickor från dessa hedniska folk och tog dem till hustrur åt sina söner. Guds heliga folk blev uppblandat genom dessa äktenskap, och många ledare hade varit dåliga föredömen.
3 När jag hörde detta, rev jag sönder mina kläder, slet mitt hår och mitt skägg och sjönk ihop på marken av förtvivlan.
4 Alla som fruktade Israels Gud och ville höra vad Herren skulle säga om folkets synd, kom och satte sig hos mig tills det var dags för kvällens brännoffer.
5 Då avbröt jag mitt sörjande, och i mina trasiga kläder föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren
6 och ropade:O min Gud, vad jag skäms inför dig! Ja, jag blygs att lyfta mitt ansikte mot dig, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är lika hög som himlen.
7 Hela vår historia har handlat om synd, och det var därför som vi och våra kungar och präster slaktades av hedniska kungar, bortfördes i fångenskap och plundrades och drabbades av skam, precis som nu.
8 Men just i dessa dagar har vi fått en möjlighet till frid, för du har tillåtit några av oss att återvända till Jerusalem från vår fångenskap. Du har gett oss ett tillfälle till glädje och ett nytt liv i vårt slaveri.
9 Vi är slavar, men i din kärlek och barmhärtighet har du inte övergett oss. I stället har du sett till att Persiens kungar blivit vänligt inställda till oss, så att de till och med har gett oss hjälp med att återuppbygga vår Guds tempel och Jerusalem ur dess ruiner, och därmed gett oss en stark och skyddad stad i Juda.
10 Men Herre, vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Än en gång har vi alltså övergett dig och brutit dina lagar!
11 Profeterna varnade oss för att landet vi skulle få var orenat genom invånarnas fruktansvärda seder. Ja, från den ena ändan till den andra var det fyllt av orenhet.
12 Du sa till oss att vi inte skulle hjälpa dessa folk på något sätt och inte låta våra söner gifta sig med deras döttrar. Du varnade oss och sa att om vi bara följde denna regel, så skulle vi bli ett framgångsrikt folk och för all framtid kunna lämna detta land i arv till våra barn, generation efter generation.
13-14 Men nu har vi brutit mot dina lagar än en gång, genom dessa äktenskap med främlingar som lever i avguderi, och det har vi gjort efter det att vi blivit straffade med fångenskap för vår ondska. Egentligen fick vi inte det straff vi då förtjänade eftersom du lät en liten skara av oss bli räddad, men nu kommer nog din vrede att förgöra oss, så att inte någon enda kommer undan.
15 Herre, Israels Gud, du är en rättvis Gud! Här är vi med vår skuld, men på grund av den kan ingen av oss vara i din närhet.
Esra 9
Svenska 1917
9 Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till mig och sade: »Varken folket i Israel eller prästerna och leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken, såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna, jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
2 Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de första att begå sådan otrohet.»
3 När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup sorg.
4 Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.
5 Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,
6 och sade: »Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.
7 Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går oss ännu i dag.
8 Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN, vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något litet andrum i vår träldom.
9 Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar, så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda och Jerusalem.
10 Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava ju övergivit dina bud,
11 dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ett besmittat land, genom de främmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det från den ena ändan till den andra.
12 Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen icke deras döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrig fråga efter deras välfärd och lycka -- detta på det att I mån bliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna det till besittning åt edra barn för evärdlig tid.'
13 Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som denna, bliva räddad --
14 skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore kvar och ingen räddning funnes?
15 HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen bestå inför dig.»
Esra 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Esras reformer
(9:1—10:44)
Esras bön inför allt folket
9 Efter att detta var avslutat kom ledarna till mig och sa: ”Israeliterna, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från landets folk och deras avskyvärda seder, från kanaanéer, hettiter, perisséer, jevuséer, ammoniter, moabiter, egypter och amoréer. 2 De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner. Det heliga släktet har blandats med landets folk, och ledare och styresmän har varit de första i denna otrohet.”
