10 (A) När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett[a]. 11 (B) De sjöng lov och pris till Herren: ”Han är god, evig är hans nåd mot Israel!” Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

12 (C) Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. 13 Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:10 den ordning som Israels kung David hade gett   Se t ex 1 Krön 6:31f, 25:1f.

10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. 11 De lovsjöng och prisade Herren:

”Han är god,
    och hans nåd mot Israel varar för evigt.”

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet[a], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. 13 Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:12 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.

(A) Så säger Herren Sebaot:
    Fatta mod, ni som i dessa dagar
        hör dessa ord från profeterna
    som talade när grunden lades
        till Herren Sebaots hus,
            templet som skulle byggas.
10 (B) Före den tiden
    fick varken människor eller djur
        lön för sin strävan.
    Ingen hade ro för sina fiender,
        vare sig han gick ut eller in,
    för jag vände alla människor
        mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
        som i forna dagar
    mot dem som är kvar av detta folk,
        säger Herren Sebaot,
12 (C) för nu ska det sås i frid.
        Vinstocken ska ge sin frukt,
    jorden sin gröda
        och himlen sin dagg.
    Jag ska låta
        dem som är kvar av detta folk
            få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
        både Juda hus och Israels hus,
    har varit en förbannelse
        bland hednafolken,
    så ska ni nu när jag frälst er
        bli en välsignelse.
    Var inte rädda, fatta mod!

14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

16 (D) Men detta är vad ni ska göra:
        Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
        domar som ger frid.
17 (E) Tänk inte ut ont mot varandra
        i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
        för allt sådant hatar jag,
            säger Herren.

18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (F) Så säger Herren Sebaot:

Fastedagarna i fjärde, femte,
        sjunde och tionde månaden[a]
    ska för Juda hus
        bli till fröjd och glädje,
            till glada högtider.
    Och ni ska älska sanning och frid.

Hedningarnas frälsning

20 (G) Så säger Herren Sebaot:
    Än en gång ska folk komma hit,
        ja, många städers invånare.
21 (H) Och de som bor i en stad
        ska gå till en annan och säga:
    ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
        och söka Herren Sebaot.
            Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
        och mäktiga hednafolk
    ska komma och söka
        Herren Sebaot i Jerusalem,
    och de ska åkalla Herren.

23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:19 fjärde, femte, sjunde och tionde månaden   Den tionde månaden (jan år 588 f Kr) inleddes belägringen av Jerusalem (2 Kung 25:1). Den fjärde månaden år 587 f Kr (juli) flydde kung Sidkia (Jer 52:6), den femte månaden (augusti) föll staden (2 Kung 25:25) och den sjunde månaden (oktober) mördades ståthållaren Gedalja (2 Kung 25:25).

Så säger härskarornas Herre: ”Handla med kraft, ni som i denna tid hör vad de profeter talat som var där när grunden till Herrens hus blev lagd, templet som skulle byggas upp. 10 Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön, och ingen kunde komma eller gå tryggt för sina ovänner. Jag lät människorna drabba samman, alla mot varandra. 11 Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som jag var i det förgångna, säger härskarornas Herre.

12 Säden växer väl,[a] vinstocken ger sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket ärva allt detta. 13 Liksom ni har varit en förbannelse bland folken, Juda och Israel, så ska jag rädda er, och ni får bli till välsignelse. Var inte rädda! Handla med kraft!”

14 Så säger härskarornas Herre: ”Liksom jag planerade det onda över er, säger härskarornas Herre, och inte visade någon barmhärtighet när era förfäder provocerade min vrede, 15 så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda! 16 Så här ska ni göra: Tala sanning med varandra. Döm rättvist och fredligt i era portar. 17 Lägg inga onda planer mot varandra, och svär inte falska eder. Jag hatar allt sådant, säger Herren.”

18 Härskarornas Herres ord kom till mig:

19 Så säger härskarornas Herre: ”Fastan i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden[b] ska för Juda bli till glädje och jubel, till lyckliga högtider. Ni ska älska sanning och frid.”

20 Så säger härskarornas Herre: ”Folk ska komma, invånare från många städer. 21 Invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: ’Låt oss gå och vädja till Herrens välvilja, uppsöka härskarornas Herre. Jag ska också gå dit.’ 22 Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka härskarornas Herre i Jerusalem och vädja till Herrens välvilja.”

23 Så säger härskarornas Herre: ”På den tiden ska tio män från alla språk och folk ta tag i en judes mantelflik och säga: ’Låt oss få följa med er, för vi har hört att Gud är med er.’ ”

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 8:19 Fjärde… månaden, se 2 Kung 25:3f., liksom den femte år 586 f.Kr, och sjunde (se not till 7:3 och 7:5) år 581 (?) f.Kr. I fråga om tionde månaden åsyftas året 588 f.Kr., se 2 Kung 25:1.