Add parallel Print Page Options

Folkets ledare bygger upp altaret

1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.

Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.

Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.

Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.

Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.

Tempelbygget påbörjas

På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.

Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.

10 När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.

11 De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.

12 Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!

13 Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!

Templet återuppbyggs

(3:1—6:22)

Folkets ledare bygger upp altaret

När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet[a], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Tempelbygget påbörjas

De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.

Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.

10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. 11 De lovsjöng och prisade Herren:

”Han är god,
    och hans nåd mot Israel varar för evigt.”

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet[b], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. 13 Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.

Footnotes

  1. 3:3 de var rädda för folken i landet – grundtextens innebörd är osäker.
  2. 3:12 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.

Offrandet börjar på nytt

När sjunde månaden[a] kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem.

Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder, började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, så som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken som bodde där i landet. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och aftonens brännoffer. De firade lövhyddohögtiden, som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag till ett bestämt antal. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla Herrens övriga helgade högtider, och alla de offer som de frivilligt bar fram åt Herren. Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, innan grunden till Herrens tempel ännu var lagd.

Grunden till templet läggs

De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även matvaror, dryckesvaror och olja till sidonierna och tyrierna, för att dessa sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo i enlighet med det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade givit dem. I det andra årets andra månad,[b] sedan de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, sattes arbetet igång av Serubbabel, Sealtiels son, och av Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. Det började med att de anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, så även Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna, åtog sig som en man att ha uppsikt över dem som arbetade på Guds hus.

10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser i ämbetsskrud och med trumpeter. Tillsammans med leviterna, Asafs söner, prisade de Herren med cymbaler efter den anvisning Israels kung David hade givit. 11 De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, hans nåd mot Israel varar i evighet." Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. 13 Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Footnotes

  1. Esra 3:1 sjunde månaden september/oktober år 537 f. Kr.
  2. Esra 3:8 andra årets andra månad april/maj år 536 f. Kr.

Rebuilding the Altar

When the seventh month came and the Israelites had settled in their towns,(A) the people assembled(B) together as one in Jerusalem. Then Joshua(C) son of Jozadak(D) and his fellow priests and Zerubbabel son of Shealtiel(E) and his associates began to build the altar of the God of Israel to sacrifice burnt offerings on it, in accordance with what is written in the Law of Moses(F) the man of God. Despite their fear(G) of the peoples around them, they built the altar on its foundation and sacrificed burnt offerings on it to the Lord, both the morning and evening sacrifices.(H) Then in accordance with what is written, they celebrated the Festival of Tabernacles(I) with the required number of burnt offerings prescribed for each day. After that, they presented the regular burnt offerings, the New Moon(J) sacrifices and the sacrifices for all the appointed sacred festivals of the Lord,(K) as well as those brought as freewill offerings to the Lord. On the first day of the seventh month they began to offer burnt offerings to the Lord, though the foundation of the Lord’s temple had not yet been laid.

Rebuilding the Temple

Then they gave money to the masons and carpenters,(L) and gave food and drink and olive oil to the people of Sidon and Tyre, so that they would bring cedar logs(M) by sea from Lebanon(N) to Joppa, as authorized by Cyrus(O) king of Persia.

In the second month(P) of the second year after their arrival at the house of God in Jerusalem, Zerubbabel(Q) son of Shealtiel, Joshua son of Jozadak and the rest of the people (the priests and the Levites and all who had returned from the captivity to Jerusalem) began the work. They appointed Levites twenty(R) years old and older to supervise the building of the house of the Lord. Joshua(S) and his sons and brothers and Kadmiel and his sons (descendants of Hodaviah[a]) and the sons of Henadad and their sons and brothers—all Levites—joined together in supervising those working on the house of God.

10 When the builders laid(T) the foundation of the temple of the Lord, the priests in their vestments and with trumpets,(U) and the Levites (the sons of Asaph) with cymbals, took their places to praise(V) the Lord, as prescribed by David(W) king of Israel.(X) 11 With praise and thanksgiving they sang to the Lord:

“He is good;
    his love toward Israel endures forever.”(Y)

And all the people gave a great shout(Z) of praise to the Lord, because the foundation(AA) of the house of the Lord was laid. 12 But many of the older priests and Levites and family heads, who had seen the former temple,(AB) wept(AC) aloud when they saw the foundation of this temple being laid, while many others shouted for joy. 13 No one could distinguish the sound of the shouts of joy(AD) from the sound of weeping, because the people made so much noise. And the sound was heard far away.

Footnotes

  1. Ezra 3:9 Hebrew Yehudah, a variant of Hodaviah