3 När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande bedrövad. 4 Alla som fruktade Israels Gud samlades hos mig på grund av trolösheten hos dem som hade återvänt. Jag satt kvar, bedrövad, ända till kvällsoffret. 5 Vid kvällsoffret reste jag mig ur min bedrövelse, och i mina trasiga kläder och sönderrivna mantel föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren, min Gud, 6 och bad:
O min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. 7 Från våra förfäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt fångenskap och plundring och skam, precis som nu. 8 Men nu har Herren, vår Gud, gett oss ett litet ögonblick av nåd och låtit en rest av oss bli kvar och gett oss en trygg plats i hans helgedom. Vår Gud har gett våra ögon en ljusning, och vi får se en befrielse från vårt slaveri. 9 För vi är slavar, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens kungar. Han har gett oss nytt liv, och vi kan på nytt bygga upp vår Guds hus och Jerusalem ur dess ruiner, och få en trygg plats i Juda och Jerusalem.
10 Vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Vi har övergett dina bud, 11 som du gav oss genom dina tjänare profeterna och sa: ”Det land ni ska ta i besittning är ett orent land genom invånarnas orenhet och deras avskyvärda handlingar som de fyllt landet med, från den ena ändan till den andra. 12 Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig främja deras lycka och välfärd. Då ska ni bli starka och få äta av det goda som landet ger och lämna det i arv åt era barn för all framtid.”
13 Efter allt som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom vår stora skuld har du, vår Gud, ändå skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan lämnat kvar en sådan här rest åt oss. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk som har sådana avskyvärda seder? Skulle du då inte bli så vred på oss att du utplånade oss, så att ingen blev kvar och överlevde? 15 Du Herre, Israels Gud, du är rättfärdig. Ändå är vi nu kvar som en rest. Här är vi inför dig med vår skuld, även om ingen på grund av den kan bestå inför dig.
以斯拉记 9
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
以斯拉的祷告
9 这些事以后，众首领来告诉我说：“以色列民众、祭司和利未人还没有与当地各族分开，他们仍随从迦南人、赫人、比利洗人、耶布斯人、亚扪人、摩押人、埃及人和亚摩利人的可憎行为。 2 他们为自己和自己的儿子娶这些人的女儿为妻，使圣洁的民族与当地的人混杂。首领和官员是这种不忠之事的罪魁。” 3 一听到这些，我便撕裂衣服和外袍，拔掉头发和胡须，惊惧地坐下。 4 听了以色列上帝的话而战抖的人都聚集在我周围，因为流亡归来的人不忠。我惊惧地坐在那里，直到献晚祭的时候。
5 献晚祭的时候，我满怀忧伤地起来，穿着那撕裂的衣服和外袍，双膝跪下，向我的上帝耶和华伸出双手， 6 说：“我的上帝啊，我羞愧难当，不敢抬头看你，因为我们的恶行灭顶，我们的罪恶滔天。 7 从我们的祖先开始到现在，我们罪恶深重。由于我们的罪恶，我们、我们的君王和祭司都落在外邦君王的手中，被他们杀害、俘虏、抢掠和羞辱，如同今天的光景。 8 但如今我们的上帝耶和华暂且施恩于我们，为我们存留一些余民，使我们安然住在这圣洁之地。你使我们眼睛明亮，在我们受奴役时赐给我们一点生机。 9 虽然我们是奴隶，我们的上帝却没有离弃受奴役的我们，祂在波斯众王面前施恩于我们，使我们复兴、得以重建毁坏的上帝的殿，让我们在犹大和耶路撒冷有护墙。
10 “如今，我们的上帝啊，事已至此，我们还能说什么呢？因为我们背弃了你的诫命， 11 就是你借着你的仆人——众先知给我们的吩咐，‘你们将要占领的那片土地被当地人的污秽玷污，他们的可憎行径使那里充满污秽。 12 所以不要让你们的女儿嫁给他们的儿子，也不要让你们的儿子娶他们的女儿。永不可为他们谋求平安和好处。这样，你们就可强盛，吃那里的美好出产，也可将那地方留给你们的子孙作为永久的产业。’
13 “虽然因为我们的恶行和大罪，这一切事情临到我们，但我们的上帝啊，你给我们的惩罚比我们该受的轻多了，你还施恩给我们留下这些余民。 14 我们岂能再违背你的诫命，与这些行为可憎的人通婚？若我们这样行，你岂不发怒毁灭我们，使我们无一幸免吗？ 15 以色列的上帝耶和华啊，你是公义的，所以我们这些余民今天才得以幸存。看啊，我们在你面前身负罪恶，因而无人能在你面前站立得住。”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.